Nästa år firar jag 15 år som bloggare. Om Trendenser hade varit mitt barn skulle hen snart börja på gymnasiet. Det är en svindlande tanke.
Men det är också ett trösterikt perspektiv. För när man lånar blicken av en förälder så ser man också mer förlåtande på sin blogghistorik. Det är klart att det här har varit en utforskande och prövande period. Och att det fortfarande kan kännas trevande och osäkert i vissa sammanhang. Något annat hade jag ju inte tänkt om min tonåring.
Det sätter också min allt mer påtagliga självrannsakan och mina framtidsfunderingar i en mer naturlig dager. Det som en gång sprang ur den vingliga verkligheten har ju med tiden förvandlats till ett eget yrke. Att vara en influencer. Något man aktivt väljer och förhåller sig till. Det som började amatörmässigt och intuitivt förväntas nu vara proffsigt, uppstyrt och strategiskt. Idag är inte influencern ”the girl next door”. Idag har man hjälp med hår och make up, stylister, fotografer, assistenter, nätverk, agenter och förutsättningar som är så långt ifrån den egna målgruppens att det inte längre handlar om att läsarna ska kunna relatera eller inspireras. Snarare om att posera och agera inför dem. Som ett slags skådespeleri mot publik.
Och för den ekonomiska existensens skull så handlar det också mycket om ens samarbetsvilja med potentiella ”annonsörer”. Men att kalla det annonser är egentligen ett tankefel. Eller en begreppsförvirring. För väldigt få vill köpa just annonser numer, de flesta vill köpa ens röst. Så man måste acceptera sin roll, som påverkare. Hjälpa företagen att kapitalisera på följarna. Förvalta sin konsumentmakt. Men det var väl aldrig anledningen till att någon startade en blogg. Inte från början. Hur länge kan det som skapades av lust leva vidare på de lukrativa drivkrafternas villkor?
Tonen i våra flöden har också förskjutits. Från att vara inkluderande till exkluderande. Från ”häng med” till ”du skulle ha vart med”. Från vanlig vardag till en titt in i slutna sällskap som följs åt på events, resor och pressluncher. Motorn är inte längre inspirationen utan snarare transitionen. Att följa profilernas utveckling och förvandling. Deras livsdrama och interaktioner. Hur ska det gå? Vad händer sen? Vad blir nästa steg?
Och vem är jag i allt detta. ”Du måste bli mer personlig. Ingen vill följa en robot”. Jag köper det. Men vill jag vara en inspiratör, en posör eller en estradör? Det är lätt att se intäktsmöjligheterna och glömma kostnaderna. Vad ger man bort som man aldrig kan få åter? Är min roll verkligen att underhålla eller är det att göra något helt annat. Den frågan har aldrig känts så relevant som nu. Eller så väsentlig i resonemanget och i sammanhanget.
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Kommentarer
Kloka tankar och funderingar. Jag har blivit allt mer restriktiv i min användning av sociala medier, därför att jag märkt att jag inte längre inspireras utan istället ofta känner irritation, stress och försämrad självkänsla. Jag har sedan många år tagit bort min Facebook, och nu även Instagram. Jag följer några enstaka bloggar som jag i stort sett följt sedan ”starten”, däribland din. Din blogg tillför fortfarande mycket, tycker jag, både genom din analys av samtiden och din egen professionella resa, men också genom dina så konkreta tips (som jag iofs kan läsa i mitt exemplar av din bok, som jag för övrigt använder som uppslagsverk och har tipsat alla jag känner om :)). Jag uppskattar din ”professionalism”.
Jag vill göra ett litet tillägg. Jag har insett att plöja bloggar, magasin och instagramflöden var döden för min egen kreativitet. Från att ha upplevt glädje i att skapa, och stolthet över, mitt hem, övergick det i en frustration och känsla av att ”vara ute” pga de (av sociala medier orsakade?) snabba växlingarna i trender. Jag var aldrig nöjd och letade febrilt efter inspiration, för ”hitta nyckeln” till att känna mig så där nöjd o stolt igen. Men jag fann ingen ”nyckel” i andras bilder. Jag insåg att jag inte ens vet vad JAG gillar längre. Lite deppig kommentar kanske. Men jag insåg också i o m det, att det ju tidigare fanns en massa kreativitet och önskningar som sprang ur mig själv och att detta måste gå att hitta tillbaka till. Det fantastiska med din bok (och din blogg) är att den ger en verktyg för att kunna skapa ett trevligt hem utan att visa ”exakt hur det ska se ut” och lyfter den ack så negligerade frågan om funktionalitet. Tack för det!
Känner exakt samma. Jag var kreativ, fixade mycket hemma och tyckte det var väldigt roligt. Men nu blir jag förvirrad av all ”inspiration”, det blir för mycket. ”Alla” har så fantastiska hem, kläder, hår, vardag ja allt. Jag känner mig otillräcklig och jag vet ju att jag aldrig kommer ha råd med allt det. Jag får inte tapeter skickade till mig, som gör att jag kan tapetsera om titt som tätt. Eller kläder, som är hållbart framställda. Jag drunknar i all perfektion. Och fast än jag är smart nog (tycker mig själv vara) så kan jag inte värja mig. Sorgligt men sant. All denna inspiration dödar min egen kreativitet.
+1 på Sofia och Angelas inlägg! Ni satte ord på det jag känt så länge!
Kunde varit skrivit av mig- precis allt ????
+1 också
+1 på detta
+1 på Sofias kloka kommentar! Jag hoppas och önskar så att Trendenser fortsätter vara den proffsiga inredningsblogg som den är. Jag tycker inte du behöver bli mer personlig i din blogg. Jag har Trendenser som min fristad för här är det inspiration som en inredningstidning och inte självutlämnande personliga inlägg.
Håller HELT med! Denna blogg är den enda jag vill följa numer, mer fakta och mindre drama. Och jag älskar din integritet och vishet Frida! Väl värd att ta rygg på.
Det här är så intressant. Det känns som många tappat relationen till sina läsare i jakt på likes och trafik. Jag har tappat intresset för att följa självspäkandet också. Tänker på vissa kändisar som ALLTID är superstressade och på språng, orkar ej!!
Förstår att det kan vara utmanande att bana ny väg och klara av att försörja sig, vid sidan om mer ytligt paketerat ”content” med distans till verkliga livet. Jag hoppas att dina kloka reflektioner över att hitta hållbarhet och trovärdighet ska få finna utlopp på olika vis. Din strävan är värd all respekt, för den livsstil som många influencers säljer är ju helt orimlig och ohållbar. Jag hoppas att många av oss kan samlas kring mer genuina och trovärdiga plattformar, och välja bort det som saknar trovärdighet och är så otidsenligt på många vis.
Jag är novis på det här, började med Instagram för någon månad sedan och har aldrig följt en blogg förrän din. Facebook har jag använt sparsamt sedan 2010. Jag älskar just att du erbjuder något annat än det ”dokusåpe-aktiga” innehåll de flesta s k influencers tillhandahåller. Jag är redan trött på att se samma eller snarlika bilder, ”godmorgon från sängen!”, ”önskar alla er mina underbara fiiina följare en härlig kväll” och liknande plattityder. Både din bok och din blogg ger mig konstruktiva tips, ny kunskap och spaningar om framtiden, allt högst relevant för mig. Ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre om hur det ser ut i din besticklåda eller annat mer självutlämnande material. Jag hoppas innerligt att du fortsätter som du är, och att inkomsterna räcker till utan allt det andra. Håller tummarna för att bokförsäljningen kan överbrygga ev förlust av tillfälliga samarbeten om rakhyvlar eller nya kreditkort.
Vill ej hänga ut någon men tycker det är så förvånande att sk modeinfluencers skryter med sina team av proffssminköser och klädstylister och assistenter och barnvakter/nannys osv. Hur ska jag som har ett helt vanligt liv kunna inspireras av väskor för 15000 kronor, svåråtkomliga plagg, fönade hår, smink som kräver orimligt mycket tid på morgonen. Fotat i storstadsmiljöer med nya kläder varje dag? Ni inredningsinfluencers är i alla fall inte lika ombytliga eller storskaliga i era sk produktioner. Men att ens kalla det så. Får mig som läsare att känna mig lite idiotförklarad. Faktiskt.
En viktig reflektion och välskrivet, som alltid. Jag tänkte särskilt på det du skrev om slutna sällskap: Det finns flera influencers som tycks vara mycket måna om att poängtera att de varit på just ”intima” luncher och evenemang – liksom för att förtydliga att de är utvalda, speciella.
Tror många läsare snarare känner sig exkluderade av att läsa/titta på alla härliga events, fester, frukostar som man inte själv är bjuden på. Från ett ’marknadsföringsperspektiv’ borde influencers vinna mer på att bjuda in läsarna på frukosten, få de att känna sig inkluderade. Bara en tanke.
Pressfrukostar, events m.m. är ju så tråkiga att kolla på (blogg/vlogg). Det är ju inget roligt content. I början kanske det var utbytet, influencers fick content+gratis mat och företagen fick synas. Men nu måste det ha ändrats va? Får de pengar också? Jag ser hellre bilder/videos från en dag hemma eller från egna aktiviteter.
Mycket bra input/tankar både från dig och bland kommentarerna. Personligen tycker jag att din approach och dina tankar känns oerhört relevanta. Det jag uppskattar mest med din blogg är att den är såväl upplysande (mycket!) som inspirerande, och känns väldigt transparent. Det finns många handfasta tips på vad man ska tänka på både vad avser inredning, vid köp av inredning (hållbarhet) och debattinlägg som belyser frågor från olika perspektiv. Men jag uppskattar också inslagen med inredningsnyheterna och dina sponsrade samarbeten med olika företag. Smarta tjänster och produkter är intressant. Och jag gillar också att privatlivet ditt hålls mestadels utanför, det känns ”irrelevant” utifrån profilen (och alla ”kolla på mig!!!”-influncers känns tröttsamma, men det är min personliga uppfattning). Kör på! Det känns som att din intuition leder dig framåt i helt rätt riktning 🙂
Din blogg är den enda jag följer numera. Är innerligt trött på influensers med content som inte ger mig något alls. Fortsätt med det du gör, du inspirerar och ger kloka råd.
Så klokt inlägg. Jag tycker dock att du är en av de få som faktiskt är inkluderande när du delar med dig av tips och vågar säga att du tyckte att det kunde vara svårt att få till det med inredningen i början.
Annonssamarbetena läser jag aldrig i någon blogg. Jag har inget emot det och förstår verkligen att man måste försörja sig – men jag upplever de som tråkiga. Vet inte vad det är. Någonting med att det plötsligt bli en annan ton. De kan ju gälla så olika saker, och saker jag är intresserad av mig, men det är något som klingar falskt. Funderar ibland på om företagen som köper dessa samarbeten att vi läsare är så dumma tror att det är influensern som säger detta på riktigt? Bara att ens röst blir ”köpt” är ju ett underkännande av produkten/tjänsten i sig på något sätt. Låter lika galet i mina öron som när poddare gör reklam för en produkt och säger ”vet du vad som är så bra med blabla?” till sin partner och de spelar upp något slags litet skådespel kring produkten. Jag tror att vi kommer att skratta åt denna typ av reklam om några år.
Hur som helst… din blogg är den enda nya blogg jag börjat läsa. Tycker att du verkar så vettig!
Vilka kloka tankar och funderingar. Jag tycker det blir svårare och svårare att navigera i flödet på bloggar och i sociala medier. Avståndet till min verklighet har blivit för stort. Det har blivit svårare att ”bara” inspireras utan att också jämföra. Svårt att sätta punkt efter att man sett eller läst något inspirerande. Att inse att sociala medier är en liten del av en persons verklighet, inte hela verkligheten. Dessutom har våra hjärnor en förmåga till additionsstress, dvs man gör hon med det härliga inredningskontot, hon med matbloggen och vännen som åker på semester titt som tätt till samma person och då ökar känslan stress. Men din blogg är en av få jag fortfarande älskar att läsa. Ditt nyanserade sätt att skriva på, mixen av inspiration, reflektion och inredningskunskap är fantastisk!
God jul till dig från en trogen läsare som allt för ofta glömmer bort att kommentera
Additionsstressen är förödande.
Jag uppskattar också denna blogg för den är personlig men inte är för privat. Proffsig.
Enda bloggen jag fortfarande läser.
Fortsätt följa din intuition Frida!
Väldigt på pricken, detta inlägg. Jag kanske börjar bli gammal nu (snart 40) men personligen scrollar jag ALLTID över samarbeten hos de jag följer. De är tyvärr alltid genomtråkiga och uppenbart ”tilltänkta”. Däremot älskar jag spontana, reflekterande och kreativa inlägg – man märker skillnaden när det kommer från hjärtat. Förstår att det är svårt att bara vara spontan när man någonstans måste tjäna pengar men jag hoppas och tror ändå på en förändring och att den kommer ganska snart. Det kommer ta död på många influencers som bara jobbar med samarbeten och inte har någon själ eller tanke bakom. Du är inte en av dem. Snarare väntar jag mig att du står i täten i självaste revolutionståget….
Jag är snart klar med min yrkeskarriär och kan blicka bakåt i mina funderingar.
1. Det är svårt att sälja sig själv och sin tid. Man kan inte – förenklat uttryckt- ”trycka på en knapp” och fördubbla volymerna som när man säljer saker. Det tär.
2. Jag skulle aldrig velat sälja ut mitt privatliv. Det skulle förändra hela upplevelsen av ens livsresa. Människor kan ”äta upp”en. Inte av illvilja utan för att det finns någon som säljer produkten häng-med-i-mitt-liv. Hur länge då? Till vilket pris?
3. Inget varar för evigt. Tag vara på möjligheter om du kan förändra saker till det bättre för dig själv. Om du ogillar något nu, hur ska du då stå ut år efter år?
4. Man måste försörja sig. För de flesta av oss innebär det att man ibland tvingas göra saker som tar emot och som man gärna velat slippa från. Ömsom vin- ömsom vatten.
Inga pekpinnar. Bara några reflektioner.
Lycka till och tack för alla intressanta inlägg!
Wow Frida, du är så klok! Och du har så rätt! Jag slutar aldrig imponeras av dig! Önskar fler influencers var som dig isf för att göra ALLA samarbeten de blir tillfrågade om, utan minsta eftertanke! Keep up the great work! ????
Kloka tankar igen. Ingen är så klockren som du. För ett tag sen höll jag på att beställa en julig stjärnmobil fr Svenskt Tenn som blivit känd genom att bland annat en mycket välkänd inredningsbloggare skrivt om den (och nu även köpt den). Men jag rannsakade beställningen jag gjorde och insåg att det där inte var Jag. Visst, den var väl fin, men jag skulle absolut inte vilja köpa något pynt för nästan 2000 kr oavsett.. och så speciell tyckte jag inte att den var efter viss rannsakan. Ändå var jag alltså på väg att klicka hem den, påverkad av andras känslor och texter.
Är så lättad att jag kommit till insikt om att mitt hem är fint, särskilt utan de ting som blir trender och som vissa bloggare framhäver på olika sätt. Känner mig mer och mer less på att läsa om diverse renoverade utrymmen som hos en klick nästan blir till samma renoveringar, samma pynt, samma allt.. det är som en hord utan eget tänk till slut, där t ex en bloggare har en svans efter sig av andra som vill bli ”lika rätta”. Samtidigt vill ju alla vara unika och opåverkade.. Jag avvek från den svansen tack och lov och fortsätter att skapa mitt hem ur hjärtat. Har tagit fram gammalt pynt som glittrar både i själ och i hemmets vrår. Sådant går inte att sätta pris på. Så tacksam för att jag kom till insikt. Läser bloggar på ett helt nytt sätt nu också.
Känner igen mig mycket i detta. Sällade mig i många år till ”svansen”, men blev, som jag skrev i min kommentar ovan, aldrig nöjd. Jag fortsatte bara att konsumera. Ett av de tips jag använt mig av mest sedan jag läste Fridas bok är det om att inspireras av miljöer och hem jag trivts i under livet, snarare än aktuella bilder. Jag tittar förstås på inspirerande aktuella bilder nu också, men med andra glasögon.
Det är lite riskabelt om man börjar jämföra sig själv med andra. Jag har börjat jobba på mig själv att vara nöjd med det jag åstadkommer och sätta en gräns för att inte slå knut på mig själv. Det jag fixar är jag mycket stolt över men det jag inte hinner…hm det får vara. Då får jag balansen.
Jätteintressanta reflektioner och otroligt välformulerat som alltid! Du är en viktig förebild med ditt kritiska tänkande och allt du gör håller mycket hög nivå i mina ögon. Hoppas du hittar ett förhållningssätt som känns bra i magen och låter oss följare fortsatt ta del av dina klokheter!
Så bra skrivet! Du är så klok och vågar gå mot strömmen och säga hur det är. Blir själv inte klok på alla ”influencers” som dom kallar sig och känns som var och varannan person livnär sig på detta konstiga sätt att konsumera ännu mera hela tiden. Fortsätt vara du!
Tack för att du ifrågasätter dig själv och din egen bransch (som du själv varit med och skapat). Jag tycker det finns många bra bloggare och instapersonligheter men tyvärr många fler som tänker kortsiktigt och pengar pengar pengar… sådana som tidigare varit trovärdiga journalister som nu känns mer som TV-shops försäljare. Det är sorgligt att se.
”Köp den jag har en själv…” ????
Så intressant att läsa dina tankar om influensers och hållbarhet. Jag tycker att du det här året har blivit väldigt intressant att följa. Jag är ju egentligen inte så intresserad av inredning men följer dig för att du verkar jordnära och är i ungefär min ålder med små barn. Och vad kan vara mer personligt än att våga lufta dina tankar och osäkerhet inför ditt eget yrke! Du drar dock en tydlig gräns mellan personlig och privat vilket jag respekterar.
Jag önskar dig en härlig jul och ett fint 2020!!
Intressant läsning! Tycker att du lyckas nå fram med dina egna idéer och åsikter genom dina inlägg. Hittar ofta inspiration hos dig och om det är något specifikt jag letar efter kommer jag nog först till din sökruta. Hoppas på att kunna få fortsätta ta del av det. God jul och gott nytt år!
Intressant ämne och vilka tänkvärda kommentarer det blir här! Den här bloggen håller på många sätt en mycket högre nivå än de flesta andra, kanske är klientelet lite äldre här?
Nu när jag är lite äldre (35) bryr jag mig inte lika mycket längre om vad man ”ska ha” för saker. Men kan villigt erkänna att när jag var runt 20-27 kanske så tog jag mycket intryck av vad ”alla” hade exempelvis. Bor i Stockholms innerstad och trodde naivt att hetsen här på ”rätt” saker var unik. Men märkte sen (hos vänner)att bloggtrenderna slår överallt, landet som i stan.
Tror nyckeln till att inte känna sig misslyckad av att se allas ”lyckade” liv är att jobba med sig själv och att finna känslan av tillräcklighet. Jag fick barn och för mig var det en ögonöppnare gällande prioriteringar. Har också aktivt valt att inte följa bloggare/modeprofiler etc i social medier. För inspiration har jag istället valt byggnadsantikvarier eller mindre möbeltillverkare tex. Det är min lilla frizon 🙂
Tack för en fin blogg!
Så tänkvärt att läsa din reflektion. Din blogg har aldrig varit som en robot. Jag tycker att du är ett föredöme i att vara personlig utan att bli privat. Låt andra göra det privata och behåll din approach. Jag har följt din utveckling genom många år nu och tycker att du fortfarande inspirerar. Du blir en stark röst kring det du brinner för och det känns trovärdigt. Så fortsätt utvecklas i ditt spår.
Jag tillhör också dem som inte är intresserad av ett personligt anslag. Jag är helt ointresserad av bloggares vardagsliv.
Varför skulle jag intressera mig för en person som inte intresserar sig för mig tillbaka? Förspilla min tid på denna enväga kommunikation?
Så din blogg en av de få jag följer numer eftersom jag här snabbt och effektivt får information om ett ämne som intresserar mig.
Tycker också att bloggare till stor del blivit ett sällskap för inbördes beundran med alla tillställningar, Elle-galan etc., som väl mest är intressant för bloggarna själva samt annonsörer.
Ändra ingenting! Du är precis lagom personlig, professionell och vettig.
Älskar när du står fast för feminism, antirasism och att ha fötterna på jorden. Inredning plus detta är inspirerande, jag har läst din blogg i ca 10 år. Tack <3
Så intelligenta spaningar! Du sätter precis ord på vad som skaver med vissa bloggare/influencers, och också varför jag ibland fastnar, scrollar vidare fast jag känner obehag.
Ligger på soffan i vardagsrummet, där dina inredningstips hjälpte mig att hitta på ett nytt sätt att hänga tavlorna. Bästa sortens influencing, att du fick mig att tänka nytt och fritt! God jul!
Jag läser din blogg för din kunskap och att den är givande och utvecklande. Dina tankar och åsikter är personliga nog. Om inte annat kan man undra vad som anses som personligt. Det finns tillräckligt med bloggar som uteslutande fokuserar bloggen på sig själv enbart utan något tydligt budskap eller syfte mer än att de lever ett liv i flärd – ett ”drömliv”. En annan blogg jag läser är enkelboning.com. Den fokuserar på hur alla kan leva ett enkelt och fritt liv med minskad konsumtion som leder till mycket fritid att förverkliga sig själv med ekonomin som verktyg.
Kloka ord, relevanta tankar och intressant läsning! Fortsätt välja den väg du känner är bäst för dig, det är också därför det är intressant att följa dig! Gott nytt år och hoppas 2020 blir ett bra år på alla plan!
Du er personlig på mange måter. Du deler av din interesse og kunnskap 🙂 Jeg jobber som interiørdesigner og bruker både bloggen din og boka di når jeg trenger å få bekreftet noe eller også lære noe! Og ikke minst når jeg behøver inspirasjon!!
Du har en nydelig blogg og instagram! Jeg føler du er profesjonell, ekstremt kunnskapsrik og veldig veldig inspirerende! det er viktig i dag å være sin egen stemme og ikke lik alle andre. Jeg syns det er spennende med sånne blogger som din!
🙂