Sol ute och skärpt sinne inne

Efter en dag med mörka moln och regntunga skyar spricker himlen plötsligt upp och en solstråle lyser in på vårt nya hemmakontor. Jag stannar upp i det jag håller på med och betraktar nyfiket hur ljuset faller in på fönsterbrädan.

Vi rör oss fortfarande långsamt genom rummen. Trevar oss fram och famlar i lådorna för att hitta osthyveln på morgnarna.
Allt känns så nytt och ovant.
Dofterna. Ljuden. Ljuset. 

Jag både vill och inte vill vänja mig. 

Det finns något vackert i transitionen. Innan en ny plats har blivit till ens vardag. 
När sinnena är skärpta och man lägger märke till alla de små detaljer som snart har smält samman i en hemtam helhet för att ge utrymme till livets större frågor.
Tills dess serveras storheten i mindre portioner.
I den nya trappens knarrande steg. I suset från en köksfläkt man använder för första gången eller i en enkel solstråle som till och med kan få saker man ägt ett halvt liv att glittra på ett nytt sätt.