Annons

Happy Frida(y)

Hur jag ska spendera långhelgen? Jag ska fundera måste bestämma mig för vilken sten vi ska ha till golvskyddet runt kaminen i vardagsrummet. Just nu lutar det åt ljusgrå slipad Ölandssten Hors (se översta stenprovet i bild). Imorgon kommer en av mina bästisar på besök från Stockholm så jag ska lägga en ekologisk fintvål på kudden i gästrummet, sätta en bukett prästkragar i vas och slå in den här presenten till Eva (vi delar ett nördigt intresse för litteratur). Sen tänker jag passa på att skryta skamlöst över en annan kompis som jag pluggade civilekonomprogrammet med. Jag lärde känna Anders redan under nollningen och vi skrev åtskilliga grupparbeten ihop. Nu har han startat företag som gör väskor av vegetabiliskt garvat skinn, tillverkade under hållbara och schyssta förhållanden i Indien. I helgen lanseras resultatet. Gissar att detta klassas som kompisreklam – men kolla in Sandlund Hossain! Fin fredag till dig!
Foto; Frida Ramstedt, Trendenser.se
 

Kommentarer

  • K skriver:

    Fint! Hoppas inte Eva läser bloggen så överraskningen kommer fram. 🙂

  • Emma skriver:

    Inget dåligt gästmottagande 🙂
    Förstått att du lyssnar på säker stil-podden, så säkert har du redan hört att dom skall prata på Nääs fabriker sista september. Tänkte bara om du missat det…

  • Anonym skriver:

    Kul med så grymma entreprenörer i samma nollningsgrupp. Har inte Jonas gjort produkter för Granit också? Ni är många som gått långt. Du borde berätta om alla!

  • Kristina skriver:

    Önskar dig en trevlig helg. Tack för en bra bloggvecka ?

  • Madeleine skriver:

    Ölandssten Hors, mycket bra val! Vi har den i hallen och även som golvskydd vid öppna spisen. Vacker och tidlös, vi är hur nöjda som helst.

  • Katarina Råberg skriver:

    Låter som ett bra tänk kring den t i l l g ä n g l i g a informationen kring väskorna Men hur ser djurhållningen ut? För att det ska vara/kunna kännas genuint vackert och bra hela vägen ut behöver det ju finnas en bra djurhållning bakom tillverkningen också Viktig / avgörande information som sakas här vad jag kan se Rätta mej om jag har fel

  • Caroline skriver:

    Ja, jag tänkte precis som du Katarina. Schyssta förhållanden i Indien? För djuren? Hur tror du deras djurlagar ser ut och efterlevs? Vad har djuret gått igenom för att bli denna produkt? Jag vill bara gråta.

  • Eva Holfve skriver:

    Ha! Så roligt o se att Anders är igång med skinnprodukterna. Mötte honom en gång för många år sedan när han var involverad i en annan firma, så kunnig o framåt, positiva vibbar all over!

  • Anders Sandlund skriver:

    Hej Katarina och Caroline,
    Ni har helt rätt i att det saknas information, anldeningen är att vi helt enkelt inte hunnit få upp den, läggs upp på onsdag under FAQ samt bag making. Där addresserar vi både djurhållning, vårt material och arbetsförhållanden etc. Över till frågan vad gäller djurhållning i Bangladesh (där vi verkar och inte Indien)
    Boskapsuppfödningen skiljer sig i Bangladesh gentemot västvärlden i den mening att det inte finns någon utbredd traditionell industri eller bondgårdar i någon större utsträckning. Oftast är det en familj som äger en ko, den "bor" tillsammans med familjen och tas om hand tämligen väl. Hur kan man säga det? Det är en stor investering och man är förstås mån om att det ska ge ett överskott både nu och i framtiden vad gäller mjölk och kött. Så till skillnad från många kossor i vår del av världen som står inomhus stora delar av året har den bangladeshiska kon ett ganska fritt och bra liv. Självklart finns det undantag precis som i Sverige eller andra länder.
    Idag får vi våra hudar från stora delar av Bangladesh. Räcker det då att luta sig mot ovan beskrivning? Ja, många varumärken skulle nog göra det, men vi anser oss bara ha börjat. Vi har initierat ett projekt med ett företag/slakteri som heter Bengal Meat där vi kommer kunna köpa in hudar där vi vet ursprunget. Det är ett steg i rätt riktning och något som vi kan implementera redan i år. Men i förlängingen så drivs vi av visionen om att äga och därmed kontrollera hela kedjan, dvs från råmaterial till färdig väska. Det innebär konkret att vi kommer starta vår egen ko-farm, med ett cow-lease progam som går ut på att vi köper in kossorna och lånar ut dem till de mest behövande familjerna i byn tillsammans med expertis och utbidlning om hur man tar han om sitt djur. På så vis kommer familjen kunna skapa sig en ekonomisk grundplåt genom inkomst från möjlken och köttet (då den dagen kommer). Nettot, efter kostnaden för foder, uppehälle och vår inköpskostnad, kan röra sig om 2000 kr eller mer viket motsvarar en årsinkomst i byn. Det ska tilläggas att det är en extrainkomst, dvs man kan fortsatt ha sitt vanliga arbete. What´s in it for us? Vi får en spårbar och välskött hud (vilket är en förutsättning för att skapa ett kvalitets läder), men också, vi får den "gratis". Vi har till och med ett namn på vårt koncept; from cow to wow
    Jaha, snacka kan man ju men varför har ni inte redan gjort det? En rättvis fråga och där får vi väl helt enkelt säga att vi valt att börja med människorna, även om vi tycker om djur. Att göra något svårt brukar oftast ta lång tid, att göra det i Bangladesh tar ännu längre tid. Vi startade med två målsättningar; Att bygga upp en kvalitetsproduktion av väskor och en arbetsplats där vi inte bara utvecklar duktiga hantverkare men även människor. Att utveckla vårt eget vegetabil garvade läder helt fritt från krom. Det har tagit oss nästa tio år. Nu ska vi ta nästa stor steg genom att bygga vårt eget garveri, i byn Bagatipara där allt började för 40 år sen. Vi har genom vårt familjeföretag Böle Garveri (boletannery.com) en del erfarenhet kring detta, så det är egenligen inte så svårt som det kanske låter. Sammanfattningsvis, ja det finns massor kvar att göra och vi har kommit en bit på vägen. Så sent som i fredags var Tulin och tittade på mark för vårt garveri, studio och ko-farm uppe i Bagatipara. Så det händer saker varje dag även om det tar sin tid.
    Personligen anser jag att hållbarhetsarbete och företagsansvar sträcker sig utöver lagar och certifieringar, det är ofta minimum. Jag tror att det är människorna bakom och deras visioner som kommer sätta framtidens standard för sustainability och vi har bestämt oss för att göra det all in, på en plats där det kanske behövs allra mest. vårt älskade Bangladesh. Det är ett ärligt och genuint försök att visa att det går att förena lönsamhet och ansvar.
    Ni är välkomna att maila mig [email protected] eller [email protected] (då på engelska) om ni har fler frågor, annars kommer info finnas på vår hemsida på onsdag. Vill ni s

  • Anders Sandlund skriver:

    Hej Katarina och Caroline,
    Ni har helt rätt i att det saknas information, anldeningen är att vi helt enkelt inte hunnit få upp den, läggs upp på onsdag under FAQ samt bag making. Där addresserar vi både djurhållning, vårt material och arbetsförhållanden etc. Över till frågan vad gäller djurhållning i Bangladesh (där vi verkar och inte Indien)
    Boskapsuppfödningen skiljer sig i Bangladesh gentemot västvärlden i den mening att det inte finns någon utbredd traditionell industri eller bondgårdar i någon större utsträckning. Oftast är det en familj som äger en ko, den "bor" tillsammans med familjen och tas om hand tämligen väl. Hur kan man säga det? Det är en stor investering och man är förstås mån om att det ska ge ett överskott både nu och i framtiden vad gäller mjölk och kött. Så till skillnad från många kossor i vår del av världen som står inomhus stora delar av året har den bangladeshiska kon ett ganska fritt och bra liv. Självklart finns det undantag precis som i Sverige eller andra länder.
    Idag får vi våra hudar från stora delar av Bangladesh. Räcker det då att luta sig mot ovan beskrivning? Ja, många varumärken skulle nog göra det, men vi anser oss bara ha börjat. Vi har initierat ett projekt med ett företag/slakteri som heter Bengal Meat där vi kommer kunna köpa in hudar där vi vet ursprunget. Det är ett steg i rätt riktning och något som vi kan implementera redan i år. Men i förlängingen så drivs vi av visionen om att äga och därmed kontrollera hela kedjan, dvs från råmaterial till färdig väska. Det innebär konkret att vi kommer starta vår egen ko-farm, med ett cow-lease progam som går ut på att vi köper in kossorna och lånar ut dem till de mest behövande familjerna i byn tillsammans med expertis och utbidlning om hur man tar han om sitt djur. På så vis kommer familjen kunna skapa sig en ekonomisk grundplåt genom inkomst från möjlken och köttet (då den dagen kommer). Nettot, efter kostnaden för foder, uppehälle och vår inköpskostnad, kan röra sig om 2000 kr eller mer viket motsvarar en årsinkomst i byn. Det ska tilläggas att det är en extrainkomst, dvs man kan fortsatt ha sitt vanliga arbete. What´s in it for us? Vi får en spårbar och välskött hud (vilket är en förutsättning för att skapa ett kvalitets läder), men också, vi får den "gratis". Vi har till och med ett namn på vårt koncept; from cow to wow
    Jaha, snacka kan man ju men varför har ni inte redan gjort det? En rättvis fråga och där får vi väl helt enkelt säga att vi valt att börja med människorna, även om vi tycker om djur. Att göra något svårt brukar oftast ta lång tid, att göra det i Bangladesh tar ännu längre tid. Vi startade med två målsättningar; Att bygga upp en kvalitetsproduktion av väskor och en arbetsplats där vi inte bara utvecklar duktiga hantverkare men även människor. Att utveckla vårt eget vegetabil garvade läder helt fritt från krom. Det har tagit oss nästan tio år. Nu ska vi ta nästa stora steg genom att bygga vårt eget garveri, i byn Bagatipara där allt började för 40 år sen. Vi har genom vårt familjeföretag Böle Garveri (boletannery.com) en del erfarenhet kring detta, så det är egenligen inte så svårt som det kanske låter. Sammanfattningsvis, ja det finns massor kvar att göra och vi har kommit en bit på vägen. Så sent som i fredags var Tulin och tittade på mark för vårt garveri, studio och ko-farm uppe i Bagatipara. Så det händer saker varje dag även om det tar sin tid.
    Personligen anser jag att hållbarhetsarbete och företagsansvar sträcker sig utöver lagar och certifieringar, det är ofta minimum. Jag tror att det är människorna bakom och deras visioner som kommer sätta framtidens standard för sustainability och vi har bestämt oss för att göra det all in, på en plats där det kanske behövs allra mest. vårt älskade Bangladesh. Det är ett ärligt och genuint försök att visa att det går att förena lönsamhet och ansvar.
    Ni är välkomna att maila mig [email protected] eller [email protected] (då på engelska) om ni har fler frågor, annars kommer info finnas på vår hemsida på onsdag. Vill ni s

  • Anders Sandlund skriver:

    Vill ni se hur vi har det en vanlig dag på jobbet är det bara att ringa Tulin på Skype tulinbd så kan han visa er runt i vår workshop.
    Bästa hälsningar,
    Anders

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.