Ögonblicket kl 18.31

Jag står barfota på de solvarma klipporna när jag fiskar upp mobilen från min klänningsficka för att ta en snabb bild. Det doftar salt och tång från havet. Picknicken som vi burit med oss är uppdukad, bubblet ligger på kylning och vi väntar spänt på födelsedagsbarnet som snart ska överraskas under sin kvällspromenad. Ni som har följt mig länge kanske minns Lovisa? Hon som tipsade min första arbetsgivare i Göteborg om min blogg och tyckte att de borde anställa mig efter mina studier. Hon som hjälpte mig få in en fot på Cult, vilket ledde till att jag flyttade från Norrland till Västkusten. Där jag sedan träffade min man, fick barn och fortfarande bor. Hon har precis fyllt jämnt och nu är vi här för att fira henne. Men det är jag som känner tacksamheten bubbla i bröstet. För insikten är hisnande. Lovisa är en vägskälsperson i mitt liv. Tänk så mycket viktigt jag kanske hade gått miste om ifall våra vägar aldrig hade korsats.