Idag tar vi emot mycket inspiration utifrån och in.
Men vad händer om vi vänder på begreppen?
Om vi blundar och blickar inåt istället.
Tänk dig tillbaka till ett rum eller en miljö där du har trivts och känt dig trygg.
En plats du förknippar med lugn och harmoni.
Det kan vara ett minne från din barndom, eller ett hem du har besökt i vuxen ålder.
Tänk dig att du står framför ytterdörren.
Lägg handen på handtaget. Känn hur det kändes mot din handflata.
Kliv in över tröskeln och dra in den unika doft som du förknippar med just den här platsen. Försök sätta ord på den. Beskriv den för dig själv.
Gå sedan vidare till det rum du vill besöka.
Kan du minnas ljuden? Hur det lät när man gick över golven?
Hur det kändes mot fötterna?
Stanna upp i tanken och se dig ordentligt omkring.
Ta in alla detaljer.
Tillåt dig att pausa blicken om det är något som fångar din uppmärksamhet.
Stryk med handen över möblerna.
Hur kändes de?
Hur såg de ut?
Vilka material minns du?
Kommer du ihåg färgerna i rummet?
Hur ljuset spelade över väggarna?
Hur det lät och hur det kändes när man satte sig i möblerna?
Kan du se de små sakerna som hade stor betydelse för dig?
Det valda och det slumpartade. Det tydliga och det outtalade.
Vad mer kan du lägga märke till,
som bidrog till att skapa det där sköna varma lugnet i din kropp?
Stanna en stund i de positiva minnen och känslor som just den här miljön väcker hos dig.
Fundera sedan på vad du kan ta med dig tillbaka, till ditt eget hem, när du går därifrån.
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Kommentarer
Tack för detta inlägg, så viktigt och fint! ????
Det är en fin tanke. I mitt fall är det dock nog inte den veckade rosa plastlampan på väggen, den småblommiga tapeten eller ikeas Niklas som ger mig ett inre lugn eller harmoni från min barndom. Allt i mitt flickrum var nog bara slump eller arv från min brors rum. Det som däremot ger mig den sköna känslan av trygghet är kärleken som fanns i mitt hem. Min familj, min trygghet. Glada vänner som fyllde rummet och vetskapen om att vi alltid fick vispa ihop en milkshake i köket om vi ville. Inredning i sig har aldrig haft nåt värde för mig utan det är relationerna som har fyllt hemmet som har haft betydelse i mitt liv, och som jag nu vill ge mitt barn. <3
Tycker också detta var en fin tanke! Och jag håller med dig till 100% om att det mer handlade om atmosfären i huset. Hemma hos oss var det aldrig ordning och reda, inget matchade och det var alltid lite för mycket av allt. Men vi fick alltid ta med kompisar hem, leka i köket, vara i alla rum i huset (inget finrum där man inte fick vara), gick något sönder var det inte så farligt och vi fick prova oss fram i lek och kreativitet. Mammas favoritdetalj i huset var påskgardinerna vi gjorde med henne för snart 30 år sedan. Potatistryckta kycklingar där jag och min syster målade näbb och ben, med små barns finmotorik. De gardinerna hängs fortfarande upp varje år till allas glädje:-)
Precis, en insikt att ta fasta på. Och något som dagens inredningsinspirationskällor sällan uppmuntrar till. Bläddra i valfritt inredningsmagasin/bok/blogg och du ser knappt människor alls. Än mindre liv och rörelse och ostylade miljöer. När vi blickar inåt får vi upp helt andra miljöer och bilder men också andra värden och känslor som sällan förmedlas i dagens medielandskap och i de normer vi matas med numer.
Fint inlägg! Det skulle vara spännande om du gjorde inlägg där du porträtterar personer just på det här sättet och visade deras relation till sin inredning. Det behöver ju inte vara kända personer utan skulle nog kunna bli väldigt spännande med en fin vardagsmåndgfald.