Jag lusläser ju fler mäklarannonser än de allra flesta så det här är förmodligen en yrkesskada, men jag hakar allt oftare upp mig på missbruket av uttrycket smakfullt renoverat. Det står numera i undertexten på varenda hus som renoverats, även när det är estetiskt blinda som har hållit i taktpinnen. Men, mina egna tankar om den saken har också fått mig att fundera. Vad betyder egentligen ett så subjektivt begrepp? Vem äger tolkningsföreträdet? Kan ett uttryck devalveras? Och om det nu finns ett facit för smakfullt, vad anses då vara definitionen av motsatsen dvs ”smaklöst renoverat”? Jag associerar själv det förstnämnda med något som renoverats med kvalité och respekt mot husets historia. Det diametralt motsatta blir då när man låtit excentriska infall eller trender gå före allt logiskt och praktiskt förnuft. Eller när man snålat och skarvat i materialval och detaljer. Alternativt tagit i med ett sådant överflöd att allt spricker. Men det är jag. Nu är jag nyfiken, hur tänker ni om smakfull respektive smaklös renovering?
Kommentarer
Intressant fråga. Säkert väldigt individuellt såklart men för mig är dålig smak överlag när man försöker för mycket och det inte finns någon måttfullhet. Gäller både kläder och inredning och husrenovering.
Känslig fråga. Spontant tänker jag ofta att de mäklare som känner ett behov av att skriva ut sådant sällan är de som säljer hus som verkligen är "smakfulla".
Smakfulla exempel: renovering utan poserande, renovering som lyfter fram bostadens karaktär och inte ägarnas.
Smaklösa exempel: imponeringsrenoveringar, stilmix helt utan eftertanke, snabba lösningar, och hemmagjorda lösningar.
Lånta fjädrar… typ billiga plastiga lösningar som fejkstuckatur. Ägarna tycker det är höjden av elegans men när man vet att det är ihåliga plastrosetter och lister känns det mest pinsamt tycker jag.
Ibland känns det som att smakfullt får användas bara det är tillräckligt dyrt och smaklöst alltid syftar till billigt. För mig behöver det inte alls vara så, smakfullt kan innehålla second hand och smaklöst kan vara dyrt som inte är anpassat efter omgivningen.
Men kanske är jag helt fel ute och det bara är en känsla….
Spännade frågor! Sociologin har uppehållit en del kring detta, och Pierre Bourdieu har skrivit mycket intressant kring detta. Jag är inte särskilt insatt, men vill ändå tipsa om att det finns massor om man vill fördjupa sig.
Kortfattat är en idé att smak är intimt sammankopplat till sociala relationer.
"Hinder" för god smak är inte nödvändigtvis ekonomiska, utan kommer i form av kulturellt kapital. Det kulturella kapitalet baseras på exemplevis utbildning och socioekonomisk bakgrund. Den ackumulerade erfarenheten påverkar ens kapital och ens val.
Den stora massan imiterar de som besitter ett stort kulturellt kapital och försöker samtidigt distansera sig från de som inte har det. Detta påverkar då de val man gör gällande inredning och konst.
Ett banalt exempel i svensk kontext är Svenskt tenn. Tidigt blev det ett uttryck på "god smak" bland de som besatt högt kulturellt och ekonomiskt kapital. Många har nu enstaka småsaker därifrån (kuddar, brickor, krukor etc.) och tycker det är uttryck för snygg och god smak. Samtidigt kan man skönja att vissa aktivt väljer bort delar av Svenskt tenns sortiment (men inte allt, eftersom det som helhet fortfarande besitter kulturellt kapital) av rädsla för att verka vara en i massan.
Trevlig helg!
Så himla intressant!
Generellt tycker jag att allt som försöker förställa sig och vara något annat än det egentligen är känns smaklöst. Folk som försöker verka rikare eller finare tex
Själv är jag trött på att någon överhuvudtaget ska diktera vad som är smakfullt och vad som är smaklöst per definition. För är det inte precis motsatsen till dessa fasta definitioner som är det intressanta? Dvs att vi själva dekorerar och inreder våra hem precis så som vi själva tycker är vackert/fint/praktiskt? Finns inget tråkigare än om alla tycker likadant kring vad som är fint! Älskar att se hem som jag tycker är vackra, trots att de inte ser ut som mitt! Olikheter är det som gör att inredning blir intressant. Sen kan det ju självklart vara så att man köper/vill ha saker eller möbler som man sett andra ha, men som grund tror jag på den egna känslan!
Smaklöst för vem? Begreppet smakfullt tycker jag är urvattnat sedan en lång tid tillbaka. I tider då i stort sett allt från inredning och design till produkter tilldelas med att vara smakfullt har vi nog grävt ner den faktiska betydelen. Numera är också smakfullt samma sak som superängsligt och osäkert. De stora bostadsföretagen basunderar ut att vill du vara säker på att bo smakfullt så köp av oss. Inredare och stylisten X har vart allt åt dig i förväg. Var har glädjen i att inreda tagit vägen? Att exprimentera har tidigare varit en del av nöjet men nu? Lusten att skapa och personifiera? Jag har inga svar….
Jag reagerade när Elsa Billgren skrev att stilleben på köksbänken kallas ”medelklassbrickkor” av hennes familj. Betyder det att man ser sig själv som överklass eller kulturelit. Bättre eller sämre? Väcker tankar för en som sällan definierar sig själv utifrån materiella värden.
Jeg tenker at meglere refererer til klassisk, stilrent, malt i delikate ikke for prangende farger når de skriver smakfullt. Ingenting for stikke ut liksom. Men helt enig at smakfullt egentlig er noe subjektivt.
Det är någon form av inflation i olika "trendord" som råder i Sverige sedan en tid. I så väl bloggar, sociala medier, reklam etc.
Läser man en del olika magasin, bloggar etc så märker man snabbt att språkbruket hos de flesta är otroligt infantilt.
Just nu är det "sen gammalt", "livets xxxx…", "drömmigt xxx". Smakfullt passar bra in i den härvan av tramsiga uttryck.
Vill ge dig en eloge Frida, du skriver till skillnad från många som en vuxen och bildad människa 🙂
Hur som helst, vad jag ville säga är att om man måste säga/poängtera att något är smakfullt så är det just inte det.
Margret T sade en gång att (fritt översatt) "om man måste säga att man är en lady så är man inte det". Detsamma gäller inredning/stil tycker jag, likt någon tidigare kommenterat.
Dessutom kan jag tycka att smakfullt, vems "goda smak" är det som ska råda/gälla?
Tack Frida för ännu ett av dessa inlägg som får mig att reflektera. Och som ofta ger upphov till intressanta kommentarer som får mig att resonera kring ämnet du tar upp. Varma hälsningar från designlandet Italien. Stella
Smakfullt är när något är genomfört och med en känsla för hur saker passar samman och med detaljer som lyfter helheten. Det är inte någon specifik stil, utan oftafaller jag för hem som är helt olika min egen. Motsatsen är det intetsägande/smaklösa – för mig är det ett hem där man bara ställt in möbler funktionellt utan tanke på hur de ser ut eller hur det ska passa samman med annat. Smaklöst är det impulsiva. Och det intetsägande. Där man köpt en stil för att det är trend
Smakfull renovering är för mig när man tagit ett medvetet kliv från det moderna fokuset och istället tänker på vad som passar till bostadens karaktär. Att enbart renovera för att modernisera är smaklöst. En blandning av hemtrevligt och välplanerat är det allra bösts!
Åh vilken intressant diskussion! Jag börjar tycka att "smaklöst" är det som kallas "smakfullt" i "alla" ombloggade lägenheter – där allt ser likadant ut. Man ser samma matta (den vita med svarta romber) samma lampor, samma ljusstakar, samma sorts kök, samma armatur överallt. Likriktat, imiterat och tråkigt. Enbart kopierat och utan egen smak, därav "smak-löst" 😉
För mig är smakfullt = måttfullt. Tycker det kan ge utslag av smaklöshet åt båda håll. Antingen när något är vräkigt och överdrivet poserande(titta vad nyrik jag är) på samma vis som när något är snåltenoverat eller inrett med uteslutande fejkmarmor, laminat, Ullared-Gekås prylar och plastiga barpallar från typ Jysk eller Rusta.
Håller med tidigare kommentarer om att förhållandevis många influencers hem är totalt smaklösa. De kopierar rådande trender och stoltserar med att ha koll på det senaste. Vad är det värt när trenderna ändras varannan vecka. Bättre att ha koll på sin egen smak då även om den inte är 100% rätt jmf med magasin och bloggar just nu. Vad influencers tycker om sina saker verkar sekundärt bara alla andra tycker de är rätt i tiden.
Sen stör jag mig på ombytligheten. Vissa bloggar har bytt soffa 5-6 ggr sen jag började följa dem. DET är smaklöst för mig. Om de hade varit smakfulla eller stilsäkra hade de väl köpt rätt från början?
Huvudet på spiken som vanligt! Sååå många gånger jag har kollat hemnet och ojat mig över hur, i grunden fina bostäder, renoverats till något så hiskeligt fult. För mig handlar det inte om prislappen utan att förhålla sig till huset och dess karaktär. Alltså dyrt behöver inte betyda fint. Jobbar själv i golvbranschen och kan inte förstå människor som byggt/renoverat bostäder i 10-20 miljoners klassen och så lägger de in en 3-stav ek?! Det är absolut inget fel på den typen av golv men om man nu ska lägga ett så stort belopp på en bostad kanske en så tongivande inredning som golvet ändå är, kunde få vara något annat än 3-stav. Särskilt som det finns mycket annat att välja på.
Smaklöst är mycket. Men värst är fel fönster!! När man sätter in plast eller aluminiumfönster till gamla hus!! Huuu! Där ska det vara träfönster, tvåglas. Allt annat är smaklöst!
Ja, det här är verkligen ett ämne som engagerar.
Hur många gånger står det inte så i annonserna..
Vi sålde själva vårt hus förra året och lämnade över det vis årsskiftet. Ärligt så hade vi verkligen renoverat det enligt konstens alla regler och varit väldigt noga och gjort allt väldigt noggrant och tänkt på materialval. En sak som jag stör mig på vid nyproduktion är dessa fula förprefabbade lister som skjuts dit med spikpistol så man ser alla spikhuvuden… Istället för handmålade lister som har lite profiler… det gör såååå stor skillnad med lister.
Vi tittade på ett hus för ett par veckor sedan, valde att inte buda då vi tyckte att renoveringen som gjorts var så slarvig… dessutom var det massor kvar att göra trots att det i annonser står att det är "tipp topp och bara att flytta in och inget behövs göras" typ. Dessutom plastfönster i ett äldre hus med genombrutet tak… pust så fult… känns som en hädelse att göra så.
Ja, det här kan verkligen få mig att gå igång 😉
Jag växte upp i ett hem som inte hade platsat i något inredningsmagasin, varken på sjuttiotalet eller på nittiotalet. Önskan till att göra det fint fanns alltid för min mamma som inredde som hon tyckte var smakfullt. Inga "klassiker" i möbelväg, hemsytt och hembroderat, hållbarhet (den gröna hörnsoffan i krossad "sammet" hängde med så länge att vi både grät av glädje och sorg då den gick till tippen efter många, långa och djupa samtal) – det var ett hem som helt enkelt inte skulle klassas som tillräckligt fint för inredningsfolk. Det var dock ett hem med mycket kärlek och jag älskade att komma hem även då jag hade flyttat hemifrån.
Smak är subjektiv och påverkas i högsta grad av Pinterest, inredningsmagasin och det kändisar visar i sociala medier. Efter att ha varit med och renoverat två hem, ett i 30-årsåldern och ett nu närmare 50, kan jag tala om att vi den andra omgången har låtit det praktiska och ekonomiska gå före det som är "inne" till skillnad från den första omgången. Visst blev Sköna Hem-huset i Stockholmsförorten fräscht, men helt generiskt (det personliga uttrycket blir lätt väldigt utslätat när samma personer påverkar varandra) och rätt tråkigt om sanningen ska fram. Smakfullt? Säkert enligt inredningsexpertisen. Själfullt? Knappast. Idag bor vi i ett hus från förra sekelskiftet, nyrenoverat, men med stor hänsyn till det gamla. Jag är såklart påverkad av trender nu också, men det är skönt att kunna känna mig befriad från att haka upp mig på vad andra tycker. <3 Jag TROR att andra håller med om att det är en smakfull renovering, men jag skulle idag aldrig få för mig att komma hem till någon annan och bedöma deras smak som "smaklös". Fram för mindre likställdhet och mer svänguttagning!
Det är som du skriver väldigt subjektivt. Samtidigt så finns det någon form av allmängiltig "God smak" med markörer, som t ex i lägenheten du pekade på i tidigare inlägg.
Jag tänker att när jag fixar med mitt hem så måste det funka med vår vardag, och gärna se ut på ett sätt som vi trivs med. Jag bor i en statarlänga från 1890 – jag är väldigt nöjd med att den inte är renoverad tidstypiskt…