Annons

Ett hem?

Häromdagen ringde pappa och berättade att han har bestämt sig för att sälja huset och flytta. Han vill ha hjälp att sortera mammas saker och välja ut det jag ska få behålla. Jag stod i kassan på Ica Kvantum och packade matvaror när insikten slog mig. Det är nu det händer. Det här sätter punkt på min barndom. Även om det är på övertid. Men snart har jag inte längre ett hem i Umeå att kalla mitt eget. Det fick mig också att fundera på vilka saker jag minns mest därifrån. Och vad jag vill bära med mig vidare och göra till en del av mina egna barns minnen? Det här var inte planerat, men helgens hyggehemläxa blir något jag inte gjort på evigheter; Att damma av gamla fotoalbum och faktiskt ge mig själv tid att gå igenom dem. Ordentligt. Titta, känna, se. Minnas. Vad var mitt hem. Vad är mitt hem. Och vad känns viktigt att jag får med mig in i framtiden. 
Mitt hem, 1982.

Kategorier:

Kommentarer

  • Malin skriver:

    Ha en fin helg Frida ❤️

  • Hannah skriver:

    Vilken bra påminnelse! Ska kolla fotoalbum med barnen i helgen istället för att läsa saga. ❤️

  • Kristina skriver:

    Åh jag kan inte tänka ens hur det måste kännas. Jag har aldrig haft en sådan anknytning till ett ställe. Men nu ska jag hålla ögonen öppna efter fina hus i Umeå-trakten, för jag ska nog flytta upp just dit till våren/sommaren! 😉 Ha en fin helg!

  • E. skriver:

    Förstår precis känslan. Tack för påminnelsen. Jag ska också leta reda på mina gamla album. Vissa saker minns man andra måste man påminnas om för att minnas mer.

  • Åh, som dina ord fastnade i mig. Så fint och så jobbigt! Fotoalbum. Minnen. Vem man är, var. Livet. En del av sorgeprocessen är väl att gå igenom alla minnen, saker…
    Jag minns en del konstiga små detaljer, som nån liten tavla, bild och hur mycket det påverkar mig, min syn på…
    Vi börjar bli vuxna!

  • Lina skriver:

    Jag har tänkt samma tanke. Vad vill jag verkligen få med mig. Inte för att det råkar vara trendigt eller passa in utan för att det är minnesbärare.

  • Johanna skriver:

    Tack för att du påminner mig om något jag inte gjort sen vi flyttade. Skäms att säga det men mina barn har nog aldrig sett annat än digitala bilder. Det fanns ett liv innan mobilen ???

  • Maria skriver:

    Jag älskar fotoalbum, både gamla och nya. Framkallar ca 50 per år och sätter in i album. Älskar att titta och berätt för barnen.

  • Mia skriver:

    Åh jag minns så väl när jag stod i mitt flickrum helgen innan mina föräldrar skulle flytta. Just den där känslan av att nu är det verkligen punkt. Även fast det förstås varit det i många många år. Alla minnen om vad som hänt där, hur jag skrattat, gråtit och levt. Och att jag aldrig någonsin skulle kunna komma tillbaka just till det där rummet som jag älskat så mkt. Jag önskar dig all styrka i din process, genom både vackra minnen och förstås känslor av sorg och vemod. Kram

  • Anna skriver:

    Men ååh! Jag har exakt en sådan nallebjörn som du bär! Min son har fått den nu och den bor på hans rum. Vi har fått laga den lite grann… Har du kvar din? <3 Så fint.

    • Trendenser skriver:

      Åh, så fint. Absolut, visst har jag den kvar. Sitter på paradplats, i min sons rum. Ganska skavd och nött jämfört med på bilden förstås – men den kommer jag aldrig att slänga.

  • Inte lätt ❤️ hoppas pappa hittar något bra ställe att bo på. Kram

  • Lisa skriver:

    Förstår dina tankar, hjälper min mamma just nu att röja och rensa inför flytten efter att pappa nyligen gått bort. Mamma klarar inte av alla minnen i form av saker och foton. Det är för smärtsamt just nu. Hon rensar bort honom och jag vill behålla så mycket som möjligt av honom. Hans fina stol, hans sekretär där jag satt och pysslade bland alla spännande små lådor att dra ut. Hans kaffekopp. På något sätt var det skönt att det alltid såg likadant ut där hemma. Det var en trygghet och ett lugn jag alltid kunnat komma tillbaka och landa i.
    Kan tycka att det känns som att bli rotlös när jag inte har den fasta punkten längre. Men det är väl som någon skrev,
    en del i att bli vuxen.

    • Trendenser skriver:

      Sant. Man får kanske starkare egna rötter av en sådan här process. Om du inte redan sett den så måste jag tipsa om Marie Kondos modell "Spark Joy". Hjälper mig i min tankeprocess när man måste välja. kram

  • Marie skriver:

    Förstår precis, det är en process, Min mamma flyttade för några år sedan… har så mycket hemlängtan ibland.

  • Anonym skriver:

    Så fint skrivet.

  • Mirella skriver:

    Åh styrkekram till dig!

  • Frida skriver:

    Tack för alla fina rader. Det här är ju en naturlig del av livet, såklart, men en irreversibel sådan – så lite motig. Ett bra tillfälle att stanna upp och reflektera. Kram tillbaka!

  • Alexandra skriver:

    Det var en fin hemläxa att ge sig själv. Många kramar!

  • Linnea skriver:

    När söndagslugnet innfinner sig kommer känslor upp som kan tryckas undan i vardagslivet. Jag har liknande känslor idag och tycker det är svårt att hantera och gå igenom. Mina äldre föräldrar är oense om att flytta ifrån den gård som är familjens hem. Mammas glädje finns runt allt där, alla växter och planteringar hon lever för. Min bror vill flytta dit men hans tjej vill inte. Pappa kollar på nytt hus med mamma för att något ska hända. Det enda han vill är att gården ska gå vidare en generation. Det är hans livsverk. Kommunikationen är inte bra i familjen och jag undrar om det kommer sluta med en splittring eller depression för någon. Jag är på något sätt utanför detta men samtidigt högst involverad. Tack Frida för den förändring du vågar göra med din blogg och visar delar av ditt liv på ett öppet och ärligt sätt. Må väl!

  • Stina skriver:

    Du måste titta på tidying up med Marie Kond på Netflix. Tittade igenom alla avsnitt och började rensa. Sådan inspiration! Har förstått att minnen inte sitter i saker på vinden. Vill jag ta med mig det här in i framtiden? Blir jag glad av den här? Det handlar inte om att göra sig av med så mycket som möjligt utan att få upp ögonen för vad jag har och hur jag känner för sakerna.

  • Julia skriver:

    Åh fasar själv inför den dagen då mina föräldrar flyttar från vårt barndomshem! Det ligger så mycket minnen i väggarna som man aldrig riktigt hunnit reflektera på.

  • johanna skriver:

    Det där hemmet har jag trampat i så många gånger så fint att jag nu får trampa i det hem som du bygger upp. Jag kan direkt relatera till några saker i ditt hem som även jag satt ett värde till. Men mest av allt ligger de viktiga i vad vi gjorde, vad vi sa, vad vi skrattade åt..

  • Trendenser skriver:

    Åh Joxxon, det har du HELT rätt i. ♡

  • Trendenser skriver:

    Åh. Så mysigt. Det kommer du inte ångra. Hör av dig om du vill ha tips om bra områden/gator etc!

  • Trendenser skriver:

    Tack! Precis så känns det. Fint fångat av dig.

  • Trendenser skriver:

    Man får besöka barndomen i minnet istället. Där finns den ju alltid kvar. Det är en av mina meditationstekniker. Har aldrig klarat av det där med att tänka på ett tomt rum, så jag brukar välja att besöka ett rum som inte längre finns och försöka återkalla minnet av det istället. Hjälper mig att skifta fokus.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.