Livet lately

Sista veckan på Spinneriet. Åtta år ska packas ner i flyttkartonger och sorteras till försäljning.
En uppgift som känns lika delar oöverstiglig och övermäktig som självklar. Det här var rätt beslut.
1 februari 2023 får vi nycklarna till den nya lokalen och fram tills dess magasineras möblerna på ett lager. I december är det ändå alltid lugnt på jobbfronten och i januari är det fokus på mässor och resor. Vi sparar drygt 50 000 kr i hyra och har grovjobbet gjort så att vi kan starta på ny kula nästa år. Många frågar om den nya adressen, men jag får inget säga förrän de som lämnar den har gett klartecken. Snön som kom i måndags lade sig som ett förlåtande flor över allt stök.


Kardemummabullar och kaffe i valfri kulör för att hålla ångan uppe.
Många sena kvällar, trött blick och smutsiga byxor. Men en flytt låter sig sällan göras på annat vis.
Stort tack till alla som ställer upp och hjälper till på olika sätt.


November brukar vara mörk och hopplös, men i år är det som om studion vill brösta sig och visa sitt allra finaste jag som fond till nedmonteringen. Långa solstrålar och glitterspel från det munblåsta fönsterglaset. Den här bilden plingade till i ett sms från en kollega i min gamla arbetsgrupp från Forsman Bodenfors. Hon var den sista att hyra fotostudion av mig, till sin nystartade reklambyrå.




Det har rensats och röjts. Bit för bit har sålts och burits ut och resten har packats i lådor för att skänkas till den lokala loppisen. Sist vi gav bort pressprover räckte pengarna för att bjuda bygdens pensionärer på en bussresa till Lars Lerins akvarellutställning.


Utöver flyttbestyren har jag varit med i en poddintervju och pratat om varför fotbollsexperten Erik Niva är min största inspirationskälla, inte en känd inredare. Jag förstår att det låter konstigt, men jag tänker att det är helt självklart. Om man bara rör sig i slutna cirklar blir det rundgång.