Skrivresa, stillhet och synopsis

I måndags bar jag ut de sista flyttkartongerna från butikslokalen på Storgatan, svabbade av golvet och lämnade tillbaka alla nycklar till hyresvärden. Efter en slitsam perid med utförsäljning, städning och tömning kunde jag äntligen sätta punkt. Sedan åkte jag vidare till vårt hus för att rensa upp i svallvågorna som företagsflytten inneburit även på hemmaplan. När jag var klar senare på kvällen kände jag mig helt slutkörd och tom. Men lättad.

Två dagar senare klev jag iland på en liten, pittoresk ö i utkanten av Medelhavet för en veckas ostörd skrivtid (och sömn). Det var en närmast förbjuden känsla att resa iväg själv, för första gången på många år. Att lämna familjen ensam med alla vardagsbestyr och logistiken runt skola och träningar, skolväskor och läxläsning. Men jag har nog aldrig behövt det så vibrerande mycket som just nu.

De senaste dagarna har jag njutit av stillheten och friheten i att inte ha ansvar för någon annan än mig själv. Varken barn, kunder eller anställda. Av att låta bruset sjunka till botten och långsamt märka hur sikten klarnar. Av att kunna tänka hela tankar utan att bli avbruten och att skriva, på en ny synopsis.