Annons

Nyhetens (o)behag

Det finns ju ett uttryck i det svenska språket som kallas nyhetens behag, som syftar på att något är spännande eller roligt bara för att det är nytt. Lite underförstått; att man ska njuta av den nya känslan medan tid är. Eller åtminstone vara medveten om att det inte kommer vara just så där behagligt för all framtid. Jag har insett att mina känslor går i motsatt riktning. I alla fall när det kommer till inredning och större förändringar hemma. 

När vi har köpt en ny möbel eller satt igång en renovering så lider jag snarare av nyhetens obehag. Det har tagit ganska lång tid för mig att förstå eftersom det är så vedertaget att man ska känna eufori direkt om man har gjort ett lyckat köp eller fattat rätt beslut (till en början tvivlade jag på mig själv och blev frustrerad för att jag aldrig var nöjd) men med åren har jag insett att jag följer ett annat mönster. Jag behöver helt enkelt mer tid att vänja mig och det är väldigt sällan jag upplever kärlek vid första ögonkastet. Om jag gör det blir jag snarare misstänksam. För det är oftast de saker och renoveringar som skavt lite (på grund av att de krävt en längre tankeprocess) som jag trivs med allra bäst i slutändan. 

 
Sen kanske det här låter konstigt i vissa öron, men jag måste erkänna att jag tycker det är obekvämt när något är flong nytt. Det första jacket i den nylagda parketten, den första repan i den rostfria diskbänken eller den första fläcken på en ny möbel föregås alltid av en viss anspänning. Hack två eller tre tar inte alls lika styggt och sen ger det med sig. Men när allt är sprillans nytt och felfritt känner jag inte alls det där lyckopirret som folk pratar om, snarare ett krypande obehag. Det är först när en inredning eller större förändring i hemmet börjar kännas inlevd, använd och hemtam som jag sänker axlarna och börjar njuta av den på riktigt. Någon som kan känna igen sig i det? 

Kategorier:

Kommentarer

  • Linda skriver:

    Precis så!

  • Karoline skriver:

    Jag är inte ensam!! Jag är precis likadan och har just skrivit precis samma sak i min blogg om lyxväskor!

  • Sophia skriver:

    Jag känner absolut igen mig! Både i frustrationen över att känna sig lite hard to please när euforin inte infinner sig på en gång och även i det där jobbiga när man går och väntar på första repan. Vi köpte utställningsex av svindyra utemöbler från Fermob häromåret. Halva priset och komplett med några repor både på bordet och stolarna. Perfekt ju – då behövde jag inte ha nån ångest alls när nästa repa kom 😀

  • Ebba skriver:

    Känner verkligen igen mig i det du skriver. Är uppvuxen i ett hem med antika och ärvda föremål blandat med en del nyare möbler. Kommer jag hem till någon med ett totalt nyrenoverat/nybyggt hem – allt är sprillans nytt och blåst, vet jag knappt var jag vågar sätta mig, dricka kaffe eller annat. Möbler med lite karaktär och historia har alltid en bättre känsla!

  • Sabina skriver:

    Så bra du förklarar det! Känner absolut igen mig. En sak dock som gör att jag kan känna någon slags lycka och kärlek meddetsamma är när jag har fyndat en möbel/pryl som jag velat ha, då kan jag spana in den här hemma och känna mig hel nöjd :).

  • Kim skriver:

    Verkligen! Jag var vill helst ha äldre saker. Jag köper saker på loppis. Köper en begagnad bil och så vidare. Nya saker ger mig ofta obehag, precis som du säger. Av många anledningar. Miljö, prislapp, kommande slitage och att det känns allmänt trist. Jag älskar att fundera på vem som satt i min fåtölj innan mig, har dom läst böcker i den precis som jag? Drack dom te? Och hur har jacket i armstödet kommit dit?

  • Kristina skriver:

    Men Gud vad skönt att läsa. Jag har alltid känt mig så ”misslyckad” för att jag inte är den tvärsäkra stilsäkra typen. Velar och funderar i en evighet men behöver precis som du beskriver ändå ett bra tag på mig innan köpbeslutet landat i magen och de blir njutbara. Bra text!

  • Eva skriver:

    Amen! Samma här. Måste erkänna att jag inte trodde det om dig. Fick för mig att alla inredare oh stylister var tvärsäkra typer. Skönt att det finns såna som mig även i ditt yrke ❤️?

  • Helena skriver:

    Ja jag håller med! Nu när vi flyttade köpte vi ett nytt köksbord,d et var inte det dyraste men det var nytt (har aldrig haft ett nytt köksbord nånsin) och jag har varit sjukt rädd om det, alltid haft underlägg osv. Så har vi haft dotterns valp och så upptäcker jag att han har pinkat mot ena bordsbenet, inte bara en gång utan såpass så att det sugits upp och förstört benet så det svällt och spruckit längst ner!!!

  • Louise skriver:

    Igenkänning absolut. Mina nya saker hänger ofta med prislappen kvar till bytestiden gått ut för jag är tveksam… Och när jag känner eufori och är tvärsäker är det ofta det jag tröttnar på snabbt.

  • Ja på pricken, kunde inte ha beskrivit det bättre själv. Har även lite samma inställning till dyrare klädesplag, så dessa tenderar ofta att stanna kvar i garderoben för att inte bli förstörda…
    Man hör ju själv hur tokigt det låter, saker är ju till för att användas och inte vara skådebröd.
    Kram
    Anette

  • Anni skriver:

    Men däremot kan det bli kärlek vid första ögonkastet vid små förändringar. Som när man flyttar en tavla och ser att den verkligen hittat SIN plats.

  • Anonym skriver:

    SPANA GÄRNA IN MIN JULKALENDER!
    I dagens lucka kan ni vinna ekologisk hudvård <3

  • Anna-Maria skriver:

    Absolut. Lite som när man köpt ny bil också. Första repan i lacken…

  • Karin skriver:

    Åh, vad jag känner igen mig. Det är avslappnat skönt med gamla bilar, soffor etc. Känner ingen stress över en ny fläck eller repa. Något nyköpt som är exklusivt och dyrt känner jag att jag "måste" uppskatta även om jag inte gör det. Arvegods med patina och en historia ger en naturlig trivsel istället.

  • Lina skriver:

    Så skönt att höra att man inte är ensam! Har på samma vis svårt att njuta av ett hotellrum precis innan man knäckt den perfekta ytan. Vem tar steget och slänger sig på sängen eller tvättar sina händer och skrövlar handdukarna ?Några obekväma sekunder av jagbordenjutamaximaltnu och harjagfotattillinstagram ????

  • Cathrin skriver:

    Haha, jaaa! Exakt så. Inte tänkt på det tidigare. Jag gillar ju känslan av nya saker men blir lite för orolig att något ska hända. Köra iväg med sprillans nya bilen… ångest!

  • Lisa S skriver:

    Hej! Scrolla ner nu o insåg att jag missat detta, mkt intressanta, inlägg!! Jag äger väldigt lite som är eller har varit sprillans nytt! Köper mkt på loppisar o olika annonssidor på FB el utställningsmöbler. Har köpt ngn helt ny lampa på Illum när de haft erbjudande, men det är nog det enda!! För ett tag sen visade du ett hem här, som en inredare äger/ägde. Allt var "perfekt" och den sortens perfektion gör mig nästan nervös, vågar man lägga fötterna i soffan, vågar man ha fötterna på soffbordet mm mm. Kram Lisa S

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.