Inlägget innehåller information om egen verksamhet
Hur har din blogg och ditt företag påverkats av covid-19?
På flera sätt, förstås – eftersom jag precis som alla andra berörs av det som händer – men ur ett företagsperspektiv är det framförallt ekonomiskt. Alla föreläsningar som var inbokade 2020 har ställts in eller flyttats fram på obestämd tid. Eftersom det är ovisst när man kan börja träffas i större grupper igen så vet ingen riktigt när de kommer att bli av. Med tanke på att jag höll över 50 föreläsningar ifjol så förstår ni att det är kännbart för varje månad som går. Man kan ju inte lagerhålla inställda events.
Efter Folkhälsomyndighetens direktiv har vi också pausat allt som varit planerat på Spinneriet tillsvidare. Föreläsningar, företagsutbildningar, workshops, kundevents osv. Jättetråkigt, inte bara för mig utan också för alla som arbetat med dem (personal, catering av mat, hyra av teknik och ljud, biljettadmin osv.)
Förutom det är ju banners och sponsrade inlägg en viktig del av intäkterna för min blogg. Flera av mina annonsörer och samarbetspartners har fryst sina marknadsföringsbudgetar för 2020 och antingen avbokat eller skjutit fram sina planerade kampanjer.
Även Affiliatebolagen (som gör det möjligt för influencers att tjäna någon krona per klick eller köp när vi länkat till en produkt i ett reklammärkt inlägg) har sänkt sina provisionsnivåer och flera butiker/ehandlare har stängt ner sina program tillfälligt eller avslutat helt.
Trafiken har däremot inte minskat. Tvärtom. Bloggen har 20% fler besökare nu jämfört med samma period ifjol och det är ju samma kostnader förknippade med att driva den. Exempelvis ska ju hosting, spam-filter, programlicenser, support och system betalas precis som vanligt.
Uthyrningen av min fotostudio påverkades inte under årets första kvartal. De flesta reklambyråer och företag genomförde sina planerade fotograferingar av kampanjer som vanligt under januari till mars, men från och med april har vi inga bokningar alls – resten av året. Kostnaden för lokalen är ändå fortsatt samma. Vi får betala full hyra eftersom verksamheten inte faller under kategorin som får hyressubvention av staten (det är bara vissa som har möjlighet att söka det bidraget).
Hur ser arbetsdagarna ut nu?
Vi är friska och har inga symtom men jobbar förstås ändå hemifrån och tar möten digitalt eller på telefon för att respektera riktlinjerna. Jag träffar knappt någon annan än min man och mina barn just nu (som också har varit hemma i omgångar pga vattkoppor). Jag fotar på Spinneriet någon dag i veckan för att färdigställa de uppdrag jag har kvar, det är mitt andningshål, annars jobbar jag mest med att skriva och tänka nytt. Jag har ju inga intäkter alls från den ”vanliga verksamheten” framöver.
Usch. Det låter så deppigt och det är det förstås – samtidigt som jag vet att mina bästa idéer alltid har fötts ur kriser. Inte ur perioder av total harmoni och lycka. Så jag försöker använda min frustration som bränsle. Jag får helt enkelt se till att det kommer något bra ur det här.
Hur går det med din bok och lanseringen utomlands?
”Handbok i inredning & styling” fortsätter tack och lov att sälja. Både i Sverige och på de marknader som släppt översatta versioner (hittills Norge, Tyskland, Frankrike, Finland och Polen).
Den ska ju översättas till totalt 25 länder under 2020 och arbetet med det löper på som planerat, även om mina PR-resor är avbokade tills läget stabiliserat sig. Normalt besöker ju en författare de viktigaste marknaderna för att delta i intervjuer, bokmässor och signeringsevents men som läget är nu blir det inget sådant. Självklart är det inte bra för försäljningen att man inte kan vara på plats när boken släpps, men vi har ändå fått till flera stora samarbeten med bl a IKEA i Tyskland, IKEA i Polen och H&M i Finland och två länder har redan fått göra omtryck eftersom boken sålt så pass bra i vår vilket känns fantastiskt kul.
Däremot släpar ju avräkningen från bokroyaltys lite, ibland upp till ett helt år innan man får betalt. Kanske bra att veta om någon av er sitter och planerar att skriva en bok just nu.
Kan du inte filma en föreläsning och livestreama på Instagram?
Nej, men jag har en annan idé! Lanseringen av det projektet var egentligen inte tänkt att ske förrän i oktober 2020 – men nu fick jag kasta om planeringen lite. Jobbar på bakom kulisserna för att utveckla både mig själv och mitt företag för att snart kunna släppa något nytt som jag hoppas ska ge värde till er – både för dem som redan har lyssnat på mina föreläsningar och för dem som inte har kunnat komma ännu!
Hur har du som läser det här påverkats i ditt jobb och i din vardag?
Dela gärna i kommentarsfältet.
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Kommentarer
…så intressant att läsa vad som händer med småföretagare som dig Frida (klassas du som ”små”företagare förresten? Med tanke på hur stor du är??) .
Jag är just nu hemma, sittande i sängen med en rethosta som gör mig galen snart..sömn är inte att tänka på fastän jag är sååå trött. Hostan kommer lite då och då under dagen tillsammans med allergisymtom som kli i hals, röda ögon som kliar mellanåt och nysningar. Hostan har inget med allergin att göra men alla andra symtom har, fick sambon höra från kvinnan på apoteket.. Jaha, hur skall min sambo tolka det? Och hur skall hon kunna sova när hon hostar hela nätterna? På kvällen när läggdags närmar sig eskalerar hostan iallafall och min rädsla med den. Rädslan över att jag är sjuk, rädslan över att jag skall dö, rädslan över att jag inte skall få se mina barn växa upp, paniken.. över detta djävulska ting. Igår var det som värst runt 0130, i natt en timme senare. Så jag håller mig hemma från jobb såklart och passar på att fundera över framtiden. Har en 3åring och en 6åring så att starta eget inom inredning och möbeldesign, drömmen, har alltid varit en dröm, en stadig inkomst och ekonomisk trygghet får gå före tills barnen är stora, men nu, när är de stora nog? Hinner jag ens? Tänk om jag dör nu utan att ens ha provat? Och så har vi skjutit vårt bröllop framåt ett år, känns under omständigheter ok ändå, på pinterest och instagram finns ju ett överflöd av inspiration.. om än retuscherat och tillrättalagt så till den milda grad.. men det är en helt annan issue.. Så tidsfördriv finns ju och fler mässor att gå på, och vi fick ett helt år till på oss att frossa i bröllop!!
Nu har min hosta lugnat sig litet, (precis som om jag tänker på annat så glömmer kroppen bort att hosta..Så mina tankar och rädslor om döden lägger sig litet, iallafall för stunden..) så jag skall försöka sova igen, TACK för att du finns här ute i eten och tar tankarna från allt elände iallafall en liten stund..
Din stackare! För ca fem år sedan blev jag förkyld och fick med det en jättejobbig hosta. Hostade så jag kräktes i typ fyra veckor tills jag gick till läkaren. Då fick jag höra att man kan få kronisk rethosta. Jag fick utskrivet en inhalator (som vidgar luftrören) och efter några nätter var hostan nästan borta! När jag nån gång efter det har känt att hostan har kommit tillbaka (typ vintertid) så räcker det med att inhalera lite.
Så ett litet tips till dig är att gå till vc och beskriva dina besvär och förklara hur mycket det inverkar på ditt liv! Lycka till!!
Men gulle!! ÅH VAD snällt av dig, det skall jag absolut göra, TACK! För tipset!
Intressant att få en inblick bakom kulisserna. Upplever att många ”influencer” bakar, gräver rabatter och har så mycket fint nu. Det är ju härligt med ändå provocerande.
Här har man, som är delaktig i krisberedskapen på sjukhuset nästan jobbat dygnet runt de senaste veckorna. Han är inte patientnära men oj vad som ska fixas när nya vårdlinjer ska till och andra lokaler göras om till covid-patienter. Jag som studerar har fått gå över helt på distans. De tre första veckorna med tre sjuka barn hemma samtidigt. När vi tillslut tog oss till vårdcentralen för att kolla dom så var det visst jag som var sämst. Lunginflammation. Inhalering och antibiotika (trots virus) blev receptet samt samtal med läkaren varje dag för att följa utveckling. Jag har nog aldrig varit så sjuk. Mannen fick jobba, nästan lika mycket, men hemifrån med tre sjuka barn som började bli friska och med en jättedålig fru. När det värsta äntligen var över så fick vi ett nytt slag i magen. Mannens pappa gick hastigt och oväntat bort (inte covid-19). I ett annat land. Vi kunde inte åka dit för hans sista dygn, inte krama hans fru och inte närvara vid begravningen.
Jag hoppas verkligen att folk förstår, att även om de inte själv är i en riskgrupp (det är inte jag heller) så slår covid-19 hårt. Konsekvenser för övrigt i livet är inte heller alltid kul som att inte få närvara vid sin förälders begravning. Jag hoppas verkligen att alla hjälper till i den här hemskheten som råder och kan nyttja tekniken till jobb och solen och naturen till rekreation.
Tack för en fin blogg!
Låter som ni haft en ordentligt krävande period, och säkert fortfarande.
Kan förstå att det upplevs provocerande att vissa verkar ha det så ”härligt” nu, men jag tänkte ändå vända lite på det för att sätta det i perspektiv. Jag är inte influencer alltså, men är till viss del i en liknande situation. Varken jag eller min man har samhällskritiska jobb och är båda permitterade. Vi bor i Norge och här är förskolan stängd. Vi är båda hemma med vår tvååring och har ganska lugna dagar eftersom vi inte jobbar, och det är ju fint. Det som inte är så fint är att vi denna månaden förlorar 40% av hushållets inkomst och vi vet inte hur länge det varar. Då gör man bäst i att använda så lite pengar som möjligt, så bakning, trädgårdsarbete och lek med barnet är det vi fyller dagarna med, även om det är mysigt och fint så är det inte det man önskar sig.
Håller med om att det är bra att Frida delar med sig av vad detta betyder, det borde kanske fler göra.
Låter som ni mitt i oron fått en fin tillvaro. Det är svårt att vara nyanserad i en kommentar. Har full förståelse för er situation och skulle agera precis likadant under samma förutsättningar. Det jag tror jag vill belysa är att det inte är rosaskimrande i eländen för alla. Just nu i denna stund med alla tre barn nöjda runt mig så hittar jag också glädjen och tillfredställelsen även om jag nyss satt med tårarna i ögonen efter ett samtal men mannens bonusmamma. Det jobbiga tar inte ut det fina, livet är nyanserat och jag önskar att den nyansering framställs.
Håller tummarna för er och att tillvaron ska fortsätta gå ihop utan för stor klump i magen!
Det finns inte möjlighet att ha föreläsningar och workshops digitalt via hangout, teams eller liknande?
Jag lider med er som är sjuka, håller alla tummar för att ni blir friska. Jag är en av dom som har klarat mig bra än så länge i denna extraordinära situation. Jag och sambon började jobba hemifrån tidigt och vi är så tacksamma för att vi har jobb med den möjligheten. Lillen har aldrig varit så frisk eftersom alla snoriga barn är hemma från förskolan och de barn som är där är helt friska. Min sambo är delvis permitterad men vi sitter inte i sjön, det finns många kostnader vi kan dra in på så att det inte blir så kännbart. Jag jobbar på universitet som inte drabbats särskilt hårt, inte i nuläget i alla fall. Det är självklart ledsamt att inte träffa våra föräldrar, både jag och sambon är såna som gärna träffar föräldrarna minst en gång i veckan annars. Och att inte träffa vänner såklart. Vi rör oss mellan hemmet, förskolan och affären. Påfrestande men självklart för allas säkerhet. Ta hand om er!
Jag har jobbet kvar än så länge men oroar mig ändå för framtiden, för samhällets ekonomi, för vården om vi blir sjuka (blir vi kallade till mammografi/cellprov som vanligt eller är allt på paus?) för mina föräldrar som inte förstår allvaret och för media som säljer på skrämsel.
Förhåller mig olika till influencers varje dag. Ibland skönt att läsa om annat. Ibland provocerande att det är som en parallellt verklighet där allt är käckt och positivt när världen rämnar utanför dörren. Inser att det inte handlar om er utan om min dagsform. Får själv ta ansvar för mina känslor men uppskattar att det rullar på. Att det ger något annat att tänka på när man behöver men ändå nu lite igenkänning och empati i att man inte är ”ensam i eländet”.
Kram
Jag var på mammografi förra veckan (i Uppsala) och där var det full verksamhet så det verkar inte beröras, än så länge.
Och mammografin i Västra Götaland skjuts på framtiden, åtminstone här där jag bor. Det är nog olika mellan landstingen.
Även cellprovtagningarna skjuts fram i Västra Götaland . Även jag tycker att det är oroväckande hur mycket planerad vård som skjuts på framtiden med alla risker det kan komma att innebära.
Jag förstår inte varför. Är Corona värre än fler fall av livmoderhalscancer och bröstcancer pga paus i screeningen? Vem gör avvägningen? Det gör mig frustrerad.
Tack för ditt inlägg!
Jag uppskattar mycket att du har fortsatt publicera intressanta och kunskapsgivande inlägg med hög frekvens under denna tid! Min känsla har också genomgående varit att du varken försöker förringa sjukdomen, men inte heller de stora problem som ett ensidigt fokus på just Covid-19 kan ställa till med gällande både ekonomi och hälsa (som exempelvis pausade screening-program som diskuteras ovan). Jag uppskattar detta mycket då jag tyvärr läst alltför många inlägg/bloggposter som tyvärr totalt saknar respekt för hur stor påverkan detta får på andra människors liv.
Själv tillhör både jag och man de som både kan (och har uppmanats att våra arbetsgivare) att jobba hemifrån, så vardagen har framförallt ändrats i att jag tillbringar större delen av min tid framför köksbordet och saknar mycket av de sociala kontakter som arbetet ger. För egen del känner jag inte heller någon större oro för mitt jobb (mer för min man), så för egen del har jag verkligen inte mycket att gnälla över. Personligen tycker jag att det jobbigaste är att inte kunna träffa våra familjer, särskilt med ett litet barn som inte förstår varför mormor/morfar och farmor/farfar inte kommer och hälsar på. Denna del av ett normalt vardagsliv längtar jag mest tillbaka till.
Jag är mycket imponerad av alla som fortsätter kämpa på som vanligt i jobb där man måste vara på plats (och i många fall möta människor med sjukdom vilket ökar risken för egen del) och hoppas verkligen att det här ska utvecklas bättre och lugna ner sig snabbare än vad någon tror…
Jag hade en hel del uppdrag i loopen och Allt såg väldigt bra ut för 2020. I mitten av februari gick jag en professionell kurs i hur man bygger recept och producerar gelato (italiensk glass). Mest på skoj och för att jag är genuint intresserad. Så kom detta. Ridå och i stort sett allt uppskjutet. Som egenföretagare finns inte mycket (läs obefintligt) statligt stöd att få. Det var då jag bestämde att jag ska minsann kämpa emot. I slutet av maj öppnar jag en liten glassfabrik ”la Gelateria SoFo” med daglig produktion av italiensk glass på Götgatan. 90 i Stockholm. Jag är rädd men också förväntansfull och beslutsam. Det kommer att bli bra ❤️
Vad världen är liten! Bor granne med din framtida gelateria och sa precis till sambon igår att gud vilken lyx att få ett gelatoställe utanför dörren!! Här har du redan två stammisar. Hoppas allt går vägen så länge 🙂
Jag föreläser på deltid och har som många andra blivit av med alla bokningar framöver. Jag gör lite samma som du, skjuter fram saker jag tänkt lansera i höst och försöker se det här som en möjlighet till utveckling. Men det är läskigt och känner ofta att jag har hjärtat i halsgropen. Jag har trots allt ett deltidsjobb som mildrar stressen över alla inställda uppdrag. Men osäkerheten för framtiden och vad det här kommer innebära för många griper ibland tag i en. Man får verkligen vara disciplinerad och hålla blicken fäst framåt!
Hej Frida!
Om du känner dig bekväm med engelska så tror jag dina kunskaper skulle vara riktigt populära på plattformen Skillshare.
Du har ju så härliga miljöer du kunde filma i du gör dig otroligt bra framför kameran. Det kunde också vara ett sätt att nu ut med översättningar av din bok internationellt.
Kram Sanna