Inredningskunskap: Materiell termobalans

Många som är intresserade av inredning har koll på skillnaden mellan varma och kalla kulörer och hur de kan påverka atmosfären och stämningen i ett rum. Något jag däremot tycker att vi pratar alldeles för lite om är upplevelsen av varma och kalla material. Det är förstås subjektivt, men de flesta verkar uppfatta hårda, förseglade och glansiga material som exempelvis glas, metall, plast, speglar och lackade ytskikt som kallare. Texturerade och mjukare material som trä, läder, ull, lin, bomull, kork, terracotta och lergods är något vi istället läser av som varmare. Det kan även appliceras på former. Raka linjer, räta hörn och spetsiga vinklar ger ofta ett hårdare och svalare intryck medan organiska, runda och böljande former ger en mer omfamnande och varm känsla.

Till skillnad från kulörval är rådet inte att man ska hålla sig till den ena eller den andra planhalvan när man gör materialval till ett rum. Tvärtom strävar inredare ofta efter att mixa varma och kalla ytskikt på inredning och möbler, för att en interiör ska upplevas mer harmonisk.

Om ett rum bara är inrett med hårda och kalla material kan det uppfattas stramt, på gränsen till ogästvänligt. Har man i stället enbart varma och mjuka material kan rummet slå över och kännas tungt och svårorienterat, på gränsen till kvävande. Ett inredarknep är därför att försöka para ihop kalla och varma material, framförallt de mest dominanta ytskikten i ett rum.

Jag tycker att det här fenomenet brukar bli tydligt när man tittar på serier som Grand Design och Husdrömmar. Man kan nästan ta på stämningen i ett hus, bara genom att se det på teve. Man känner direkt om någon har tänkt till kring materialvalen och skapat ett balanserat intryck eller om man har slarvat med motvikten så att rummet tippar över för mycket åt det ena eller andra. Håller du själv på med något inredningsprojekt just nu? Fundera ett varv till på hur du har det med den materiella termobalansen.