Skrivglöd och slutspurt

Det är tidig morgon och dagen börjar sakta ljusna utanför. Jag tänder en brasa i den öppna spisen och hör hur träet knäpper när lågorna tar fart. På skrivbordet framför mig ligger högar av utskrivna sidor, märkta med blyerts i marginalerna. Obegripliga krumelurer och pilsystem för en utomstående, men tydliga instruktioner från mig till mig om vad som ska göras under de kommande timmarna.

Jag befinner mig i redigeringsfasen av ett stort bokprojekt som jag har arbetat med sedan jag stängde ner butiken och lämnade tillbaka nycklarna till hyresvärden i slutet av september förra året. Jag har valt att inte prata så mycket om det än, för den här gången har manuset redan sålts till 14 länder och det finns tillräckligt många som väntar på mig. Men nu, när jag börjar få lite mer grepp om textmassan, är det som att jag vågar fälla ut skygglapparna igen.

Det är både enklare och svårare att skriva den här gången. Enklare för att jag har lärt mig vad som funkar för mig, och inte. Det är därför jag har skärmat av det mesta som varit mindre viktigt under en tid för att kunna ha fullt fokus på uppgiften. Samtidigt är det också svårare nu, när jag parallellt med manusbearbetningen sitter och gör intervjuer för tidningar som New York Times och Washington Post tack vare mina tidigare böcker. Tanken på att någon i Vita huset kanske bläddrar förbi en artikel där jag intervjuats känns inget annat än svindlande. Det är läskigt att ha en internationell publik. På gränsen till förlamande ibland. 

Samtidigt är det också bokskrivandet och utlandsförsäljningen som gör att jag står stadigare nu än jag gjort på länge. Det är böckernas förtjänst att jag har råd att hålla distans till sådant jag inte längre vill vara en del av. Jag behöver inte mima till Reels och dansa i underkläder på instagram för att behaga algoritmen. Det är som att bokskrivandet har hjälpt mig byta tjänst och arbetsuppgifter – utan att jag behövt lämna företaget. Lite omtumlande, men också renande på något vis. Trots att det såklart innebär slit och tvivel emellanåt så finns det ingenstans annars jag hellre vill vara än just här. Med dagen som ett oskrivet blad framför mig, mitt i berättandet och i arbetet som är mitt eget.