Annons

En galantofils filosofi



Himlen ligger grå och tung över havet under min morgonpromenad. Vädret är ungefär lika upplyftande som världsläget. Kyligt och olustigt. Jag skyndar på stegen när jag närmar mig huset igen och det är då får jag syn på dem. Några envisa snödroppar har trängt sig upp ur den kalla jorden. De står rakryggade i dikeskanten. Tunna och sköra, men ändå opåverkade av den hårda vinden. Jag nyper försiktigt av en liten bukett och sätter de små blommorna i en vas på soffbordet. De påminner mig om våren som väntar och att det finns saker som rör sig framåt, i det tysta, även när mycket annat ser ut att ha gjort halt.

Kategorier:

Kommentarer

  • Elisabet skriver:

    Så fint (både text och bild)!! Flera ”lager” i detta förstås, för dig såväl som för oss som får läsa, men i dessa tider är extra värdefullt med allt som kan ge lite hopp.. Vi får alla hjälpas åt med att påminna, men du når ju många, så tack!

  • Lena skriver:

    Tänkte precis vid tandborstningen att det här och tiden som kommer de närmsta månaderna är den bästa perioden på året, enligt mig. Ändå har jag gått runt med en rivande ångest i kroppen de senaste dagarna. Tänkte då att mycket kan de förstöra men våren den kommer ändå. Försök tänka på det ljusa och skjut undan oron om så bara för en stund.
    Det är så förgörande att i förväg känna oro för något vi inte vet kommer inträffa. Händer det kommer vi inte tänka ”vilken tur att vi förutspådde detta och mådde dåligt över det redan innan det började på riktigt…”.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.