De senaste dagarnas debatt har fått mig att börja fundera på hur det står till med mångfalden i inredningsbranschen. Eller snarare bristen på den. För det kan väl inte vara så att det bara finns vita formgivare, arkitekter och möbeldesigners? Eller inredningsinfluencers? Ändå är det så mycket svårare för mig att komma på kända namn som har en annan etnicitet och hudfärg än min egen… Jag behöver läsa på och bli mer medveten för att göra skillnad, där jag kan.
Kanske är det någon av er som läser detta som arbetar på en inredningstidning (som skriver om) eller på ett inredningsföretag (som anlitar) formgivare och som har mandat att skapa förändring i er sfär. Ett tips (som var nytt även för mig) är att kolla in Design Indabas Designer Directory. Man kan också följa @designindaba på instagram.
”A database of African and international creatives and companies making waves in the design world. Our focus is African and global creativity, through the lens of the work and ideas of leading and emerging thinkers and doers, opinion formers, trendsetters and industry experts.”
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Kommentarer
OCH kolonialism inom formgivningens historia. Började läsa på lite om det för ett par år sedan, men kom bort mig.
Ja, den är också intressant på många plan. Tack för påminnelsen. Det har ju inte enbart skett en kolonialisering av material och råvaror. Det blir en sådan tankevurpa. Inte minst eftersom en majoritet av dagens gränsöverskridande ”designsamarbeten” så ofta läggs i bistånds- och välgörenhetsfacket. Med låg kvalitet/verkshöjd och stor goodwill för företagen som initierar dem. Men hjälper eller stjälper sådana projekt till att lyfta kunskap och skicklighet hos en mångfald av hantverkare, formgivare, designers och kreatörer från mindre utvecklade länder när man ständigt förminskar deras skapande till den kontexten – kan man undra?
Kan det ha att göra med klasskillnaderna? Att bara äga ett hem är ett privilegium, framförallt i storstäder. Om man bara kämpar för att få ett långtidskontrakt eller köpa ett hem kanske inte inredare är on top of mind. Tänker ofta på hur sinnessjukt mycket pengar inredningsinfluencers verkar ha, jag och min man har fast jobb med habila inkomster men är långt ifrån att kunna göra sånna hem som många av dom stora inredningskontona har. Känns även som att det ofta finns en partner som drar in rätt rejäla summor på en annan lön.
Så kan det säkert vara. Det resonemanget låter rimligt. Men av listan på Design Indaba att döma finns det också en stor grupp arkitekter och formgivare som inte får lika mycket synlighet och det är något jag kan bidra till att ändra i mina kanaler.
Ang privilegier så tror jag inte att alla ”inredningsinfluencers” betalar fullpris för allt de köper (framförallt inte de som byter soffa varje år eller målar/tapetserar om stup i kvarten). Med risk för att få kritik för att jag säger detta så tror jag att de har bättre kontakter och inköpspriser precis som många andra yrkesgrupper exempelvis hantverkare som kan köpa byggmaterial/verktyg till andra priser än normalkonsumenten och målare kan köpa färg/tapeter billigare osv. Det problematiska (förutom normaliseringen av den höga utbytestakten) blir förstås att läsarna inte uppfattar det och jämför sig på orimliga grunder. Och eftersom det inte handlar om regelrätt reklam (betalning i utbyte mot exponering) utan ett lägre inköpspris för inkomstens förvärv på samma sätt som inredningsstylister för magasin och mäklarstylister för fastighetsmarknaden inte betalar butikspriser för möbler och rekvisita + att man som influencer ju använder hemmet som sitt verktyg, så markeras det inte och problematiseras inte. Det har blivit en del av jobbet för att kunna förändra sig och vara intressant över tid. ”För dem som lever av att inspirera med sitt eget liv och hem, då är hemmet de facto deras arbetsredskap och livet en del av deras produkt”.
Var i Sydafrika i januari och hamnade på en jättestor inomhusmarknad för lokala hantverkare i Kapstaden, där de hade egna stånd och sålde sina hantverk. Det fanns så otroligt mycket fina, välgjorda saker! Det finns en enorm potential som inte verkar ha nått utanför Afrika.
Vilket bra inlägg Frida, jag tror stenhårt på ”Gräv där du står” för att göra skillnad! Du kan inredningsbranschen, alltså börjar du där. Behåll detta nu bara, nu när du har momentum! Är så lätt att man dras med när saker blir stora medialt och sen så fort det tystnar så har man själv också glömt bort det. Kanske du kan börja lyfta ickevita konton/designers etc regelbundet, så som du är så bra på med nya förmågor i branschen? Det skulle vara jätteuppskattat, i alla fall av mig! Och skulle säkert också ge en mycket mer spännande och dynamisk bild av inredning. Tack för att du lyfter detta!
Will do. Det lovar jag.
Jag har försökt hitta ett inredningsmagasin som inte bara lyfter vita personers hem. Det är en omöjlighet.
Ursäkta att jag kapade din tråd, Jenny. Jag svara de på fel ställe och vände mig egentligen till Frida. ????
Vilket är målet? Att visa ett hem/en design för att personen i fråga inte har vit hud, eller för att visa att inredning inte bara behöver se ut som det du alltid visar här i bloggen? Vill du ha mångfald grundat i identitetspolitiska värderingar, eller vill du visa mångfald i färg, form och stil?
Jag tyckte det var frigörande att se då din kusin lade upp en bild i ditt forum på FB. Jättemysigt och ombonat, hemtrevligt, men något helt annat än Trendenser. Fick kanske inte jättemånga likes eller ”åh, vad fint”. Vår fd granne med fattig uppväxt är numera mycket tät och inredde sitt hem ”too much” enligt mig och sedan blev det ännu mer när ett par med rötter i Mellanöstern köpte det. Den typen av inredning har sin grund i ett annat förhållningssätt till pengar och om att kunna visa när det går bra för en. Inte min stil, men onekligen spännande. Den typen av mångfald har inte riktigt varit Trendensers fokus, men skulle kanske kunna bli åtminstone ibland om du en gång i veckan presenterade ett hem eller en designer med en helt annan stil än din egen?
Kan du uppvisa en mångfald bland dina följare? Eller blir det en ”enfald” eftersom folk sökt sig hit pga din smak? Hur många följer även Kardashians? Eller Pewdiepie? Blir det mångfald om en icke-vit designer skapar ännu en sammalikadan grej, eller måste man också tillföra något ”exotiskt” för att bli spännande nog?
Jag menar inte att jag ska byta stil på flödet, det är viktigt att det jag visar stämmer överens med vad jag står för (hållbarhet, långsiktighet och fysiskt funktionella interiörer). Däremot är jag helt övertygad om att man kan bo i ett sådant hem, rita sådana hus eller formge sådana möbler oavsett vilken hudfärg man har.
Trendenser är inte ett 360-graders uppslagsverk för alla interiörer och stilar som finns i hela världen. Niklas kusin och jag bor helt olika och kan umgås ändå ???? Mitt jobb (eller en bloggs jobb överlag) är ju inte att visa upp allt som finns utan ett urval. Jag curerar mitt flöde på samma sätt som en tidning eller inredningsbutik, men jag kan bli mycket bättre på att söka mångfald i det. I utövarna, inte i uttrycket.
Tar gärna tips på hem att göra hemma-hos-reportage i oavsett vem som bor i dem!
En tanke slog mig idag.
Det finns så otroligt många människor som lever med en funktionsnedsättning, såväl synlig som osynlig. I mitt jobb möter jag många rullstolsanvändare och personer som är i behov av miljöer som kompensear för kognitiva svårigheter.
Dessa människors behov synliggörs sällan när det gäller utformning av rum, formgivning av möbler med mera.
Visst borde vi kunna tänka mer inkluderande även när det gäller inredning och design för dessa människor?
Självklart. Jag jobbade som personlig assistent i 7 år, hos en person som var både rullstolsburen och förälder – med dygnet runt assistans. Förstår precis vad du menar. Självklart borde jag ta med det perspektivet oftare. Tack för viktig påminnelse!
Tänk, när jag lästa ”vita formgivare, arkitekter och möbeldesigners” så trodde jag först det handlade om att ”alla” hem i tidningar ser likadana ut. Ljusa väggar och samma soffor, lampor etc. Ängsligheten att om man gör som på bloggar och i tidningar så blir det ”rätt”. Ängsliga skapandet av en identitet genom sina ”rätta” möbler. Bloggare som kopierar varandra. Bristen på personlighet.
Själv föredrar jag när personligheten finns hos personen som bor i hemmet snarare än i möblerna.
Jag är inte mitt hem. Jag är jag.
Min personlighet sitter inte i vilka saker jag äger eller visar upp.
Mer färg är inte = modigare.
Mer prylar är inte = mer personligt.
Att brösta sig med unika ägodelar är inte = mer självsäkert.
Hur tänker du kring det?
Det är väl klart att min personlighet avspeglas i min egen valda kontext? Mina kläder och mitt hem återspeglar mig och om jag inte ser det är jag förmodligen hemmablind!
Klart att inte mer färg=mer personlighet men givetvis säger det något om ens personlighet om hela ens hem är inrett i t ex vitt och trärent!
Berätta gärna vad det säger om mig.
Eftersom jag inte känner dig personligen blir det ju svårt för mig att svara på utan att det bara blir ”fördomar”. Var och en kanske får rannsaka sig själv här.
Känner ibland, och då riktar jag mig inte specifikt mot just dig, att inreda hållbart bara är ännu en trend där det är fritt fram att köpa en massa snordyr inredning förklätt under något slags hållbarhetstema.
Motfråga: Menar du då att Billgren/Wood/Bradford inte avspeglar sina personligheter i sin inredning? Eller en annan stil, interiorbysarahstrath/bythun/ellinorlofgren_house.
Hej! Ett företag att följa/upptäcka är Ardmore ( @ardmore på Insta) både tillverkningsprocess, ursprungsland och produkter är fulla av färg och oerhört vackra! Finns levererade till Sverige via bl. a Gandinteriors. Väl värt en omväg på instagram!