Annons

En ode till superhjältarna


Foto: Lotta Lundberg
 
Jag ligger i soffan och vilar medan Oscar sover middag men måste brottas med mina egna tankar för att stanna kvar under filten. Gör mitt bästa för att ignorera alla borde göra, skulle hinna och måste komma ihåg som snurrar runt i skallen. Och då pratar vi inte om jobbrelaterade saker. Om reklamfilmsinspelningen nästa vecka, förlagets brådskande omslagsfrågor eller bokföringsunderlaget som måste skickas till revisorn. Utan på den ständigt pågående inre dialogen i kontrollrummet för Familjen AB. 

Vår generation må vara mer jämställd än tidigare, på många plan. Vi delar lika på föräldraledighet och VAB och karriärmöjligheter och tar gemensamt ekonomiskt ansvar för familjen. Men i väldigt många hem är det fortfarande en person som sköter micro management. Parallellt med övriga åtaganden. Som håller koll på BVC-tider, AD-droppar, nya skostorlekar, kalasplanering och studiedagar och som vet när det är dags att beställa fler namnmärkningslappar eller att byta sängkläder i barnens rum. Självpåtaget i vissa sammanhang, andra gånger inte. Men inte desto mindre viktigt och värt att hylla för det.  

Visst har vi kommit väldigt långt. Men om man synar verkligheten i sömmarna så har många ändå en bra bit kvar ifrån att dela allt. Inte minst de där osynliga småsakerna som ligger och drar ström – varje dag. Och nej. Alla känner inte igen sig i den problematiken men den här bonaden är till dig som gör det. Oavsett om du är mamman, eller pappan. Hatten av till alla som klarar av att måla med de stora penseldragen och se de små detaljerna på samma gång. För det är en superkraft, om någon. Glöm bara inte av att vila ifrån den då och då. 

Kategorier:

Kommentarer

  • Stina skriver:

    Väldigt bra skrivet. Precis så där är det hos oss. Tycker vi var ganska jämställda innan barn, men efter? Nej. Absolut inte.

  • Josefine skriver:

    Verkligen så sant. Samma sak har slagit mig idag, min man har varit ute och snickrat och jag har servat mat och tagit hand om barn. Kan väl vara okej om det är saker man helst vill göra. Men man glömmer ofta allt det där runt omkring som någon alltid har i huvudet!!!

  • Anonym skriver:

    Igenkänningen… Stör mig så ofta på hur mycket beröm min man får för att han ”delar ansvaret” hemma och hur osynligt mitt projektledande är. Han tar det TILLDELADE ansvaret hemma -men han tänker inte själv. Stor skillnad.

  • Johanna skriver:

    Vi må va jämställdare än tidigare generationer, men helt ärligt… hur många är det egentligen som delar lika på föräldraledighet, VAB och karriärsmöjligheter? Jag känner (tyvärr!) ingen. Inte ens de familjer som inte haft nål som helst objektiv anledning har delat lika på föräldraledighet. Vi är nog de som kommit närmast, men inte heller vi har delat helt lika. Jag tycker att inställningen har ändrats till att självklart ska även papporna va hemma med barnen, men gud förbjude om de är hemma mer än några månader. Och all dessa pappor som hävdar att de inte ”kan” vara lediga, don’t get me started säger jag bara.
    Projektledarrollen är familjen är helt klart utmattande. Där handlar det nog om att synliggöra problemet, samt att både våga släppa kontrollen och ta på sig mer ansvar. Blir det fel så blir det fel, men tillslut landar man rätt.

  • Lovisa skriver:

    Oj vad igenkänningsfaktorn är hög! Bra skrivet!

  • Emma skriver:

    Jag förstår att det ser ut så ff hos många. Hemma hos oss och absoluta majoriteten av våra vänner är det mannen som sköter det du beskriver. Vi är därmed inte jämställda eftersom männen gör mycket mer. Ändå bra tycker jag ?/Emma i Sthlm

  • Anna skriver:

    Väldigt bra att du lyfter det här ämnet, tar diskussionen! Jag reagerar dock på att du sprider myten vidare om att vi delar lika på föräldraledighet och vabb. Vi gör inte det. Under barnens två första år är mamman hemma i snitt 15,3 månader. Pappan 3,8 månader. Minst är arbetslösa (!) män föräldralediga, så det handlar alltså inte ens om ekonomisk rationalitet. Ju lägre lön mannen har, desto mindre föräldradagar tar han ut. Finns massa fakta på ex FK.se Vi har världens generösare föräldraförsäkring…som alltså systematiskt gör att kvinnor halkar efter i karriär/ekonomi, och gör mkt mer av det obetalda arbetet, såsom att projektleda familjen. Vi måste börja prata om det här obekväma, hemma, bland vänner och inte minst på jobbet. Tyvärr tycks det vara kvinnors roll att driva även detta…

  • Sarah skriver:

    Handlar det inte om statistikfel? Arbetslösa män behöver ju inte tabut föräldrapeng för att vara hemma om de ändå är hemma om dagarna?Bara en fundering?

  • Sarah skriver:

    Förlåt otydlig. Svarade spontant. Riktar frågan till Anna.

  • Anna skriver:

    Kan starkt tipsa alla om Johanna Frändén krönika "Kvinnor fortsätter vara familjens ekonomiska förlorare", googla och läs, mest tänkvärda jag läste 2017. Läs den, och läs den sakta. Vi måste orka prata om detta obekväma, framför allt unga par på väg att bli föräldrar måste prata om detta. Och arbetsgivare, chefer. Tyvärr blir diskussionen oftast " varje familj gör det som är bäst för dom". Bäst hurdå, för vemdå? Egentligen?
    Heja dig som skriver om jämställdhet ibland!!

  • Anonym skriver:

    Blir så glad när någon jag kan relatera till orkar ta i de här frågorna och lyfta på locket. Så lätt att tänka att alla andra har löst detta utom en själv. Blir glad/arg på mig själv då jag felaktigt tror att andra har det lättare än mig. Blir glad/lättad av tanken på att de strukturella problemen inte är våra egna utan våra gemensamma. I alla fall inte om vi alla hjälps åt att ta fighten och inte bara en viss typ av profiler/debatttörer. Tack ??

  • Anna skriver:

    Sarah: nej, det handlar inte om statistikfel. gå in på Försäkringskassan.se och läs, dom kan visa på detta mkt bättre än mig. God läsning!

  • Emelie skriver:

    Heja dig! Vi har delat lika på föräldraledighet och kör VAB enligt principen varannan dag. Att min man tjänar mer än jag är oviktigt i sammanhanget. Mitt jobb är minst lika viktigt och våra barn behöver oss lika mycket. Men det är jag som projektleder familjen. Tips mottages tacksamt på hur man även delar på denna roll (utan att barnen behöver gå i trasiga skor…)

  • Tack för att du tar upp detta i ditt forum. Vi har kommit långt som attans men vi har en jäkla bit kvar…. shit alltså. Vi pratar jättemycket om detta här hemma just nu och det är superviktigt för mig att visa barnen att man delar ansvaret för hem och barn lika i en familj. Lättare sagt än gjort verkligen.
    kram

  • Ann skriver:

    Jag undrar – hur gör man för att dela projektledarskapet utan att man jobbar dubbelt? Att två gör samma saker tjänar ju ingen på. Måste man göra en uttalad uppdelning, att en sköter ytterkläderna och en sköter skorna? Eller hur gör man rent praktiskt? Hur sköter man en familj EFFEKTIVT utan EN projektledare? Det undrar jag verkligen.

  • Jenny skriver:

    Så rätt! Förstår precis hur du tänker och känner. Ställde klockan en tomme tidigare idag för att hinna med en del ”vardagsmåsten”. Livet går på otroligt fort. När allt känns övermäktigt tar jag ett kliv tillbaka och prioriterar vad som är viktigt i längden. Kram Jenny

  • Maria skriver:

    Hejsan
    Jag undrar över tävlingarna du har. Jag hittar sällan info om vilka vinnarna är. T ex på tävlingen med Rörstrand (som jag själv tävlade i ;)) så står det att den är avslutad och att vinnarna kommer att presenteras inom kort men tävlingen var avslutad redan 12/3 och ingen vinnare har presenterats?
    Mvh Maria

  • Pauline skriver:

    Ja men så är det verkligen! Det bli väldigt lätt att mamman tar på sig de där små vardgasmåstena, medans mannen gör de lite större grejerna som inte händer så ofta. Min hjärna är aldrig i vila 🙂 Försöker släppa taget och låta ribban vara lite lägre, men det är lättare sagt än gjort alltså!
    Heja alla som kämpar i vardagen! Kvinnor och män!
    //Pauline, mysfaktor.com

  • Hej skriver:

    När drar du vinnarna för de senaste månadernas tävlingar?
    Det är ju jättemånga utan vinnare.

  • Frida skriver:

    Hej Hej
    Det är inget lotteri utan respektive företag utser vinnaren när de hunnit gå igenom och utvärdera alla bra svar. Eftersom det varit påsk och lov-tider tar det lite längre tid än vanligt.

  • Här är det nog så att det är jag som tar mest ansvar för sonen och hans saker. Det är nog mycket kopplat till personlighet men också till könsroller.Jag är mer diplomatisk och hanterar neurologer, särskola, kommunhandläggare och habiliteringspersonal bättre. När vi gemensamt beslutade att satsa på att herr J skulle få starta det företag han drömde om (nu drygt 20 anställda) behövde den andra ta hand om barn med stora omsorgsbehov i större grad. Ibland är det dock svårt att veta vad som är könsrollsbetingat och vad som är personlighetsbetingat.

  • Hanna skriver:

    Väl formulerat!

  • Anonym skriver:

    Så himla bra. Finns både mammor och pappor som axlar den rollen och många ggr helt utan cred. Märks först när ingen gör det som görs.

  • funkisistan skriver:

    Hej hej hallå allihopa,
    vi försöker styra projektplaneringen tillsammans här hemma, även om jag håller i taktpinnen.
    På söndagar kollar vi igenom veckans reklamblad så vi kan planera veckans mat, den inhandlas efter förskolan av mig och barnen (jobbar 75% för att hinna träffa mina barn). Vi bestämmer då fyra av veckans fem dagar, vi behöver t ex handla bröd och frukt och grönsaker en gång till, (så då finns utrymme för litet spontaneitet)detta gör min sambo på torsdagar oftast har ju fler än en mataffär bra erbjudande så då tar sambon den andra affären..
    Tvättar gör vi måndagar (vad vi skall ha på oss under veckan) och torsdagar, inför helgen osv.
    På torsdagar har vi också städdag hemma. Då dammsuger vi plockar undan och röjer, dammar och gör fint när barnen sover svabbar vi av golv i hall och badrum också. Barnen badar också på torsdag (och söndag)och under tiden dem gör det, städar jag badrummet.
    Varje kväll lägger jag fram vad barnen skall ha på sig morgonen efter och samt lägger fram ytterkläder så allt är i ordningen, när jag gör detta rastar sambon hunden, ibland byter vi men jag är obekväm med mörka kvällar ute..
    Det kan låta inritat och tjatigt men det funkar faktiskt över förväntan. Barnen 2 och 5 är också väl medvetna om detta, 5 åringen vill gärna vara med pappa och dammsuga och lillebror myser med mig när vi plockar undan och dammar osv. att vi städar på torsdagar gör att om vi har gäster på helgen behöver vi inte fixa med mat och allt det där OCH städa utan det räcker oftast med att plocka undan lite, kanske dammsuga av hall och kök.. puh långt det här men såg att någon sökte tips så som sagt det kan tyckas trist, inrutat osv, men, det är grymt skönt när man lägger sig på torsdagen att veta att huset är städat och rent, man har planerat nåt sånär för mat, ( framförallt om man kan planera matsedeln för veckan lite mer efter vad det är säsong för, ofta det som det är erbjudande på i veckobladet) sparar båda man själv och miljön på det!)kläderna är rena, man kan hålla helg utan att veta att man på lördagmorgon skall börja med tvätt och städ och fix… over and out!

  • Emilia skriver:

    Så är det här med, vad bra att någon är duktig på skriva och kan ta det i ord. Mycket bra skrivet!
    min blogg med gratisgrejer:
    https://nodepositfreespins.blogg.se

  • Karin skriver:

    Bra inlägg! Stämmer dock, som någon redan påpekat, dessvärre inte alls att vi delar lika på föräldraledighet och VAB. Man blir förvånad när man läser på (SCB, försäkringskassan) hur det faktiskt ser ut. Många familjer tycks leva i villfarelsen att det "råkar" vara så för "just dem" att det inte passar att mannen är hemma, men siffrorna visar tydligt att det är ett strukturellt problem. Jag är gravid just nu och funderar mycket över detta. Min man har en uttalad ambition att vara jämställd och kommer att ta 50% av föräldraledigheten, men jag kan se mönster i vår relation som tyder på att jag kommer att bli projektledaren. Vi initierar och planerar det dagliga hushållsarbetet ganska jämställt, men det är jag som tänker på att kylskåpet ska rensas ibland, att sommarblommor ska köpas till balkongen, att svärmor (!) ska ha en present på sin födelsedag, att det börjar bli dags att boka årets semester… det är klart att vi kommer att följa samma mönster vad gäller kommande barn. Vi får helt enkelt försöka göra upp någon slags strategi, men det är svårare att dela upp än tvätt och matlagning, helt klart.

  • Emma M skriver:

    Detta stämmer så bra med vad vi diskuterar i min kompiskrets. Det är alla små vardagliga uppgifter som tillslut gör att energin försvinner. Där upplever många av oss att vi inte alls är jämndställa. Frågan är bara hur ändrar vi på det?

  • Malin skriver:

    Jag lever som singel. Och alltså jämställt 🙂 Jag behöver inte projektleda en mansbebis. Jag skulle såklart också vilja ha en extra viktig kärlek i mitt liv, men med tanke på hur vi uppfostras är jag tveksam till om jag någonsin kommer tycka att tvåsamhetslivet under samma tak duger – för det gör det inte som det ser ut nu.
    Jag är mitt i processen att starta en familj med mig själv och det känns oerhört skönt att slippa vara den enda som kämpar för 50-50 ansvar i den situationen.

  • Linda skriver:

    Precis mitt i prick. Att hålla koll tar på krafterna. Jag har börjat slussa in min man i informationsflödet genom att svara "jag vet inte" när han belastar min hjärna istället för att använda sin egen. När han sedan suckar för att ta reda på saker och ting (saker som jag kanske vet svaret på men inte talar om för honom, hehe) kan jag lugnt luta mig tillbaka och fortsätta tänka på annat, roligare. Som nya tapeter eller så 🙂

  • Liliya skriver:

    Jag gillar ojämställd familj, med mamma och pappa! Där båda hjälps ot så gott dem kan, och gör sitt bästa på var sit område!

  • Lisa skriver:

    Skånes landsting har tagit fram en checklista där par kan kolla hur jämställda de faktiskt är. En riktig aha-upplevelse!
    https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/checklista-for-familjen—om-ansvarsfordelning.pdf

  • Paula skriver:

    Ibland kan jag tycka att det är ett sånt tjat om allt att det hela tiden ska delas lika o att det är som en slags tävling om vem som gör mest?! Och tjat om egen tid mm..
    När man skaffar familj så borde man väll förstå att den tiden man hade innan till å göra saker kommer inte att finnas på samma sätt då man faktiskt har valt att bilda familj. Som jag själv känner att jag vill lägga på min familj. Vad spelar det för roll om det inte delas lika? Varför störa sig på att sin man är ute å snickrar gör han det för eget intresse el är det för er skull..att ngt ska bli klart? Gå ut själv då o snickra om det stör så mkt .. det måste ta sån tid att hela tiden tänka att allt ska delas lika hela tiden.. nu är det ju inte så just för att vi är mammor.. jag menar inte att vi ska göra allt o finna oss i det men ngnstans i bakhuvudet visste man väll ändå att det är så här.. det är ju ändå äns familj.. kanske känns som ett gammal modigt tänk.. men man gör det för familjen..av kärlek inte av att man måste…
    å visst man känner sig otillräcklig ibland man behövs hemma o även klara av sina arbetsuppgifter på jobbet.. jag tycker bara sluta å gnäll o sluta jämföra vem som gör mest!

  • Louise skriver:

    Tipsar alla pappor? att läsa det här om emotinal labour:
    https://ensammammaroker.blogspot.se/2016/07/om-karlekskneget-version-2-utvecklad.html
    Checklistan från Skåne är toppen, finns fler på engelska.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.