Livet, livet, livet

Vi har äntligen fått nycklarna till huset vi köpte i januari och renoveringen pågår för fullt. Det är inga större ingrepp som ska göras, men även mindre projekt kräver ju sin tid. Vi har haft hantverkare på plats den här veckan för att ta bort ett element och sätta in golvvärme och klinkers i hallen, lägga enstavsparkett på övervåningen (så att det är samma trägolv i hela huset) och byta sättsteg i trappen. Samtidigt har jag försökt spackla och bättringsmåla några väggar och byggt en förvaringslösning i garaget tillsammans med svärfar som också kört ett fyrtiotal flyttkartonger åt oss på en lånad släpkärra. Puh! Lagom till midsommar är planen att vi ska vara helt inflyttade.

Typiskt nog hade min man bokat in en jobbresa till Spanien just precis de här dagarna. Alltså för länge sedan, innan vi ens hade skrivit på kontraktet och hade koll på att vi skulle behöva flyttpacka nu. Eller att båda barnen skulle ha sina skolavslutningar (inte bara samma dag utan prick samma klockslag). Eller att den yngsta skulle ha fotbollscup i Lerkil den här helgen och att den äldsta skulle behöva åka till akuten för att röntgas eftersom han ramlade så illa på sin arm. Eller att målerifirman som bostadsrättsföreningen gruppbokat skulle vara redo att måla om fasaden på vårt radhus (som vi fortfarande bor i) exakt de dagar han var bortrest. Eller… att de externa revisorerna på KPMG skulle genomföra sin översyn av min årsredovisning och be om en stickprovsinventering samtidigt som vi har en stor REA i butiken… Puh!

Allt kom verkligen på en gång.

Men jag försöker tänka att belöning väntar. För när man gör bort så mycket ”jobbigt” på en och samma gång finns det ju rimligen mer tid för roligt sen. När allt är klart. Min målbild? En tidig sommarmorgon, ett blankt hav och ljudet av paddeltag som bryter vattenytan när jag glider ut för en tur med min nya kajak innan familjen har vaknat.

Snart är jag där.