Annons

Kvällsljuset och kvällslugnet

När kvällsbadet, vällingen och nattningen är avklarade. När man smyger ner för trappen så tyst man bara kan för att den inte ska knarra och väcka. När man går en snabb vända genom huset med ostkroksformad rygg för att rafsa ihop de sista leksakerna och det enda som hörs är diskmaskinens dova surrande. När man kan lägga tillbaka soffkuddarna på sin plats, kamma de små legobitarna ur vardagsrumsmattan och lyfta blicken för en kort sekund och se sitt hem så som det var tänkt att se ut. När tankarna får ta plats igen och när dagens händelser kan sjunka in och landa mjukt. När kvällsljuset är som vackrast, och man har några skälvande minuter på sig att umgås med sina egna vuxna funderingar. Innan tröttheten tar över. Just där, just här, just nu stannar jag gärna tiden en stund. 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Kategorier:

Kommentarer

  • Stella i Italien skriver:

    Ja! Precis så är det ju. Så fint du har fångat de där perfekta ögonblicken av kvällslus och eftertanke. Tack!

  • Jenny skriver:

    Vilken skön stämnnig i texten. Jag tycker att ljudet från en diskamskin i ett städat hem på kvällen tillhör de allra mysigaste. Det känns så tryggt och ombonat på något sätt.

  • Vilken ljuvlig bild Frida, lite som en målbild för en sommartörstande stadsbo.
    Önskar dig en fin dag fram tills nytt diskmaskinssurr 🙂
    Kram Anette

  • E skriver:

    Blev tårögd när jag läste ditt inlägg… då jag mycket väl vet hur slut man är på kvällen då jag också har 3 små. Jag bara vill hålla mig vaken för att få lite vuxenminuter. Njuter av sommaren och norrlandsljuset(Umeå) som gör att kvällarna blir längre och rofyllda….

  • Josefine skriver:

    Så fin hängmatta!

  • Anonym skriver:

    Så otroligt vackert beskrivet och så modigt att du vågar sätta ord på det jag tror många föräldrar känner igen sig i. Det kanske inte var menat som en sådan text men jag tolkar in mycket i det du beskriver av sk åsidosättande av "jaget" och blir så glad att läsa att även DU kan känna såhär.
    Att få barn är fantastiskt på alla sätt och vis men det är också ett evigt töcken av trötthet, av att ständigt kompromissa och förhandla med sitt eget ego och av att faktiskt vilja tillgodose andras behov före sina egna under många år.
    Imponerande att du ändå kan samla dig till att skapa inemellan allt det som pågår i vardagen och som jag förstår att du gör hemma. Ammar, vyssnar, söver, matar, lever, uppfostrar och ändå ORKAR vara kapabel på toppen av det, trots det. Jag kan bli så trött på att vi inte talar om det här öppet. Vi medföräldrar emellan.
    Tack.

  • Lisa skriver:

    Härligt inlägg – du satte verkligen ord på känslan. Har en kille på 9 månader hemma så jag kan verkligen relatera (saknar dock en hängmatta – får sätta upp det på önskelistan!)

  • Maja skriver:

    Så klockrent beskrivet!

  • Carina skriver:

    Tack för ett väldigt bra inlägg. Känner verkligen igen mig som småbarnsmamma

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.