Ögonblicket 05.32

Himlen är aprikosfärgad och lite suddig i kanterna av morgondiset. Klockan visar 05.32 när jag sveper bort daggen från utemöblerna med ärmen på min frottémorgonrock innan jag sjunker ner på en stol med min kaffekopp i den ena handen, och en bok i den andra. Det är knäpp tyst. Allt som hörs är några yrvakna humlor som surrar runt sommarblommorna jag planterade i våras. En skärva av stillhet innan ännu en semesterdag snart drar igång. Med lekande barn runt poolen, våta handdukar på tork, högljudda syskonbråk om badleksaker och en rödhårig åttaåring som absolut inte vill låta sig smörjas med solskyddsfaktor. Det är luncher som ska lagas, saft som ska blandas och ja… allt det där som hör mammarollen till. Men morgonen, innan alla vaknar, den är min.