Annons
Jag har alltid haft femårsplaner. Långsiktiga drömmar. Tydliga, konkreta och mätbara mål. Det började långt innan jag startade bloggen. Först handlade det om att komma in på Civilekonomprogrammet. Sen om att få skriva uppsatsen på IKEA. Därefter att få jobba i reklambranschen och såsmåningom att få en fast anställning på Forsman & Bodenfors. Sen drömde jag om att kunna blogga på heltid. Starta eget företag. Ha kontor i centrala Göteborg. Nå fyra miljoner i årsomsättning. Kunna anställa en assistent. Ha ett eget säljteam. Att hitta en häftig industrilokal där jag kunde ha en fotostudio.
Allt det har jag en gång skrivit ned på papper, tvivlandes på om det vore möjligt.
Och såsmåningom lyckats med.
Man ska inte prata om sina mål i Sverige, eller ropa högt när man har nått dem. Det anses ofint. Men för mig har det varit viktigt att sätta ord på mina visioner. Om så bara för mig själv. Att konkretisera mina drömmar har hjälpt mig hålla tankarna i schack när jag känt mig omotiverad och hjälpt mig tro på min egen förmåga de dagar andra inte gjort det.
Nu vet jag vad jag kan, men inte längre vad jag vill. För första gången i mitt vuxna liv har jag ingen aning om vad jag har lust att göra yrkesmässigt av mina kommande fem år. Men sådant får man inte heller säga högt. Absolut inte när man har ett fungerande företag. Det är ju att betrakta som strategiskt självmål. Men jag gör det ändå. Kanske hjälper det mig. Kanske är det en tröst för någon annan.
Jag kommer naturligtvis inte att sluta blogga. Men jag kanske inte heller kommer att fortsätta på samma vis, i all evighet. Det är inte så att jag har tråkigt eller lider av mitt jobb. Men jag har inte längre någon tydlig kompasssriktning. Det är ingenting man måste ha (eller som jag kräver av andra) men däremot vet jag att jag inte mår bra av att bara mata på i blindo. Jag mår bäst om jag har mål och mening i det jag tar mig för.
Någon skrev en kommentar igår om att bloggen blivit tråkig.
Kanske är det just här felet finns.
Att jag är vilse i mina visioner och går lite på autopilot just nu.
Jag kanske borde våga vara mer transparent i det och dela mina tankegångar.
Trots att jag inte har några tydliga, fint paketerade svar eller lösningar att bjuda på.
Men tro mig när jag säger att det är läskigt, för så fort man öppnar sig och visar sig svag när man har såhär många följare måste man vara beredd på en smäll från sidlinjen. Och orka stå pall för den. Medan livet pågår.
Ibland känns det som att man inte har något existensberättigande som influencer eller entreprenör 2018 om man inte vill uppåt framåt. Bygga större bolag. Göra mer och fler av allt. Konsumera, inspirera, expandera.
Jag skulle såklart också kunna gå den vägen.
Men istället tvivlar jag. Och grubblar.
På klimatfrågan. På den digitala eskapismen.
På vad vi verkligen kommer att minnas av våra liv.
På vad jag själv vill minnas. Och vad jag vill bli ihågkommen för.
Kanske är den enda lösningen ut ur det här att vara modig och säga som det är.
Jag vet inte just nu.
Just idag, just nu, vet jag inte riktigt vad jag vill med framtiden.
Vart hade du styrt stegen om du fick gå en mil i mina skor?
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Svenskt tenns rosettformade krok i mässing står på min önskelista och när jag skulle googla en länk för att skicka till tomten dök en annan variant upp… Den första modellen formgavs av Svenskt tenns grundare Estrid Ericson och är handgjord, så varje exemplar är unikt i sitt slag. Rosetterna kan variera något i utseende och […]
Första söndagen i december och äntligen dags att tända det första adventsljuset. Men innan jag gör det kommer här ett svep med inredningsnyheter från inredningsbranschen! I slutet av november öppnade inredaren Marie-Louise Sjögren upp sin nya butik på Grev Magnigatan 6 i Stockholm. Nu har hon även webbshop och en egen serie keramik och textilier. Elsa […]
Peppen inför första advent är hög och jag har redan börjat smyga in några juldekorationer. Längtar så mycket efter julstämningen, julljusen och dofterna och att få uppleva allt det i vårt nya hus. På tal om dofter så förknippar jag kanel och stjärnanis med min egen barndom, så en av de absolut första sakerna jag […]
Trendenser.se drivs av Frida Ramstedt och är en av Nordens största ämnesbloggar om inredning och design. Bloggen uppdateras dagligen med inspiration, nyheter och trender för livet i hemmet.
Kommentarer
Så modigt och ärligt ❤️
? Du är modig och ärlig. Våga ge dig in i det du funderar över och som kan engagera dig. Klimatfrågan och hållbar inredning skulle jag gärna läsa dina tankar kring. Inspirera till hållbar, miljövänlig inredning och konsumtion.
Inget fel med det alls! Jag tror att det också är naturligt i takt med att jobbet får en mindre del av ens liv när man får familj. Man värdesätter också andra saker när man blir äldre och inser hur tacksam man är för det man har, men också hur skört lyckan och livet kan vara. Att ha som mål att förvalta det man har är inte så dumt, och det görs inte av sig själv. I jakten på något nytt tappar man ibland bort det man hade. <3 Sedan förstår jag att man behöver utmana sig och utvecklas i sitt arbete också, men det kommer med tiden som familjelivet rullar på lättare.
Om jag vart i dina skor hade jag låtit livet gå på halvfart ett tag. Att landa i livet som tvåbarnsfamilj, att våga arbeta lite mindre och njuta lite mer av de små. Sorgligt men sant växer dom fort och snart står du där med tonåringar och kan gasa full fart igen.
Lyssna till ditt hjärta, vad vill DU? Mer hållbart? Mer ekologiskt? Mer inredningsarbete? Mer resa och leva livet?
Fem år framåt har ni skolbarn och skolplikt och då även mer tid att just arbeta då barnen är i skolan.
Så lyssna till hjärtat och följ det!
Så modigt, öppet och transparent. Det tror jag är nästa steg, nästa trend. Jag tror vi är många som tröttnat på de senaste årens sociala medier-perfektion. Så jag tror du är på rätt väg…
Jag var likadan. Stora mål. Jag uppnådde väldigt många av mina drömmar innan 30 (bott utomlands, jobbat som designer, startat eget klädmärke etc) men sen jag fick barn och då förändrades allt.
Nu har jag också velat och tvivlat, på livet och meningen… sökt mig till minimalism. Försökt leva mer i nuet. Jag tror alla gör det, men att det inte pratas tillräckligt mycket om. Allt ska vara så lyckat och perfekt. Tyvärr.
Jag vill ha mer Frida. Mer åsikter, tankar, diskussion och debatt. Ifrågasättande. Trender. Hållbarhet. Öppenhet. Samtal.
Samma sits här – vet inte vad jag är sugen på. Behövde bromsa och vara mer med min familj. Med två barn under 4år så tror jag att svaret finns i att själv må bra för att bygga starka barn. Sen kanske det känns annorlunda om några år, men just NU måste jag hålla mig till det jag tror på och gå ner i arbetstid. Sen kanake motivation och målsättningar växer fram igen. Förhoppningsvis!
Om jag gick i dina skor hade jag satsat på långsiktighet, hållbarhet, miljömedvetenhet och minskad konsumtionshets! Försöka vara med och förändra branschen inifrån. Snabbt skiftande trender och uppmaningar till konsumtion får man på så många andra håll.
Du skriver så vettigt och personligt om viktiga frågor, så det känns som en frisk fläkt att läsa din blogg ibland redan nu. Jag hade älskat att få mer av det.
Håller med föregående kommentar; långsiktighet/hållbarhet etc och det personliga är det som ”sticker ut” mer i din blogg jämfört med andra/annat jag läser, och är det jag själv också tilltalas av. Jag tror du har en nisch i det.
För mig ligger Norrgavel rätt nära hjärtat, i synen på inredning och konsumtion och vad som är viktigt i livet. Jag tycker allt oftare att jag ser att dina tankegångar drar åt det hållet i bloggen. Kanske har jag fel 🙂 Men jag tycker förstås det är bra. Som ngn skrev finns det många bloggar etc som ”bara” ger ytlig inspiration och köptips etc. Medan jag tror vi går mot mer livsstil, värden och personligt.
Vilket bra inlägg!!
Har virkelig likt alle dine siste innlegg som har handlet mer om debatt og funderinger rundt ulike tema der du har stillt litt spörsmålstegn ved status quo etc. Tenker også at vi lever i et samfunn som krever av oss å hele tiden väre på vei opp fram, större, og da er det kanskje ikke like lett å ta en annen vei. Uansett lykke til med rettningen. Det trengs masse bra folk til klimabransjen det er sikkert:)
Heja dig oavsett vad det blir sen! Härligt att uppnå sina mål, grattis, befinner mig också i -men sen då? Fast jag har ett mål kvar som är inom räckhåll men jag inte längre vet om jag vill..
Tror alla reflekterande personer hamnar där någon gång i medelåldern. Särskilt när man lyckats och nått de mål man kanske inte trodde man skulle nå. Sen kräver ju småbarnsåren sitt och även om det är underbart så tär det på en och det blir inte direkt lättare att hitta inspirationen mitt i sömnbrist och dagishämtningar. Och så inser man att pengar och framgång inte är allt här i livet… Du har ju en unik nisch med all din kunskap om både design och det som finns bakom ytan; tillverkning, arbetsförhållanden, miljö etc. Dessutom har du affärstänket, och har alltid verkat oerhört proffsig. Helt säker på att du lyckas sy ihop det till något bra så småningom!
Det här livet… Det är orättvist, vackert, spännande, utmanande och allt däremellan. Förr i tiden dog man då man var 35 och hade då förlorat tre av fyra barn och säkert upplevt både svält och katastrofer. Lattegenerationen med 0% ränta och hemska bolån, Tinder, perfektionshysteri eller kanske klimathysteri, djurrättsaktivism, minimalism, kommunism? Livets utmaningar ser annorlunda ut idag. Jag hör i dina texter att du tar upp mer existentiella frågor och funderar mycket på meningen med det du håller på med. Med några fler år på nacken skulle jag våga påstå att tid och känslor investerade i din familj är det som kan ge dig mest i långa loppet. Kanske går du nu ur uppbyggarfasen till något annat då det gäller Trendenser? Tänk så mycket erfarenhet du nu besitter! Vill du dela med dig av detta till andra? Är det själva entreprenörskapet du brinner för, eller ljussättning och designdetaljer i någons lägenhet? Har rentav ytligheten som automatiskt följer allt som handlar om utseende hunnit ifatt? Är det den praktiska frågan bakom det vi omger oss med som nu får ta mer plats? Jag tror du vet själv, du känner det och det är det som nu visar sig som osäkerhet fast det egentligen handlar om att du vet vad det är som skaver… Läs igenom dina första inlägg i Husmusen och hitta källan till din passion och var du nu behöver leda den. Lycka till!
Jag tycker som någon skriver tidigare, sakta ner lite grann och invänta vad som händer. En person som du ser nog möjligheten när den kommer.
Men om jag fick önska något, så är det att ditt intresse framöver skulle fokusera på varifrån allt kommer.
Mina tankebanor fick sig en rejäl törn för några veckor sedan när jag beställde en tidningsprenumeration och som present då fick två stycken Ostindiamuggar från Rörstrand. I botten på dessa muggar satt en klisterlapp med texten "made in Indonesia". Min besvikelse blev stor, trots att jag förstår att vi i detta land knappt tillverkar någonting längre. Lika är det med Muminmuggarna som tillverkas i Thailand. (Eller för all del Volvo, reklamen säger "made by Sweden". Men inte är Volvo så värst svenskt längre.)
Jag skulle så gärna vilja följa någon driftig person, som du, som tar sig an denna fråga och gräver i vad som "bara" är svensktritat och vad som är sverigetillverkat.
Spot on! Är på precis samma ställe i livet just nu. VAD vill jag? Har i hela mitt liv arbetat målinriktat och tagit mig framåt, om än på krokig väg, men i den riktning jag velat. Nu känner jag inte längre en lika självklar riktning. Det känns som att jag vill uppleva mer, inte bara leva. Ta vara på tiden, se mina barn växa upp – helt enkelt njuta ännu mer av den korta tid vi har här på jorden… Och vad ska jag då arbeta med? Frågan värker vidare. Loopar ibland. Ett steg fram och två bak. Börjar förlika mig med att det kanske är en del av processen, och en viktig sådan.
Tack. <3
Kjære Frida.
Hvis noen reagerer negativt på et innlegg som dette får de bare holde på. Der du er nå er de aller fleste av oss én eller flere ganger i livet. Jeg har faktisk ikke tillit til mennesker som sier de aldri tviler, aldri snubler, alltid holder en rak kurs.
Jeg har flere ganger vært på slike punkt, hvor jeg ikke har visst hvordan livet skulle bli videre. Ved et par tilfeller har jeg tatt en annen veg, som nok objektivt sett har vært uforståelige eller som andre ville ment var å ta et skritt tilbake. Men jeg har opplevd det som svært verdifullt. Jeg har kanskje ikke klatret rett oppover, men jeg har lært mye, om meg selv og om andre. Jeg er mindre streng nå, har mer forståelse for livet og for det som er menneskelig. Den læringsprosessen ville jeg ikke vært foruten, selv om det har gjort vondt.
Jeg tror vi er mange som er lei av overflate (yta). Som lengter etter liv som føles sannere og mer tilstedeværende. Mer menneskelig, kanskje? Et liv mer i takt med grunnverdier, mer i kontakt med dem vi elsker, mer i stand til å se det store i det lille?
Om jeg skulle gått en mil i dine sko? Det kan jeg ikke. Men jeg vil bare si at dette øyeblikket faktisk er en blessing in disguise. Ta deg tid og kjenn etter, og du kommer garantert til å finne fram. Jeg gleder meg til å følge med på reisen!
Alt godt!
Så ärligt och befriande att läsa ditt inlägg. Grattis till dina uppnådda mål, starkt jobbat. Det låter som att du behöver varva ner och fokusera på annat ett tag? När du har kommit ner lite i andning och hunnit reflektera lite så dyker din kompass upp igen, det tror jag!
Modigt.
Brukar sällan kommentera på bloggen men nu – du skriver så uppriktigt och det berör mig så djupt. Modigt och befriande. Jag hoppas att du finner din kompass igen, även om det kanske kräver att någonting blir annorlunda. Som Tomas Tranströmer skrev: "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse". Finner tröst i det.
Har läst bloggen ett par år nu och ser den som du säger lite avmattad just nu. Vissa inlägg sticker ut och det är när du ryter ifrån om din egen bransch, i framförallt klimatfrågan men också den verklighetsavskärmning som pågår med prylar, boenden och konceptstylingar mm som endast ett få människor är förunnat. Kanske vill ingen läsa om verkligheten men det är ju ändå där vi befinner oss med klimatpåverkan och allt. Kanske bli mer hands on istället för rapporterande?
Jag vill bara säga att jag tycker din blogg är fantastisk att läsa, just som en motpool till övriga inredningsbloggar där man pratar ekologiskt ansvar men ändå inte gör mer. "Att det känns bra i magen" är ett uttryck jag blir galen på. Det räcker liksom inte att det känns bra i magen, det krävs mer. Precis som du säger så håller vår värld och tid på att spåra, är det så här vi vill ha det? Vad vill vi minnas? När du skriver dina kritiska texter så får jag typ gåshud och tårar i ögonen för det är så bra! Du är så modig som vågar sticka ut, säga ifrån, skava – det är en superviktig funktion!
En tankeställare helt klart! När man lyckas/är framgångsrik så borde det vara väldigt lustfullt och iaf jag kan känna viss besvikelse att den känslan inte infinner sig på det sättet man trodde. Strävan efter mer sitter så djupt rotad och det är lätt att man bara flyttar fram målet och springer vidare. Känns viktigt att stanna upp och tänka på vad man själv vill istället för vad som förväntas. Lättare i teorin än i praktiken dock..
Tack Frida för allt du delar med dig av och skapar, du är en stor förebild för mig.
Tack för ditt modiga och ärliga inlägg. Nyligen stod jag inför ett vägval yrkesmässigt och stallde mig då frågan:
Vad tycker jag är roligt och vad är jag bra på? Svaret på den frågan gav mig riktningen. Lycka till med ditt val!
Va härligt att du också är mänsklig!
Jag tycker att man ska stanna upp och fundera precis så som du gör och att det är helt okej att inte veta.
Du kanske behöver en paus? Några veckor där du bara kan vara Frida och inte inspireras, prestera eller blogga. Det får man! Så kommer du igen sedan när du vet igen. Det är viktigt att vara rädd om sig.
Bra, befriande och relevanta grubblerier. Ibland behöver man en paus från mål och planer, ett utrymme att skapa plats för nya idéer.
Va härligt att du också är mänsklig!
Jag tycker att man ska stanna upp och fundera precis så som du gör och att det är helt okej att inte veta.
Du kanske behöver en paus? Några veckor där du bara kan vara Frida och inte inspireras, prestera eller blogga. Det får man! Så kommer du igen sedan när du vet igen. Det är viktigt att vara rädd om sig.
Kaxigt och coolt att inte göra som alla andra trots att du säkerligen skulle tjänat mest på det…
Jag är så glad för att du orkat blogga såhär länge. Helt gratis för oss! Tack! Så inspirerande och med bra texter.
Förstår och har också upplevt att bloggen blivit lite annorlunda på senare tid. Mer adlinks, sponsrade, tävlingar -inlägg. Och förstår att du behöver få betalt för tiden du lägger på bloggen. Men gillar verkligen dina kritiska inlägg om samtiden och populärkulturen och allt.
Kanske är vi läsare oförstående när det kommer till all tid, energi och möda du lägger på blogger och IG. Eller så vana att bara få få få gratis av er influensers. Ska bli spännande att se vad du har för planer för framtiden.
Lycka till!
Du är SÅ modig Frida!
Fantastiskt uppfriskande med ärlighet!
Jag hoppas ju att du fortsätter på hållbarhet-spåret på något sätt, vi måste ju få fortsätta att vara kreativa och njuta av design – men hur kan vi göra det utan att jorden går under?
Ta din tid och känn efter, bara magkänslan kan leda dig åt ditt rätta håll.
Kramar Amanda
Så starkt och ärligt inlägg, som trogen läsare blir jag väldigt berörd och har också stor förståelse för dina tankar. Har tröttnat på konsumtionshetsen och den polerade ytan som jag läser under raderna i dina fantastiska kritiska inlägg med och jag tror att många av dina läsare håller med dig i detta. Uppmuntrar dig till att pausa och reflektera så tror jag du hittar din riktning igen, den kanske bara ser annorlunda ut än tidigare och målbilden kanske är av en ny karaktär med balans och hållbarhet som ledord? Lycka till!
Även om jag håller med många ovan om att familjetiden är värd att sakta ner för och gå vilse i, så skulle jag också vilja uppmuntra dig att kanalisera ditt engagemang politiskt. Det kanske inte lockar dig att "byta arena" när ditt inflytande redan är så pass stort på din egen plattform, men att använda den som medel eller åtminstone språngbräda in i ett annat samhällspåverkande sammanhang vore väl inte så dumt?
Jag har följt dig länge och ser ett stort samhällsengagemang bakom dina texter. När dina personliga åsikter får skina igenom har alltid varit det bästa med bloggen, om du frågar mig.
Sen tänker jag på en annan sak i ditt inlägg – varför är kompassen viktig för dig, så som du beskriver den? Jag har också en kompass, men den har nog aldrig pekat mot mätbara mål. Den är emotionell och pekar mest mot subjektivt välbefinnande. Det är gott att känna sig själv och just vetskapen om hur man själv fungerar är ofta tillräcklig. Men ibland kan det ju vara intressant att söka svar på varför?
Tack för ditt fina inlägg!
Hej Emma,
Jättefint och väldigt bra att Du delar Dina tankar och grubblerier.
När jag läst Dina ord i det här inlägget och tänker på alla år jag följt Dig och vad Du så flitigt och engagerat gjort, så känner jag om jag nu skulle gå i Dina skor ett tag…är att ge sig själv tid för att återhämta sig och ge sig själv tid för reflektion och vila. Samtidigt göra sådant som Du känner avslappning i…om det är så att tex promenera, springa, bada eller vad det kan vara…Ur det kan det kan det komma till Dig vad Du vill göra i framtiden.
Jag har under tiden Du har hållit på med Din kommande bok, förstått att Du kan inte driva bloggen på samma sätt som tidigare och har inte haft några problem med det. Utan varit väldigt tacksam för det Du vill dela och ge genom Din blogg.
Läste Johannas kommentar på instagraminlägget och jag håller med henne, efter egen erfarenhet att ur kriser och livsförändringar som jag inte har kunnat råda över, har något nytt växt fram och nya vägar och broar har byggts.
Så ge Dig själv tid…det är Du värd för Din egen del i både mående och tankar, Ditt liv.
Jag lever efter orden jag fick av en mycket klok person, när min kropp och mitt liv förändrades drastiskt, de orden är;
”Ge tiden tid” .
Önskar Dig all skön må bra känsla och all lycka till efter Din väg.
Ljusa Kramar från Ninni.
Ta sig tid att gå lite på "delfart" och lyssna inåt efter svaren. Kanske att dit du ska inte finns ännu utan annat måste till först.
Många gör det du gör (men jag tycker du gör det på det sätt som passar MIG bäst), så nästa steg blir väl mot något nytt ingen visste fanns.;-). Under tiden kanske sikta mer mot hållbarhet och skonsam tillverkning, alternativa livsstilar … Hitta sätt att leva sann mot sig själv trots att man lever i en kommersiell värld.
Det är något alla känner tror jag, i perioder. Det finns en tomhet efter ett passerat målsnöre – vilket ju är lätt att fylla med nya lopp mot nya snören.
Tror ändå att det man vill se när man kikar tillbaka är sitt mod, sin moral, att man gjort positiv skillnad i världen (smått och stort) och de man haft turen att få ha nära sig. Att man njöt de stunder de gick av att få leva.
Hej frida,
ibland hamnar man i en platåfas och det måste man få göra. Framförallt när man, som du, under lång tid strävat, kämpat och uppnått. Ibland när man inte vet vad man ska göra – gör ingenting. Stanna upp. Låt tiden jobba för dig. Idag sker saker så snabbt och så ofta. Våra hjärnor är inte riktigt byggda för informationsmängden, all input och all stress utan återhämtning som sker idag. Vi ser det bla som ökad frekvens av ångest, depression och annan psykisk ohälsa. Att låta saker vara eller ta tid, är idag inget som görs i den utsträckning som är behövligt. I ditt yrke kan jag tänka mig att det är svårt att inte drivas med av den konsumtionshets som råder – det är ju på ett sätt det många livnär sig på som influencer; att tipsa om produkter och inspirera till nya köp. Livnära sig på uppmuntran av konsumtion. Men. Jag tror att detta är långtifrån det enda sättet att leva och faktiskt, jag tror att fler och fler kommer ställa sig frågande till detta framgent. Motvikt mot all konsumtion och materialism behövs – samtidigt som man inspirerar. Och det gör du. Så. Våga göra ingenting. Vänta. Se. Det kommer komma av sig själv, ditt nästa steg. När du är redo. All lycka!
Ingen aning! Liksom dig har jag ingen aning framåt heller, känner mig oxå lite vilse i pannkakan. Men din blogg blir i mina ögon än mer intressant i och med att du delar detta. Varm kram!
Politik? Kanske låter konstigt men tror på fullaste allvar att du skulle kunna bidra massor på den arenan..
Njut av att frukterna. Du behöver inte alltid ha ett mål. <3
Trendenser betyder mycket för mig. Och oavsett vad du kommer att göra i framtiden, har du satt en viktig tanke hos mig som läsare, när det gäller trender, design, hållbar konsumtion och det har gjort att jag har känt mig trygg när jag har klickat mig in här och läst bloggen, och har lärt mig mycket av det du har att erbjuda med dina kunskaper, tips och inredning smak.
Men det viktigaste just nu är att du hittar nya möjligheter att göra det du gillar mest, oavsett vad det är för något.
Önskar dig det bästa ❤
Åh Frida,
Så modig du är som vågar skriva om detta. Tycker du ska tänka på vad som ger dig mest glädje, vad som får dig att le och må bra. Det finns något ordspråk att man brukar utbilda sig till det man är näst bäst på. Jag t.ex borde blivit dansare då jag hade de förutsättningarna. Började ju inte skapa och rita förrän vid 18-års ålder, gav mig sjutton på att kämpa och blev jag grafisk designer. Men dansa är det jag älskar mest egentligen. Gud vad lycklig jag blir av att shaka loss 😉 Kanske du ska sluta blogga och börja jobba som elitgymnastiktränare? Eller vad gillade du extra mycket att göra när du var liten? Vad sa alla att du var bra på? Nåt du tar för givet. Det är inte för sent. Med din kraft kan du klara allt. Stor varm kram
Du har stil, en röst och mångas öra. Gör som Gunhild Stordalen, satsa på att rädda världen!
Heja dig Frida!
Jag gillar att du bjussar på detta. Enligt mig är du en fantastisk förebild. Du har jobbat hårt för att nå dina mål och jag som trogen bloggläsare upplever dig som mycket professionell.
Jag är jämngammal med dig och har barn i nästan samma åldrar och funderar också mycket vad jag ska/vill göra nu och framåt. Nu har jag visserligen inte någon vidare karriär och har väl kanske inte haft så tydliga mål hittills heller. Men ändå, den här typen av funderingar är kanske inte helt ovanliga i detta skede av livet?
Hoppas att du snart hittar ditt nya mål.
?
Va skönt att du skriver så ärligt! O du är inte ensam vare i dina femårsplaner eller i att vara vilse. Pusslet kommer nog lägga sig och riktningen visa sig, tidsnog!
Vad skönt att läsa ditt ärliga inlägg. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag har inget tips eller råd att komma med, men vill bara skriva en rad. Ibland tror jag bara att tiden kan utvisa vad nästa steg är. Och ibland ska man inte stressa fram ett svar. Var sak har sin tid.
Äntligen! Vad uppfriskande…reflektioner, eftertänksamhet och sedan något nytt!! Heja dej! Du kommer att komma på din nya inriktning…det är jag helt säker på! Lyssna till din magkänsla, med den kommer du att få nya insikter. Lycka till! Kram
Jag ser det som en naturlig utveckling att ibland tappa kompassen för en stund. Det ger en möjlighet att värdera, omvärdera och hitta ny riktning. Jag tycker att det är bra att du lyfter det, jag misstänker att vi är flera som har upplevt, upplever eller kommer att uppleva liknande perioder i sitt liv, i yrkeslivet och/eller privatlivet.
Det är svårt att ge tips eller råd om ny riktning. Men ge dig tiden att grubbla, ifrågasätta och bolla med kloka människor, någonstans kommer ett frö att växa och nya idéer och utmaningar får fart. Jag har varit tvungen att omvärdera och hitta riktning på mitt yrkesliv de senaste åren. Det har varit tufft, är tufft men nu börjar jag hitta en ny riktning och formulerar nya mål. Helt nya. Så spännande, intressant och läskigt.
Sedan måste jag säga att jag uppskattar dina reflekterande, ifrågasättande och personliga inlägg mycket. Tack för att du delar med dig!
Jag gillade bloggen mycket för ett par år sedan, det kändes som om du skapade mkt roliga och inspirerande DIY-prylar som kändes så nytänkande och alltid av hög kvalitet. Nu är det mycket tävlingar, hemnetbilder och liksom mindre personligt. Du är grym Frida och har så mycket mer och kvar att ge, snart hittar du din väg!
Så härligt att du delar med dig av dina reflektioner. Är så trött på människor som bara följer strömmen. Heja Dig!
Tack för ärligt, rakt och personligt inlägg. Viktiga reflektionen du gör och som jag känner igen mig i, även om jag jobbar i en helt annan bransch.Var snäll mot dig själv, stressa inte fram någon ny plan – våga bara vara ändå en tid. Du har väl också precis lämnat bokmanus, inte konstigt om luften går ur dig. Och bloggen – ja fortsätt om du vill. Eller pausa och starta om. När du skriver gör du det jätte bra, särskilt längre reflekterande texterna gillar jag precis som många andra. Du är välformulerad och något helt annat innehållsmässigt än andra bloggar. Lycka till!
Tack för ett fint inlägg!
Tänker på att du verkar brinna för hållbarhet, men också ett intresse av att förbättra och ständigt utveckla. Jag började tänka på att ett styrelseuppdrag kanske vore intressant för dig. Att kunna bidra med dina erfarenheter inom ett brett spektra av områden. Även mentorskap var något som jag tänkte på. Lycka till!
Tack för ett fint inlägg!
Tänker på att du verkar brinna för hållbarhet, men också ett intresse av att förbättra och ständigt utveckla. Jag började tänka på att ett styrelseuppdrag kanske vore intressant för dig. Att kunna bidra med dina erfarenheter inom ett brett spektra av områden. Även mentorskap var något som jag tänkte på. Lycka till!
Upplever samma som du beskriver. Har i 36 år strävat framåt och oftast uppåt och uppnått massor i både mina och troligen andras ögon. Men efter några barn, några hus som fixats, några jobb som är minst sagt ok på cv:t så funderar jag allt oftare på att bara hoppa av. Om vi sålde huset skulle pengarna lätt räcka till ett minst lika fint på landet eller i en mindre stad, men då utan lån. Om vi inte skulle ha lånen skulle vi kunna jobba mindre och leva mera. Byta karriär och göra något som gör skillnad på riktigt men inte nödvändigtvis lika bra betalt. Mer tid för träning, pyssel med hem och trädgård, mer tid för barnen… Men att släppa huset i fina förorten betyder nya skolor/liv för barnen. Att släppa karriärsjobbet betyder mindre pengar till resor, renoveringar och annat kul. Och skulle jag stå ut i längden med ett ”enklare” jobb? Tankar som snurrar medan jag lägger minst 2,5 h per dag att ta mig tor fina jobbet istället för att vara med barnen, komma i form eller rensa bort ogräset som stör mig…
Tycker din blogg ar jattebra och varierande! Brukar visa den har for mina designkollegor i Australien som tycker du har en valdigt intressant och inspirerande blogg!
Ibland ar det sa i livet, ga en kvallskurs i nagot helt otippat amne sa kanske du hittar en anna typ av inspiration!
Så himla fint inlägg. Uppenbarligen uppskattar alla ärligheten.
Vad önskar jag som läsare (utgår alltså från mig själv och inte från dig liksom):
Jag har inte hittat någon annan inredningsblogg som jag gillar som din. Jag vill fortfarande veta vad som är nytt, vad som är trendigt när det kommer till inredning för jag orkar inte ta reda på det från andra håll. Perfekt att ha en kanal som kam ge mig den "rapporten" och inspirationen liksom. Men istället för att bli sån "nu är det modernt med rotting, köp den här lampan för 20000, du får rabatt genom min webbshop, köp mer köp mer" kanske du kan ha mer fokus på att ta hand om det man har? Nu kanske rotting är ett dåligt exempel men jag hade uppskattat att få inspiration till hur man med små medel kan "hotta upp" sitt boende. Lite mer hands on och lite närmare läsaren. Mer svar på frågor. Mer DIY-grejer, typ hur man bygger in en ikea garderob så den ser platsbyggd ut och sanna grejer.
Sedan uppskattar jag sjukt mycket dina reflekterande inlägg, typ din repost av Nina åkerlund härom veckan. Vill gärna ha hjälp att öppna mina ögon mer från dig.
Oavsett vad du väljer att göra kommer det bli hur bra som helst. Men det vet du ju redan, och det är ju det som är problemet för såna som vi också. Lycka till i letandet ❤️
Transparens är så befriande. Jag tror att du också, särskilt genom transparens kommer att komma till insikt med vad du vill och behöver till näst, tids nog. Tack för din uppriktighet! Uppriktighet är kanske också det mest häftiga i den digitala välrlden, att våga visa sig "svag" inför tusentals andra för oss i slutändan samman. Sköt om dig!
Kanske prova fler kanaler? Skulle gärna byta några inlägg mot att istället se dig plocka runt med grejer på Youtube några gånger i månaden?
Vilket uppfriskande ärligt inlägg. Jag tror det är många som känner som du men som inte vågar erkänna det. Den här produktionsnivån för folk som skapar "content" rimmar kanske inte så himla bra med viljan att dra ner på konsumtion och med ett modernt miljötänk, med viljan om att leva lite långsammare. Samtidigt, om en lever på bloggandet så är det inte heller lätt att producera färre inlägg. Ett dilemma. Jag är dock säker på att du kommer hitta en modell som känns mer rätt för dig. Håller tummarna!
Härligt! Tycker jag… Måste du bestämma dig NU? Kanske vila i nu’et, vara med familjen, vänner, vad du nu än känner du vill lägga tid på just nu.
Jag själv står ju på början av ny karriär, och är vilsen, men på annat sätt! Lycka till!
Intressant att läsa. Har tyvärr inga ”råd”. Själv har jag jobbat i läkemedelsindustrin, men brakade totalt för 21 år sedan. Svår o ovanlig ångest, depression o mkt svår utmattning. Varit sjukskriven o är dessvärre sjukpensionär idag…. men mår nu hur bra som helst, om jag slipper krav. Älskar din blogg och tycker inte alls att den blivit tråkig. Älskar ditt miljötänk o mkt mer. Så otroligt härligt att du är så ärlig o Ffa att du följer ditt hjärta. Du har svaret inom dig!! Det kommer. Många kramar o lyckönskningar Lisa S
Hej Frida!
Det är inte lätt att vara där du är nu. Med tiden kommer det att lösa sig, det är jag säker på.
Om jag fick önska helt fritt (inser att mina önskningar är irrelevanta när det gäller för dig att hitta nya mål, men kör ändå) är att du utvecklas mer åt hållet av journalistik.
Jag saknar verkligen en resurs som tar design och arkitektur på allvar. Som recenserar, kritiserar och berömmer – med målet att driva på för en bättre branch. Som står självständig och går bakom det ytliga. De svenska inredningstidningarna har havererat totalt. Det handlar enbart om yta. Inga fördjupande reportage, inga artiklar om hantverkare och producenter. Inget kritisk granskande eller analys av samtiden.
Jag tror stenhårt på att design kan bidra till en bättre värld (både i form av välmående, främjande av goda vanor, försörjning av hantverkare etc) Men stora delar av branschen bidrar just nu till det motsatta.
Lycka till!
Oj! Jag tycker bloggen är bättre än på länge med regelbundna publiceringar och bra innehåll plus film som jag förstår måste tagit massor med tid att producera. Lärorika inlägg om stylingknep som jag kan ha nytta av, kritik till företag som plagierar och krönikor med debatt. Håller ej med om att bloggen blivit tråkig tvärtom. Har däremot funderat på hur fasen du får ihop det med att samtidigt skriva bok och vara föräldraledig. Tidningarna som har anställda redaktioner klarar ju inte ens av att leverera löpande kvalitetsmaterial på den nivå du gör.
Var inte så hård mot dig själv.
Vem annars gör det du gör?
Om din röst försvinner kommer inredningsbranschen bli fattigare.
Åh Frida!
Först och främst tack för ett inlägg som verkligen berör en tvivlare som mig själv som funderar i liknande tankebanor väldigt ofta, ja kanske tom lite för ofta om ärligheten ska fram…
Du har gjort ett sånt grymt jobb med Trendenser, ett företag med stor trovärdighet på alla plan och där man känner att det du gör är genuint och gjort med finess.
Du har gått i täten för oss många andra som sen har tillkommit och även jag som inte varit med lika länge som dig kan känna att förändringens vindar har blåst ganska hårt de senaste 2 åren….man känner inte riktigt igen sig och allt har blivit så stort och hypat på alla plan nära det gäller sociala medier med giganter som har så många följare både i deras bloggar och på instgram att det verkar smått absurt i bland.
Och då känner man sig bara matt och trött på att försöka göra sitt bästa, försöka vara unik och sticka ut i bruset.
Du har alltid varit en förebild för mig och även en fin vän som jag uppskattar mycket.
Jag önskar att du orkar hålla ut, att du kommer över tröskeln för det som känns tungt och övermäktigt nu, det kommer alltid ett ljus i tunneln även om det inte känns så just nu.
Stor Kram Anette
Du sätter ord på det jag också känner. Jag lyckas, nästan hela tiden, med det jag tar mig för. Med jobb, hus, familj. Och nu, vid snart 35, känner jag mig mer vilsen än någonsin. Jag vill vara med mina barn. Jag vill ge dem mer tid. Jag vill se mer, uppleva mer och inte nödvändigtvis det stora utan uppleva det lilla. Vardagen. Jag är så oerhört vilsen i vad jag vill just nu och också rätt ledsen. Jag har kommit fram till att jag ska tillåta mig vara det. Känna det här och sen, när jag är lite mindre ledsen, fundera över vad jag verkligen vill. Tack för ett fint inlägg. Och tack alla som har kommenterat lika, det är så fint att inte vara ensam i sina känslor.
Jag tänker att dina tankar är helt rimliga både i förhållande till det du berättat om din plats i livet just nu och i förhållande till branschen du verkar i.
Upplever samma som du beskriver. Har i 36 år strävat framåt och oftast uppåt och uppnått massor i både mina och troligen andras ögon. Men efter några barn, några hus som fixats, några jobb som är minst sagt ok på cv:t så funderar jag allt oftare på att bara hoppa av. Om vi sålde huset skulle pengarna lätt räcka till ett minst lika fint på landet eller i en mindre stad, men då utan lån. Om vi inte skulle ha lånen skulle vi kunna jobba mindre och leva mera. Byta karriär och göra något som gör skillnad på riktigt men inte nödvändigtvis lika bra betalt. Mer tid för träning, pyssel med hem och trädgård, mer tid för barnen… Men att släppa huset i fina förorten betyder nya skolor/liv för barnen. Att släppa karriärsjobbet betyder mindre pengar till resor, renoveringar och annat kul. Och skulle jag stå ut i längden med ett ”enklare” jobb? Tankar som snurrar medan jag lägger minst 2,5 h per dag att ta mig tor fina jobbet istället för att vara med barnen, komma i form eller rensa bort ogräset som stör mig…
Lite orelaterat kanske – men du är så himla duktig på att skriva! Dina vettiga och sympatiska tankar särskiljer dig från andra inredningsbloggar, men också din förmåga att sätta ord på sådant som vanligtvis förmedlas bäst i bild. Ville bara säga det!
Mvh, en trogen följare som läst i många år men aldrig kommenterat
Tack för att du delar med dig av dina tankar. Jag håller inte med dig när du säger att du visar din svaghet utan tvärtom jag tycker du visar en enorm styrka i din öppenhet. Modigt och peppande. Jag känner så väl igen mig i det du beskriver och är säker på att jag har många med mig. Sunt att kunna stanna upp, reflektera och ändra kurs ibland i livet. Det görs allt för sällan om du frågar mig. Jag är säker på att din inre kompass kommer att leda dig rätt framåt. Låt det ta den tid som krävs. Lycka till och tack så här långt för all inspiration du har förmedlat genom åren.
Brukar inte kommentera, men måste göra det nu. För det här inlägget kändes. Så modigt! Precis fått barn nr2 och kämpar med liknande tankar trots helt andra förutsättningar. Klimatfrågan ställer allt på sin spets för min del. Hoppas du vågar stanna lite i detta trots att det är obekvämt och att du såsmåningom får ro.
För mig helt obegripligt hur en hel bransch kan få bete sig så miljövidrigt som influencers faktiskt gör och tillåts göra till yrket 2018. Var är ISO-certifieringen där liksom. Har slutat läsa bloggar som bara lever på att förnya sig med nya möbler, nya kläder, nya resor, nya samarbeten eller modebloggare som är i nya städer varje vecka pga orkar ej med hur världsfrånvända de är. Har de missat att en ENDA flygresa kostar ett helt års koldioxidutsläpp. De inspirerar ju inga normala läsare heller för vem har möjlighet att vara ledig och resa runt i den utsträckningen. Vem har behov av att fly sin vardag i den utsträckningen? Bloggarna har blivit PR-byråernas nya lakejer och de lever i en absurd låtsasvärld som de tror inspirerar andra. Men vem? Västkustbloggarna är ju någorlunda vettiga men de som bor i Stockholm som hoppar mellan events…. Vem skriver de om detta för? Ingen blir väl inspirerad av att se vuxna människor äta pressfrukost ihop? For real? Tror man inte att läsarna är smartare än så?
Det finn värdens mest lästa bok 😉 Hoppas du har inte missat den! Där finner du massor med råd, ro för själen, hjälp att hitta vägen, svar på miljöfrågor osv… Kanske är det dags att bara stanna och titta upp! Inte klättra…..
Du kanske inte har tappat kompassen, du kanske har lagt undan den. Och då sker väl de stora tingen? Att inte vara rädd för det som kommer. Det är väl först när man stängt en dörr som en annan kan öppnas. Det är ju skrämmande. Jag tänker att du stegar ut viktiga steg nu, inte bara för dig själv utan även för oss alla andra
Hej Frida,
Du kanske inte bara ska satsa på jobbet. Jag är lite äldre än dig och talar av egen erfarenhet. Jag älska mitt jobb och jobbutmaningar så det inte så att jag menar att kvinnor inte ska satsa på jobbet.
Glöm inte Investera i din din familj och att finnas till hands för barnen. Snarare än du anar är dom stora. Jag har själv jobbat lite för mycket. När jag farit omkring då har min man alltid funnits till hands hemma. Han har också ett ansvarsfullt och intressant jobb. Även stora barn behöver stöd, prata och hjälp med läxor mm. Vårt ena barn är lite sent i utvecklingen och hade nog aldrig aldrig börjat studera på högskola utan support hemmifrån. Nu klarar hen sin själv universitetsutbildning alldeles galant.
Det går liksom inte o planera in en speciell timme för samtal med större barn. Resultatet är att åtminstone ena barnet har mycket bättre kontakt med sin far än med mig. (Vi lever ihop). Nu ångrar jag mig ju förstås och förtroende är väldigt svårt och reparera.
Jag vill inte ta död på dina jobbdrömmar men glöm inte dom andra delarna av livet.
Lycka till Frida!
Du skriver om något man känner igen sig i och jag tycker det är modigt att du delar med dig av dessa tankar, det är få som vågar göra det!
Jag känner igen mig så väl.Har mått så i flera år och har haft stora bekymmer med att hitta vägen framåt. Jag anar att du slits mellan kvalen att vara klar, inte vilja mer, längta någon annanstans och känslan att det vore tokigt att släppa en "framgångssaga" som du själv har åstadkommit och lyckats så stort med. Mitt bästa råd är att acceptera vad du känner och vara ärlig mot dig själv. Oavsett om det innebär att du tar time out ett tag och "bara" är mamma en period så är det viktigare att lyssna på sitt inre än att köra på för att omgivningen/samhället/din inre duktiga flicka ger dig ångest.
Lyssna, lyssna lyssna. Så finner du svaret.
https://startwithwhy.com/find-your-why?ref=home
Hej Frida, jag ber om ursäkt…jag upptäckte nu att jag skrivit ”Hej Emma” i min kommentar…och det är ju helt fel, det är Ditt namn som skall stå där. Men jag hoppas att Du har förstått att jag har råkat skrivit fel.
Vänliga hälsningar och Ljusa kramar från Ninni.
Jag tror att det är många som upplever exakt samma sak som du. Jag är inredningsintresserad och vill inte sluta konsumera men vill göra rätt val. Där tycker jag att det också finns aspekter som sällan lyfts fram. Tillverkningsprocessen i alla ära men hur länge håller produkten? Är den gjord för att användas dagligen under en längre tid? Den aspekten lyfts sällan fram i hållbarhetsdiskussionen. Just därför vore det intressant om du också lyfte fram hur saker tillverkas för att lyckas leva upp till en hög kvalitet, eller om det finns smarta prylar/medel som förlänger livet på vanliga produkter.
Först vill jag bara skriva att du inte är ensam. Det är så bra att du vågar vara transparent i detta och dela med dig av dina känslor. Det kan kallas livskris men jag brukar säga utvecklingsfas. Här måste vi få vara ibland och det måste få vara ok att vara där. Att vara en människa med driv och som har höga krav på sig själv är en enormt svår uppgift. Du behöver ge saker tid. Rom byggdes inte på en dag. Men viktigt att komma ihåg och som kanske är den största lärdomen- Målet är inte det viktiga, utan vägen dit… Kanske måste du sätta några fler mål. Kanske ska du bara våga vara i livet och se lite vart det bär under en tid?
Kram
Cissi
Kanske du INTE måste sätta några fler mål ska det stå…:)
Tack, vilket fint inlägg! Jag slutade läsa din blogg för ett tag sedan i samband med att jag bytte jobb och inte kände att jag behövde ha koll på branschen längre. Nu tittade jag in och det var trevligt att mötas av det här inlägget.
Saknar dina inlägg om hur och var saker tillverkas, om klimat och miljö och om inredning på riktigt. När det inte är stajlat utan någon bor i det och har låtit inredningen växa fram genom åren.
Känner igen mej i att jag också inte vet vilka långsiktiga mål jag ska sätta. JAg valde att byta jobb, för att i alal fall få komma tille tt nytt sammanhang och börja om lite. Jag vet att jag någonstans alltid drivs av att få lära mig nya saker. Kanske kan det vara ett spår att söka på. Jag tror att vi är många som gärna läser om det du vill lära dig mera om. (då tänker jag inte så mycket diy och pyssel utan mer reportage om klimatpåverkan, hur en norrgavelstol tillverkas, vad det är i olika sorters färg osv. Men jag kanske har helt fel, du kanske vill lära dig något helt annat)
UnderbaraCLara jobbar ju med Erica, som ibland ställer henne mot väggen i poddcasten. Kanske kan du låta några skriva gästinlägg ibland som du sedan kommentarer eller spinner vidare på, eller låta andra intervjua dig i din blogg.
Vilket ärligt och mänskligt inlägg. Har gått igenom en tuff period i mitt liv med gamla och sjuka föräldrar. Tappade helt mitt focus i mitt målinriktade yrkesliv, kändes så oviktigt. Nu en tid senare börjar det vända bli tydligt, målinriktat och riktigt kul igen. Tänker att det kan bli så i livet ibland. Kram
Du har alltid varit en sann inspirationskälla. Ödmjuk och driven samtidigt. Det är nog bra med frustration. Fast jobbigt. I Sydkorea lär "kris" betyda utveckling. Bygg på det du tror på. På riktigt. Res bort. Upplev nytt. Andas fri luft. Kanske bygga upp en ny verksamhet där hållbarhet och långsiktighet fortsätter ditt signum. Fjällresa, Vietnam eller annat lugnt och skönt kan vara paus och nytänk. Men först ta hand om dig och mor din. Många varma tankar och tack!
Hej Frida! Jag orkar aldrig läsa bloggar men halkade in via Instagramflödet och oj vad dina två sista inlägg var bra, modiga och välskrivna.
Var med din mamma allt du kan/orkar, jag vårdade min nästan varje dag så här dags förra året driven av kärlek, att ge åter och flr att jag kunde. Njut av att ha två barn i dessa tider när allt fler inte hinner/kan bli förälder.
Opinionsbildare, politiker kan du absolut skriva upp på planen om du verkligen behöver en ny för kommande år. Men det senare i tider av politikerförakt och att varje ord mediatränats strategiskt kanske inte är så lockande. Men att orka vara en förebild och driva de frågor du känner störst mening i kan förhoppningsvis vara en väg, fler genuina kvinnliga förebilder och klokskap är framtiden.
Hej,
Du lyckas sätta ord på hur även jag känner. Jag har också uppnått de flesta av mina mål (även om jag inte varit lika strukturerad som du och skrivit ned dem, men det ska jag börja med!), lever ett bra liv och är otroligt tacksam för mina barn, min familj och mina vänner.
Men jag har också tappat kompassen de senaste åren och vet inte riktigt vilket håll jag ska gå åt. Känner mig lite "fast" utvecklingsmässigt. Inte helt nöjd eller lycklig. Vet vad jag kan, men inte vad jag vill.
Jag ville mest säga att du inte är ensam om dina tankar och känslor. Det kanske har med åldern att göra, att befinna sig någonstans mitt i livet, att reflektera bakåt och samtidigt försöka staka ut vägen framåt.
Kram!!
Ibland hamnar man i ifrågasättande faser och det är bara bra. Du vill förmodligen skapa något mer. Klart konsumtion, trender krockar med miljötänk. Vi lockas av vackra saker samtidigt som det ger oss dåligt samvete. Jag förstår att du hamnar i ett läge där du undrar vad du vill göra och vad som är förenligt med dina ideal.
Ställ dig inte frågan vad du vill göra, utan vad du behöver göra för att du ska må bra och känna stolthet över dig själv.
Frida,det är just detta som behövs när du varit så fantastiskt kreativ så länge! Det är kroppens och psykets sätt att säga till dig att våga bromsa ett tag, lyssna på det och häng bara med. Jag vet, det är frustrerande, men det är livet. Tankarna behöver få plats, och inte minst känslorna. De behöver få din tid, du känner när du är redo för nya mål
Frida,det är just detta som behövs när du varit så fantastiskt kreativ så länge! Det är kroppens och psykets sätt att säga till dig att våga bromsa ett tag, lyssna på det och häng bara med. Jag vet, det är frustrerande, men det är livet. Tankarna behöver få plats, och inte minst känslorna. De behöver få din tid, du känner när du är redo för nya mål
Jag har varit kritisk till din blogg men efter ditt inlägg ändrat uppfattning om den och personen bakom. Din ärlighet, ditt uppriktiga sökande efter ett samband och en utveckling och därmed också din tillit och respekt för dina läsare som du visar när du delger oss ditt sökande, berör djupt. Därför kommer din blogg och dina läsare att bestå i en influencervärld där ytligheten dominerar.Kanske ändrar den form, kanske gör du något annat – ja då är det som det ska vara!
Jag tror att det kan vara en åldersgrej. 🙂 Har liknande funderingar och är en kvinna på 38 år, arbetar som projektledare och funderar mycket på om jag ska ändra inriktning, göra mer för andra osv… Ska bli spännande att se vad du kommer fram till!
Lyssna till dit hjärta och din mage. Det kanske ekar tomt där inne just nu men du kommer att hitta svaret. Resten ordnar sig, för det verkar det ju verkligen ha gjort hittills!
Hade jag gått i dina skor så hade jag satsat mer på påverkansarbete inom miljö, hållbarhet, ekonomi och konsumtion. Du skriver fantastiskt bra inlägg om just detta, och jag tror att det ligger dig varmt om hjärtat. Kanske kan politiken vara något? Rådgivare?
Att jobba med något som "verkligen betyder något" tror jag kommer när man får barn och uppnår en viss ålder. Jag känner likadant, jag är oxå vilsen ibland. Men precis som du känner så tänker jag att det kan få lov att vara så ett tag.
Kan du inte låta det gå lite på autopilot ett tag då? Ägna mer tid åt barn och familj, för att låta känslan för jobbet växa fram.
Vill du fortsätta blogga så gör det gärna med den här typen av personliga inlägg, det är ju så fantastiskt att få ta del av.
Lycka till!
Det är ett tecken på sundhet och styrka att du stannar upp och reflekterar. Inte ett tecken på svaghet. Heja dig! Jag undrar om din drivkraft är åt det allturistiska hållet? Kanske skaver det kommersiella därför med tiden?
Det här är den enda blogg jag läser och jag tycker bara den blir bättre och bättre. Just för att du går din egen väg och säger det som andra aldrig säger. Du vågar vara ärligt och dela med dig av livets ups and downs. Tack för det! Önskar dig allt gott!
Modigt och ärligt. Tack för att du delar med dig! Det är sånt tabu kring att inte veta vad man vill. Tror det sprider bra ringar på vattnet att vara transparent. Alla kan tvivla, hur långt man än kommit i karriären. Och jag tycker det är fint att du delar med dig av det. Allt kommer visa sig!
Djupt berörd av ditt inlägg. Tack för din klarsyn. Oj vad du behövs i den här världen. Kram
Önskar så en uppföljning på detta inlägg. Det förändrade på riktigt mitt liv, inlägget OCH kommentarerna <3
[…] och inte minst hur ni har mottagit dem, har ju verkligen gett mig den nya riktning jag önskade mig i det här inlägget. Tack för det […]