Annons
Det märks att det ligger en anspänning i luften. Kanske är det oron som skaver, eller en irritation som puttrar och pyr hos dem som tar ansvar och gör uppoffringar medan andra tar sig friheter. Jag vet inte – men jag har fått ovanligt många frågor om hur vi kommer att fira jul i år? Det känns lite märkligt för jag brukar ju inte redovisa det i detalj i mina flöden, men jag har å andra sidan inga problem att berätta hur vi resonerar.
Jag har inte träffat min pappa på hela 2020 och jag saknar min syster och hennes barn som bor i Umeå otroligt mycket – men nej, det blir naturligtvis ingen resa upp dit eller något firande med släkten i Norrland detta år. Vi kommer inte ens att fira julaftonen med Niklas föräldrar, trots att de bor i Kungsbacka precis som oss. Vi ska ses utomhus och byta julklappar imorgon, men på julafton blir det bara vi fyra och eventuellt Niklas syster och hennes man som redan haft covid-19, men Anna är gravid så vi är beredda på att det kan ändras in i det sista.
Ja, det blir en annorlunda jul. Nej, det är ingen som tycker det är roligt. Men allt för att alla ska kunna vara med nästa år. Och många fler därtill.
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Inlägget är reklam för Pergo När vi var på visning av vårt nya hus (som vi köpte i januari och flyttade till i juni) var golvet en av de saker vi lade märke till direkt. De tidigare ägarna hade gjort en ytskiktsrenovering och valt att lägga Pergos ekparkett Lofoten i enstav på hela det nedre […]
Söndag och dags att sammanställa veckans inredningsnyheter och branschsnackisar i ett svep. Här kommer en snabb scroll för dig som vill hålla lite koll. Danska inredningsbutiken Stilleben i Köpenhamn är aktuella med en ny serie keramik The Feeling of Clay som lanserats i samarbete med Louise Gaarmann. Våren 2025 utökar Kosta Boda sin glasserie Moss med tre […]
Jag har så mycket att skriva om och samtidigt så lite jag kan prata om, så bloggandet stockar sig. Arbetar med projekt och befinner mig i processer som jag inte får berätta om, riktigt än. Därför snavar jag på orden. Rädd att avslöja för mycket och göra bort mig eller att säga på tok för […]
Trendenser.se drivs av Frida Ramstedt och är en av Nordens största ämnesbloggar om inredning och design. Bloggen uppdateras dagligen med inspiration, nyheter och trender för livet i hemmet.
Kommentarer
Tack snälla för att du delar med dig av detta. Förhoppningsvis kan du dra nytta av din position för att få andra människor att tänka till en extra gång och ta sitt ansvar.
Jag tror att fler behöver höra ”nej, det är ingen som tycker att det är roligt” för att förstå att det innebär uppoffringar för alla att följa rekommendationerna. Det kan inte längre handla om vad ”jag” tycker är roligt och inte eller vad ”jag” har lust med eller inte. Vi måste hjälpas åt. Allihop.
Hoppas att ni får en fin jul.
Allihop.
Heja och tack för att du delar och föregår med gott exempel.
Det gör mig beklämd hur denna fråga ständigt kommer upp i mina flöden. Jag delar fullt synen att många i publika positioner inte föregår med gott exempel, men blir det bättre av att vi ständigt kritiserar? Att du får extra många frågor, som om du ska förhöras?
Givetvis är det bra med ett kritiskt förhållningssätt. Men det känns som detta ganska ofta omvandlas till ohållbar och onyanserad kritik av allt en enskild person gör. Jag tycker du har gjort något bättre. Du ser saker omkring dig som du tycker är fel, påpekar detta och skapar alternativ som initiativ till förändring och förbättring. Min önskan för 2021 är att vi alla fokuserar mer på detta. Slutar att högljutt ifrågasätta allt och alla som vi tycker är det minsta fel – och istället lägger energin på goda exempel och hur vi själva vill vara och ta ansvar. Oasvett vad det gäller.
Jag har funderat jättemycket på det du tar upp, nu när tongångarna varit hårdare i kommentarsfälten hos många av oss som har stora konton. I en bredd av frågor. Inte bara kring hur man hanterar smittorisken i sitt jobb/sin vardag utan också gällande miljö/klimat med uppviglande hot om anmälan om greenwashing. De som inte försöker alls och aldrig tar ställning blir minst kritiserade medan dem som gör en ansats verkar utsättas för gatlopp vid minsta snedsteg. Det gör ju att man som bloggare går på nålar och är rädd att göra fel – vilket jag måste erkänna – är ansträngande och leder till att många inlägg som kanske borde skrivas aldrig skrivs. Men samtidigt gör ju de kritiska rösterna att jag tänker till en extra gång nu, att jag läser på ännu mer innan jag ingår samarbeten, att jag ställer de frågorna som tidigare kanske aldrig ställdes och då leder det ju ändå till en positiv utveckling. Kanske kan den aldrig vara 100% bekväm? Jag vet inte. Men när det känns segt försöker jag tänka att det nog leder till något bra ändå.
Men stort tack för peppen, alldeles oavsett.
Fina Frida!
Jag resonerar precis som du, och även om vi inte brukar fira tillsammans med speciellt många andra personer i vanliga fall, så tycker jag att detta känns lite annorlunda, men bra, ja faktiskt det bästa som vi alla kan göra just nu inte minst av respekt och medkänsla för dem som inte har så mycket val denna julen.
Jag tänker på sjukhuspersonalen, dem som är sjuka och kämpar för sina liv, deras anhöriga och alla andra som ser till att allt fungerar i samhället.
Denna uppoffring borde alla kunna göra en gång i livet så att det finns liv kvar även framöver.
Kram A
Precis, även om man inte blir sjuk själv kan man smitta andra och skapa problem i nästa led. Jag tycker det här är skittråkigt rent ut sagt, men får väl helt enkelt se det som att man hoppar över en jul tillsammans för att kunna få många fler i framtiden. Önskar dig en riktigt god jul tillbaka. Kram
Man får kristiskt granska sitt eget beteende och sen utgå från att alla gör så gott de kan. Är så jobbigt och tråkigt att alla ska försöka vifta med pekpinnar åt andra.
Hoppas att du Frida och alla andra här som läser din blogg får en riktigt GOD JUL hur den än väljs att firas <3
Fast jag kan ändå störa mig när jag själv gör avkall på allt jag vill och har längtar efter när andra åker kors och tvärs över landet för att de bara tänker på sig själva och sina egna önskemål. Det är inte att göra så gott man kan i mina ögon och vi har FHMs rekommendationer att förhålla oss till. Det är väl inte pekpinnar då utan rimligt att ifrågasätta.
Fast det är inte att bryta någon restriktion att åka i egen bil för att tex fira i egen stuga i fjällen…. och kanske säkrare än att vara kvar i stan och dela trapphus och närbutik med en massa människor.
Jag förstår dig till 100% men man kan bara påverka sitt eget beteende. De som väljer att strunta i FHMs rekommendationer kommer göra det med eller utan fördömmande av andra. Hoppas du får en extra fin jul <3
Helt sjukt att alla influencers ska behöva redogöra för hur de väljer att fira. Ska ni behöva stå till svars för okända människor.
Du är klok. God Jul! <3
Tack men det vet jag inte 🙂 Jag gör bara som vi blivit tillsagda 😉
Heja dig! Vad skönt att du delar med dig! Kanske att de som fortfarande inte fattat kanske får poletten att trilla ner…
Ha en fin jul & gott nytt år!
Tack för att du lyfter ämnet även om du egentligen inte skulle behöva!
Själv utreds jag för långtidscovid. För 9-10 månader sedan var jag sjuk, en förkylning som blev lunginflammation. Det här var under tiden covid var helt nytt och testerna var slut. Vilket innebar att jag aldrig fick bekräftat att det var covid jag hade, även om läkaren ansåg det högst troligt. Efter sjukdomsperioden har jag aldrig återhämtat mig. Jag har gått från att vara trebarnsmamman som heltidsstuderade (miljö ????????) och presterade mer än väl. Sprang 3-4 gånger i veckan, hade energi och bus i kroppen till barnen, älskade att laga mat och gick som en virvelvind genom huset när jag städade. Idag pluggar jag 3 timmar per dag, och håller mig knappt över ytan i studierna. Orkar inte gå mer än 1-2 km, sover över lunchen, lagar inte mat, städar inte och somnar innan barnen på kvällen. Det är en sådan frustration och sorg att inte orka och klara av självklarheter som att plocka ur diskmaskinen, plocka upp leksaker på golvet eller gå en promenad med sin man.
Så i min värld, om ditt inlägg kan rädda någon annan från den tillvaron jag har idag är det värt allt!