Renoveringsångest och målbilder

Förlåt dåligt bloggande idag, men jag har (för första gången i mitt liv) fått smaka på det där begreppet som i folkmun kallas ”renoveringsångest”. Snickarna har satt igång nu. Projektet i vårt vardagsrum är oåterkalleligen i rullning och jag håller bokstavligt talat andan för varje spikhål de sätter i våra väggar och tak. Ja… Ni kan säkert själva räkna ut vilken huvudvärk man får av ett sådant kontrollbehov. Lägg därtill att jag och min kära make inte riktigt är… ehrm.. överens om det här renoveringsbeslutet. Då fattar ni min oro för att det jag drivit igenom inte ska bli bra som jag tänkt. Men då ska man (han!) samtidigt också komma ihåg att det vi gör nu är en i sammanhanget väldigt enkel operation. I synnerhet när man jämför den med min bloggkompis Johannas många och avancerade lägenhetsprojekt de senaste åren. Ändå. Mastodontmegaångesten när vi tidigare ikväll kom hem från jobbet och klev rakt in i byggpapp, omålade väggskivor och realismen. Inte direkt i den där photoshopskissen med det färdiga resultatet som jag hade viftat med framför näsan på honom (som vi lär se först om många dagar? månader?). Just nu befinner vi oss i mittemellanläget. Förvisso ett väldigt prydligt och ordnat sådant, för snickarna vi anlitat är exemplariskt pedantiska. Men ändå. Utifrån vårt renoveringsorutinerade perspektiv är det att jämföra med ungefär samma oangenäma känsla som när man är hos frissan för att slinga håret och man råkar titta sig i spegeln lite för tidigt, med hårtestarna spretade ur plasthättan och man ser ut som… jag vet inte. Skalle-Per på rymmen? Och man tänker… VAD HAR JAG GJORT!! ? Ni fattar? Hursomhelst var det tur att ovan nämnda Johanna (redan innan vi drog igång detta) så klokt tipsade mig om att man inte får tappa fokus från målbilden. Från den där övergripande tanken. Den bakomliggande orsaken och visionen man har framför sig. Det gäller att mata sig själv med positiva tankar och associationer. Bilder som är ”larger than life”, som kan hålla fantasin, drömmarna och orken vid liv. Så kommer man långt, även om man bara når en promille av det sedan. Här är ett av mina privata kollage på det temat. Jag kanske också borde ge mig på att skriva ner min egen version av Johannas målbeskrivning av husets moodboard?