När jag skrev det här inlägget om bestick fick jag direkt en fråga om jag inte kunde sammanställa några tänkvärda tips även för tallrikar. Här är några detaljer att titta efter, utöver färg och stil. Fyll gärna på med dina erfarenheter i kommentarsfältet!
Tallrikars ytterkant kallas bräm.
– Visst är det fint med minimalism men en allt för liten eller sluttande kant gör det svårare att lyfta tallriken utan att vidröra maten.
– En tydlig och lätt upphöjd bräm är inte bara dekorativ, den hindrar också sås och lös mat från att rinna ut på bordet.
– Ett reliefmönster på kanten gör det lättare att greppa tallriken vid servering och vid diskning. Speciellt när tallriken är våt.
Tallrikens undersida kallas fotring.
– För att porslinet ska vara stapelbart bör tallrikens bräm och fotring matcha varandra. Då halkar de inte i sidled och stapeln blir rak.
– En låg, bred och jämn fotring förankrar tallriken i bordet så att den står stadigt utan att vicka. Tallrikar som är helt plana undertill glider lättare, särskilt på dukar och om tallriken är glaserad på båda sidor. Tallrikar utan fotring är också svårare att bära vid servering eftersom fingrarna inte får något fäste undertill. Kvalitetstallrikar har oftast glaserad ovansida men oglaserad fotring eftersom det ger bättre friktion mot bordet.
– Glipor eller hål i fotringen är inte alltid en defekt, det är dräneringsspår som är till för att vatten inte ska bli stående där när tallrikarna diskas i maskin.
Glasyr
– Matt och sidenmatt glasyr är känsligare för bestickmärken än hård, högblank glasyr. Ofta är det dock metallen från besticken som fastnar på tallriken, inte ytan som repas (ungefär som blyertsstreck på papper). Grå märken kan därför gå att polera bort.
– Målad dekor som ligger ovanpå glasyren (sk. “överglasyr”) är känsligare för repor och slitage. Handmålad dekor som är lite upphöjd slits också snabbare.
– Nu när målat porslin trendar: Kontrollera alltid att glasyren är godkänd för livsmedel. Vissa färger, särskilt röda, gula och orangea, kan innehålla bly, kadmium och andra tungmetaller som frigörs av sura livsmedel. Vanligt i antikt porslin och äldre tallrikar, men kan även förekomma i importerat lågprisgods som har tillverkats utanför EU eftersom kraven inte är samma där som här.
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Kommentarer
Vad tänker du om fyrkantiga och trekantiga tallrikar, vilka oväntade nackdelar finns det med dem? Höganäs har några halvgamla serier med jättesnygga sådana tallrikar som jag är sugen på att köpa på Tradera.
Tips angående bestickmärken på stengods: de kan gå att polera bort med hällrengöringsmedel, jag läste det tipset någonstans och det funkar!
Intressant fråga. Tänk på dina bestick som om de vore pennor. Vilket mönster ritar du när du äter? De flesta skär maten på snedden, inom en formen av en triangel (blir en naturlig rörelse givet hur man håller armar och bestick). Om tallriken är triangelformad och lite för snäv/liten finns det mindre yta att ”parkera” maten på jämfört med en rund tallrik. Men det är klart att det borde funka, Höganäs har nog testat sin storlek noga innan de tog fram just den formen.
För ett par år sedan var jag ute efter ett par vita klassiska tallrikar som går att beställa mer av med tiden. Fastnade då för Iittala Teema. Tyvärr stötte vi på ett oväntat irritationsmoment med dem då de har en bräm som är vinklad lite för högt och gör att de är svåra att få in i diskmaskinen. De blir liksom för höga i kanten att de inte går in på alla ställen i diskmaskinen. Oerhört irriterande. Nöjd för övrigt.
Hur diametern och tjockleken fungerar i vardagen!
Har en uppsättning ärvda tallrikar från Höganäs som tål allt men bara kan stå på främre raden i diskmaskinen pga tjocka, och en uppsättning tunna men i liksom pizzatallrikstorlek som vi önskade oss i bröllopspresent men som aldrig används för att de känns alldeles för stora, både när vi äter från dom och i diskmaskinen (får typ inte plats med något annat än dom).