Ögonblicket 08.47

Luften är så kall att det känns som små nålstick mot kinderna. Jag drar upp dragkedjan i min dunjacka hela vägen upp till hakan och stoppar ner fötterna i Bally-kängorna som har stått orörda längst in i garderoben sedan förra vintern. Gräset frasar under mig när jag sneddar ned mot bryggan. Jag har sovit uselt inatt. Låg uppe alldeles för länge och läste Pascal Engmans senaste bok Klanen. Välskriven, det råder ingen tvekan om det, men den är också fruktansvärt mörk. Jag har verkligen försökt utmana mig själv för att bredda mina läsvanor i år även om det bara blir mer och mer tydligt vilka genrer jag borde lämna ifred. För mitt eget bästa.

Nere vid vattnet har isen lagt sig som en tunn hinna över havet, som bryter solens strålar i glittrande flisor. Jag hade tänkt bada, men det är alldeles för kallt för ett dopp. Låser upp bastun och bokar ett pass till helgen istället. Sen slår jag mig ner på bänken utanför och låter det varma kaffet tina upp tankarna medan jag går igenom dagens to-do-lista i huvudet. En radikal skillnad mot hur mitt liv såg ut för bara något år sedan. Men så kan ett morgonmöte också se ut. När jag får bestämma själv.