Annons

Vad är en trend?

Jag blev inbjuden till Sveriges Radio för att prata trender och kände instinktivt nej.
Jag är inte intresserad av att vara den som säger åt andra ”vad man ska ha just nu” för att vara rätt. Det är inte den rollen jag vill ta, eller den positionen jag vill äga.

Men så lät jag frågan bero i några dagar
och tog ny sats.

Man kan faktiskt vara helt ointresserad av trender och tycka att trender är jätteintressant,
på samma gång.

För vad betyder begreppet egentligen?
Är det profetia? Är det regler? Är det rättesnören?
Eller bara ett marknadsekonomiskt hitte-på för att skapa begär hos oss konsumenter, för att vi ska bli sugna på något nytt och vilja köpa andra saker.
Både ja och nej.

Jag tänker på trender som rörelser.
Som mönster av mänskliga beteenden.
När de klustrar sig blir de tydligare, tillsammans.
Jag tänker att trender inte är separerade från oss. Vi är dem. Och därför är det en oundviklig konsekvens av samhällets utveckling. En slags spillprodukt från vår strävan efter framåtrörelse.
Trender och nya fenomen som antingen får fäste eller försvinner uppstår ju när vi utmanar status quo och ifrågasätter det invanda – för att hitta nya vägar framåt.
Det handlar ju inte enbart om saker och prylar.
På ett djupare plan är det också reaktioner på samtiden och nya sätt att lösa förändrade behov.
Bara det samhälle som är 100% konstant är fritt från trender.
Bara det samhälle som är stillastående saknar avtryck från människor som rör sig i olika riktningar.

Man kan absolut beklaga det ängsliga i att slaviskt rätta sig efter nya strömningar, men utan utforskande och förändring uppstår ju ingen förbättring.
Ganska ofta är jag mest bara glad när andra vandrar den vägen åt mig, så att jag själv slipper.
Jag är inte den experimentella typen, men tar gärna intryck och lärdom av andras erfarenheter.

Därför vill jag se på trender som vågrörelser, som man också kan betrakta på håll.
Man kan förutspå, parera, hantera och förstå – men inte tygla dem.
För en trend lever inte ett eget liv. Den uppstår av mångas andras.

Kategorier:

Kommentarer

  • Monnah skriver:

    Jag älskar etymologi. Varifrån kommer ord, varför har de uppkommit och hur har de blivit kvar som avtryck i vårt språk? Utan att ha forskat i saken funderar jag lite på hur vi människor genom den största delen av tiden har varit beroende av vår flock för att överleva. Gruppens erkännande har varit absolut nödvändig, annorlunda har inneburit uteslutning vilket i värsta fall ledde till död.

    Ordet trend som det används i det här fallet har bara förekommit sedan 1950-talet. Vid det laget hade ett nytt slags samhälle byggts upp, ett samhälle som mer pushade på självuppfyllande, personlig utveckling och oberoende gentemot familj och samhälle. Det kan man kosta på sig i ett välfärdssamhälle där det inte ska spela roll vilken väg man tar i livet. I grunden är vi dock lika ängsliga idag, det är liksom inbyggt i den mänskliga naturen. Idag handlar det därför att följa trender som fortsätter ge oss tillträde till våra självvalda grupper istället för de familjer som vi inte längre är beroende av på samma sätt. Trenderna är kanske mer inriktade på åsikter än om man har kurviga eller raka bordsben? Randigt eller rutigt spelar mindre roll än vem som plockat bomullen som tyget är vävt av?

  • Emilia skriver:

    Fantastisk analys! 🙂 Aldrig tänkt på trender på det här sättet, intressant.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.