– Jag är så uppslukad av arbetsprocessen med min bok just nu att jag har svårt att dela mitt fokus i split vision med bloggen och instagram. På dagarna umgås jag intensivt med min text, antingen hemma eller på biblioteket. Jag skriver, läser in mig och lär mig nya saker och när jag kommer hem på kvällarna är det så trångt i huvudet av alla idéer och reflektioner att jag somnar när jag lägger barnen. Men vet ni. Jag känner mig så in i benmärgen lycklig över att få göra det här. Det får gå hur det vill med bokförsäljningen, för själva processen att kunna ge mig själv tillåtelse att gå in i något som intresserar mig och skriva ner allt jag kommer över och idissla det i tankarna har varit en väldigt speciell upplevelse. Lite ångestkantat och trevande understundom, men ändå så priviligerat. Det är ju det här jag har drömt om att få göra.
– På pendeltåget hem idag blev jag varse om det igen. Att jag verkligen har lagt mobilen åt sidan och ändrat mitt beteendemönster de senaste veckorna. Jag hade inte ens telefonen i handen när tågvärden kom för att kolla mitt digitala pendelkort i Västtrafiks app utan fick yrvaket rota fram den ur väskan. Under resan hem såg jag en medpassagerares spelande av Candy crush reflekteras i fönsterrutan och en annans instagram-feed speglas i glaset medan vinterlandskapet svishade förbi utanför och då slog det mig så tydligt. Jag var den enda i hela den fullsatta vagnen som inte hade huvudet nerböjt i skärmen. Vuxna, barn, tonåringar, pensionärer. Alla satt tysta och tittade ner i sina telefoner. Många dessutom avskärmade med hörlurar inpluggade i öronen. Jag skriver inte detta för att påstå att jag är bättre än någon annan, jag lägger ju förmodligen mer tid än de allra flesta i den digitala världen eftersom jag arbetar med det jag gör, men tycker ändå det är lite skrämmande att se hur beroende vi har blivit av digitalt stimuli. Och ja. Det är också en läskig tanke att min blogg, mitt jobb indirekt bidrar till att distrahera andra från sina liv. Att jag tar er från nuet. Den tanken bär jag runt på och vet inte riktigt vad jag ska göra av. Hur resonerar ni kring det här?
– Ikväll var det så kallt ute att jag hoppade på en buss för att slippa gå den sista biten från tågstationen hem till huset. Det tog visserligen längre tid än det hade gjort att promenera den korta sträckan i minusgrader, men det var också rätt mysigt att sjunka ner i sätet och låta sig vaggas runt i bussvärmen medan vi åkte förbi kvarter efter kvarter med upplysta fönster och hemtrevliga, riktiga hem. Så annorlunda mot den verklighetsfrånvända inredningsinspiration vi vant oss med i media, men så ombonat och så varmt. Blev själv väldigt taggad att ta tag i fönsterlamporna i vårt eget hus efter den rundturen. Småbelysning gör ju verkligen skillnad nu under de mörka månaderna. Dagens konstaterande är att nätta ljusa skärmar i opalglas verkar ge det mysigaste skenet. Kanske hängande lampor eftersom våra fönsterbrädor är väldigt smala? Får kolla vidare på det.
Kommentarer
Beautifully written!
Jag använder min mobil mest under cirka en halvtimme på morgonen och kanske en timme på kvällen, undantaget om någon ringer eller sms:ar då. Så jag ser också hur alla andra i tunnelbanan osv stirrar ner i telefonerna. Men samtidigt har telefonerna ersatt så mycket annat: för 15 år sedan så läste alla Metro, eller en bok, eller lyssnade på iPod eller Walkman eller spelade Gameboy. Mobiltelefonerna må se likadana ut men det är fortfarande väldigt olika saker man gör med dem. Själv gillar jag att titta ut. 🙂
Hej Frida!
Ännu ett bra och viktigt inlägg!
Ja, i mitt jobb som lärare på gymnasiet ser jag i korridorerna utanför klassrummen elever på rad med böjda nackar. I undantagsfall någon eller några som faktiskt pratar med varandra. I synnerhet blyga elever söker "skydd" i sin mobil. En sorglig syn. Jag har arbetat som lärare mer än 30 år och kommer ihåg tiden före mobiler. I mitt klassrum har jag mobilförbud, d v s de lämnar mobilen hos mig innan lektionen börjar. När vi pratar om detta problem i klasserna är de väldigt kloka och insiktsfulla och medvetna om sitt eget beroende. Många av dem, dock inte alla, lägger minst tre timmar per dag på sociala medier av olika slag. Till detta kommer dessutom den tid de använder dator i skolan. Bra att du tar upp detta!
När det gäller belysning ska jag idag packa upp denna;
https://www.ljusbutik.se/sv/articles/2.7.2988/bsweden-olle-bordslampa-stor-50cm
Tankar kring sociala medier och användning av smarttelefon är ständigt i mitt medvetande. Ägnade en kompisdejt på ca 5h åt att tala om detta och tycker det känns lite skrämmande hur lätt man blir uppslukad och ändrar sina tankevanor. Jag är 26 år och köpte min första smarttelefon hösten 2017 för att smidigare kunna dokumentera mitt första barns ankomst. Men jag märker ju att även jag trots mitt mostånd hittar mig själv allt oftare slöscrollandes och rutinmässigt läser igenom alla bloggar så fort jag inte har en bol art läsa eller annat program som väntar. Det känns även konstigt att min dotter växer upp med mobilen tryckt upp i nunan för att vi inte skall "missa" hennes uppväxt.. tyckte P1 dokumentären som mokkasin tipsade om satte fingret på min oro och gav en väldigt bra bild av hur påverkade vi blir. Tummen upp för fönsterskådning i kollektiv trafik. Jag brukar se en massa djur och har flera gånger sett rävar, älgar, hjortar och även en ko och en kalv som var på rymmen 🙂
Jag skäms lite för hur mycket tid jag spenderar på min mobil och vill inte erkänna det för mig själv. Skyller på att jag gör mer viktiga saker (jobb, mail, Readly etc) än jag roar mig (FB, insta, bloggar, poddar etc) men det ändrar ju inte på att jag håller i en elektronisk strålande mobil flera timmar om dagen nu jmf med för bara fem år sen, som säkert påverkar mig och min hälsa.
PS. Väl värt att lyssna på.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1016668?programid=1272
För 10 år sedan gick jag i kbt pga panikångest och just frånvaro av mobilen var en av de saker som triggade panikattacker hos mig. Det är fortfarande något av det bästa jag gjort och jag väljer numera medvetet bort telefonen så ofta jag kan.
Tycker din blogg är en av de få som inte distraherar och bara blir ett tidsfördriv, utan faktiskt lär ut och ger mening till det "verkliga" livet 🙂
Så bra skrivet…viktig reflektion!
kram tina
Spännande tankar och tack för en inspirerande blogg, ser verkligen fram emot boken!
Intressant. Och skrämmande. Mobilen upptar väldigt mycket av vår vakna tid, fruktansvärt egentligen. Ska bli mer medveten om det och välja bort mobilen oftare, den är en riktig stresshöjare faktiskt.
Usch.. Ja tänker ofta att ja borde lägga telefonen.. Men det finns så mkt man bara "måste" göra.. Spceciellt eftersom jag bloggar och håller på med youtube. Och det är genom telefonen ja sköter mkt.. Verkligen svårt att avbryta sig själv o lägga ner telefonen eftersom den finns där hela tiden. Men jag håller med dig! Man borde se upp ur telen mkt mer!! ❤️
Ja, det måste vända snart. Jag tror detta är nästa folksjukdom…jag är också en av dem som upplever nattångest av för mycket skärmljus. Har tagit aktivt avstånd från mobilen i tre veckor nu och sover så mycket bättre nu än på länge. Ironi är väl att man jobbar vid datorn och uppmuntrar kunder att utveckla sina digitala kanaler…. vad står vi för egentligen? Var ska man lägga den moraliska ribban? Tack för att du tar upp ämnet. Behöver diskuteras.
Haha, jag vill väl mest tacka dig för att du tillför stimili som distraherar mig från mitt liv. Nej, allvarligt. Jag blir alltid förvånad när folk tycker det är konstigt att folk skärmar av sig i t.ex. kollektivtrafiken. Ingen gillar väl den påtvingade gemenskapen med diverse mer eller mindre jobbiga främlingar? Innan telefon hade jag mp3-spelare och bok, innan det bok och lidande. Att ta in min omgivning skulle enbart vara sjukt stressande, så att bubbla tror jag uppfyller ett behov hos de flesta. Har även mindre ångest över t.ex föresenad buss eller försenat möte, pga har något att distrahera mig med.
Om det bara var på pendeln man såg det. Lika vanligt i lekparker, på stan, lunchrestauranger, par som går ut och äter mem sitter tysta med sina mobiler, föräldrar som drar barnvagn med ena handen och scrollar med den andra, mammor som AMMAR och surfar på mobilen nära spädbarnens huvud (hej passiv rökning 2.0) och så alla dessa influencers som fotar varenda steg på sina semestrar. Det är ett sjukt beteende.
Håller med Anna, knappast någon som vill uppleva det underbara "nuet" på ett illaluktande tåg med omysiga lysrör i en timme..man surfar ju när man har tråkigt?!
Hej Anna och Hanna!
Förstår vad ni menar (och håller med) men jag menade inte specifikt att jag förfasas över mobilberoendet på pendlarsträckan utan mer i allmänhet. Som någon redan skrivit är det tydligt även på lekplatser, på stan, i våra vardagsliv, på våra jobb. Helt övertygad om att det digitala fört med sig massor med bra saker men det rättfärdigar inte att vi överkonsumerar det och går miste om andra viktiga värden i livet. Kanske var lite trött och otydlig i texten ☺️
Bra och intressant skrivet! Ser fram emot lite fönsterlampstips, tycker många är rätt trista.
… innan det bok och lidande. HAHA, bästa kommentaren @anna, stämmer så fint!
Åh fina Frida, vilket magisk inlägg. För det första så längtar jag efter boken som just du har skrivit. Du är en sån inspiration i mitt röriga liv att det känns så skönt att koppla av när man ska läsa Trendenser och man får lära sig nya saker och trender som jag inte ens visste fanns. Inredning för mig är inte bara något man gör för att få ett hemtrevligt hem, utan det är något man sätter sitt hjärta i med hjälp av material och saker som får spegla ens personlighet och existens här på jorden.
Så jag som inte brukar vara inne så mycket på sociala medier som Facebook, Instagram osv, tycker att det är roligt och avkopplade att läsa något trevligt och lärorikt som handlar om inredning och allt annat du skriver om. Mina favorit inlägg är när du skriver om material på saker, miljövänligare tips och dina önskelistor. Superfina tips. Nu ska ska koppla av och läsa en bok. ❤️
Så intressant att du skriver om detta, och att du gör det i den roll du har. En väldigt aktuell fråga anser jag. Reflekterar mycket över både mitt användande av smart phone och sociala medier, vad det gör med mig själv och mina tankar och även vad det gör med min uppmärksamhet på sådant som sker omkring mig. Inte minst har detta blivit aktuellt sedan jag blev förälder för 1,5 år sedan. Har själv inte landat än i mitt förhållningssätt men kan tipsa om att lyssna på Kriget om din uppmärksamhet, avsnitt av Kropp & Själ på P1 från den 6 februari. Men, jag måste verkligen säga att jag tycker att du har så hög kvalité i ditt arbete med bloggen att det för mig inte alls är samma sak att gå in och läsa hos dig som att t. ex. slöskrolla på Facebook. Och jag uppskattar väldigt mycket att det finns sådan kvalitetsläsning på nätet och att det inte bara finns i bokform eller tidningsform. För egen del har jag lessnat på många av de bloggar som inte levererar så hög kvalité, du är en av få jag fortfarande läser, och det efter väldigt lång tid. Hoppas du ska tycka att det känns meningsfullt att fortsätta även i detta format. Ser också fram emot ditt bokprojekt!
Tack för bra och klokt inlägg. Jag håller med.
Mår lite illa över mig själv ibland över att jag är en del av hela den här karusellen…. Samtidigt som jag älskar det. Phu.
Jobbar hårt med att hela familjen ska lägga bort sina skärmar och ha mer tid mer varandra just nu.
Så skönt för dig att lägga bort mobilen och lyfta blicken. Det behöver vi allihop.
Lycka till med texterna nu. kram K
Antagligen är jag idag extremt lättrörd men här sitter jag med tårar i ögonen. Så himla fint alltihop! Och sorgligt vad telefonerna har gjort med oss. Lyfta blicken, se varandra i ögonen, prata (viktigheter eller strunt spelar ingen roll, bara man pratar på riktigt. Så tack för viktig reflektion!
Jag har tänkt SÅ mycket på det där med skärmtid den senaste tiden, skrev ett inlägg på temat för ett tag sedan:https://resfredag.se/digital-detox/
Vi har börjat med små förändringar här hem och det känns så himla skönt. Men ja, vi har en lång väg kvar. Jag tror ändå att någon slags ”revolution” pågår, fler och fler verkar inse hur märkligt det är att vi alla lever med mobilen som en förlängning av armen…