Jag funderar mycket på idealen som kommuniceras i inredningsmagasinens hemma-hos-reportage. Och då tänker jag faktiskt inte på de perfekta bilderna eller storslagna renoveringsprojekten (som man bara får se slutresultaten av). Utan på sådant man hittar i det finstilta. De små, subtila budskapen. De där meningarna som sprängs in i bildtexter, tankestreck och citat. Som tillsammans bygger ett konsensus att man är tråkig om man tänker på det praktiska i livet. Estetiken före allt. Typ. I alla fall om man ska tro karaktärerna som intervjuas. Eller journalisterna som porträtterar dem. För det gör väl inget att den vackra sekelskifteslägenheten som visas i Family Living inte har en hiss som rymmer barnvagnar, trots att de som bor där har tre småbarn och lägenheten högst upp i huset. Eller att husfyndet utanför stan som får breda ut sig i Plaza Interiör skapar ett jobbigt pendlingsavstånd till kontoret varje dag (för familjen Eko som annars är väldigt måna om miljön?) eller att det där härliga sommarhuset på Gotland som är så fint på bild i Residence saknar vatten och avlopp. Sådana praktikaliteter omskrivs uteslutande som ”charmiga” och försvaras med att man hellre skulle döden dö än bo i något fyrkantigt och…fantasilöst. Sida upp och sida ner får den här normaliseringen av inredningssrelaterade krokben i vardagen breda ut sig och vi köper och läser och sväljer och accepterar. Man är lite trist om man tänker praktiskt. Det är fint och idealiskt att bo annorlunda och speciellt. Och alla som avviker ursäktar sig. När någon sticker ut hakan och kritiserar inredningsmediernas påverkan på den breda massan så pratas det enbart om additionsstressen som de perfekta bilderna skapar, aldrig om indoktrineringen i textformat. Men det samstämmiga mantrat som trycks ut är ju i mina ögon minst lika intressant att ifrågasätta. För kanske är det inte de stora spektakulära interiörerna som pressar oss allra mest, utan de subtila budskapen som skapar små gruskorn i skon – att man sällar sig till ”de tråkiga” om man väljer ett mer verklighetskompatibelt liv?
Kommentarer
Word. Exakt så. När man läser inredningsrelaterade artiklar gäller det att behålla distansen för att inte börja kasta dömande blickar på sitt eget hem. Som uppenbarligen är det bästa för mig.
Amen! Vi håller nu på att flytta in i ett litet hus från 1916. Huset är min brors och hans renoveringsbudget är begränsad. 60 kvadrat nere och 50 uppe, två utflyttade ungdomar som gillar att hälsa på hemma (måste finnas sovplatser till dem), en 15-åring och två föräldrar kvar. Jag har fått önska och tipsa och tillsammans har vi fått till ett drömboende tycker jag själv. I min värld går praktiskt före snyggt eller "fräckt", särskilt i köket. Brorsan har tex återanvänt en gammal rostfri diskbänk från annat hus efter min önskan. Jag tror att folk inte kommer att ha råd att lägga ner de summor de gör på renovering/inredning i framtiden, så kansk
kanske kommer saker och ting förändras naturligt, liksom fokus på boendet. Vad är viktigast för att förenkla livet? Funktionalitet!
Tänker ofta på att de som intervjuas ALLTID är verklighetsftånvända musiker, konstnärer, artister, stylister…, det är en udda skara som tillåts sätta normen i inredningssverige. Tack för bra och tänkvärd text!
TACK för kloka ord!
Bra skrivet!
Mycket bra skrivet Frida! Inredningshysterin behöver en motpol. Livet behöver ett hem, men inte nödvändigtvis för vilket pris som helst.
Önskar dig och dina en fin jul.
Så klok du är Frida! Det är väldigt tacksamt när människor som har stort inflytande ställer sig upp och påminner oss om att vi är mänskliga och att det inte är något dåligt!
Älskar när du skriver såhär. Genomtänkt och bäst i bloggsverige. Tack!
Håller absolut med. Men jag skrattar oftast bara åt det. Jag är jättenöjd med att bo så praktiskt som möjligt, nåt annat vore fullkomligt omöjligt med det kontorsjobb och den livssituation jag har. Dessutom brukar sådana reportage ha texter som "de har valt en smakfull/neutral/blandad etc inredning" Golv och väggar och diskbänkar är också utsökta val av den boende. Hahahaha, som om det bara var att välja och peka på vad man vill ha, ingenting verkar kosta något alls, det är bara den utsöka smaken som sätter gränserna. Ja, världsfrånvänt var ordet.
Så klokt skrivet och jag håller med dig! 😀
Ja så är det ju absolut , tänkte på det senast då jag läste en av mina favoritbloggar krickelin, jag älskar hennes blogg, inspireras mycket och tycker hon skriver om bra grejer men jag orkar inte riktigt med hennes söndagsintervjuer som känns alldeles för romantiserande och tillrättalagda. Tänker dock att man lätt uppfattas som negativ om man är kritisk utan att någon bett om feedback. Vad tänker du som bloggare om det, ska man tala eller tiga?
Å så klok du är! Och så rätt jag tror du har! Tack!
Vore ju fantastiskt med inspiration som faktiskt fungerar i vardagen.
Så lätt att känna sig otillräcklig annars. Heja dig!
Håller helt med!
Mitt företag har just den inriktningen, hur man kan hitta nya lösningar med det man redan har, inte i första hand uppmuntra till konsumtion.
jag älskar att flytta ändra eller bara ta bort och på så sätt skapa en helt ny känsla i rummet.
Hanna B: Jag tänker att Krickelins söndagsintervjuer handlar om människor som valt andra vägar i livet, och att hon är väldigt tydlig med det (även om hon kanske inte redovisar baksidan av de specifika livsvalen alla gånger) men jag ser heller inte hennes intervjuer som allenarådande och normbildande, på samma sätt som den generella konsensus som tycks gälla i dagens inredningsmagasin kring vad som anses fint och fult, eller god smak vs tråkig smak för den breda massan.
Precis om ngn skrev ovan så är även mitt intryck att de som intervjuas i inredningsmagasin ofta arbetar med inredning alternativt något annat konstnärligt. Om hemmet också speglar detta och det är inredning som är ett av ens främsta fokus i livet – ja då kanske funktionalitet får stå åt sidan. Det vore kul att kunna identifiera sig mer med de intervjuade.
Hej Frida,
Har foljt Din blogg och ar inte forvanad over att Du formulerat Din slutsats, som skymtat mellan raderna i Dina inlagg under aret. For mig som ser utvecklingen utifran (bor i Italien) finns en angslighet bland svenska inredare och journalister i dag. Allt kretsar kring kosmetika och att folja trender. Kohuvuden pa vaggen ett halvar. Plyschfatoljer ett annat. En konsekvens ar att alla inredningsreportage ar identiskt lika och "bostadskonsumenterna" har fullt sja att styla om sina hem for att kunna visas upp for andra – helst i media.
Ocksa byggvarlden foljer efter. Fastigheter, dar alla bostader inreds av en "stylist" efter samma monster (?) Hallbar kvalitet, funktionalitet och personlighet ryms inte i "konceptet". Satsningar pa ett ekologiskt boende likasa. Hoppas fler an Du vagar ifragasatta starka trendmakare. Ett hem skall ju spegla var personlighet och utga fran vara enskilda behov och val av praktiska losningar – ett hem att trivas i for manga ar framover. Ser fram emot fler debattinlagg. God Jul fran Umbrien.
Kul skrivet! Jag flyttade från en etagelägenhet med takterass till en praktisk lägenhet med inglasad balkong för att leva det praktiska livet med småbarn. Första lägenheten spektakulär och häftigt, andra lägenheten smart – inte bara ur ett säkerhetsperspektiv (inte 8 vån upp med sovrum på olika våningar och terass) utan också nära dagis, mataffär och jobb. Det är inte speciellt charmigt vårt flerfamiljshus och lägenheten är inte inredningsreportagefäig. Förutom det praktiska så fick vi råd att välja ny inriktning i våra yrkesliv. Det är värt enormt mycket, mycket mer än ett häftigt hem eller för den delen ny bil. Tack för dina personliga kommentarer, det ger din blogg ännu en dimension.
Tack, Frida, att du introducerar lite normkritik till inredningssvängen! Det är svårt att inte alltid acceptera att t.ex. inredningsjournalister tillskrivs tolkningsföreträde om vad som ska utgöra det eftersträvansvärda.
Bara älskar din blogg som ger både inspiration och får mig att tänka till!
Hälsningar från västkusten! Och ha en fin jul!
Kram, Kristina
Jag håller helt och fullt med dig Frida, bildernas påverkan inte minst via sociala medier skapar säkerligen en hel del stress hos oss alla och en var, inte minst så här i juletider då man förväntas fira den perfekta julen med familjen samlad i ett julstädat och pyntat hem med PERFEKT inslagna julklappar under granen.
Jag reagerar också på att ofta otroligt dyra produkter, ibland staplade på hög beskrivs som "piece of cake" som om det är fullt naturligt att inreda sitt hem med sådana produkter, det får en liten ton av nedlåtenhet tycker jag, och skapar säkert ångest hos många som vill men inte kan.
Kram Anette
Hej! Vad klok du är!
När det gäller "vanlig journalistik" så finns det bl.a både fakta och källgranskning vilket hjälper mig som läser.
Det är lite smått befriande när någon, som du själv, hojtar till lite och talar om för mig att allt som glimmar inte nödvändigtvis är guld. Jag är mycket intresserad av inredning och tycker att det är både roligt och viktigt med design men det skulle vara roligt med lite kritisk granskning av en del av de fantastiska reportage man ser lite överallt. Ingenstans diskuteras det ev problem, bara en attityd av : titta så fantastisk det blev! Tack för att du tog upp problemet och får, åtminstone mig, att tänka efter nästa gång jag ser dessa vackra bilder/reportage, även om jag inte kan veta exakt VILKA problem som finns där bakom, kan jag i alla fall reflektera och fundera över dem. Tack, än en gång!
Exakt! Håller med fullständigt. Älskar inredning men nu med en 1-åring hemma överväger det praktiska. Även fast vårt hem fortfarande är ’vår tycke och smak’ så tänker vi praktiskt.
Bra skrivet!
All heder till dig Frida som tar ett något granskande anslag till den bransch som du själv är en del av. Det är mycket uppfriskande att läsa nåt som inte bara handlar om alla dessa material som de boende har gjort, ibland helt utan hänsyn till funktion eller pris. Tyder på insikt, integritet och distans!
Ser fram emot 2017!
jag har ofta reflekterat över samma saker som du nu tar upp. Även om det är jättetrevligt att bli inspirerad av bilderna så tycker jag också att det är intressant när någon (enstaka fall finns..)artikel också riktar sin text i funktionens tecken. Som beteendevetare och extremt inredningsintresserad följer jag alltid devisen "hur ser min vardag ut, vad är viktigt i mitt liv" och där ingår en kombination av både funktion och estetik. Viktigt att relatera till verkligheten och känna nöjdhet i det lilla.
TACK Frida!
…jag trodde bara det var jag…känns mycket bättre nu ?
…inte tråkig för att det ska vara praktiskt…också!
Verklighetskompatibelt! Årets bästa ord!
?
Tack Frida för ännu ett inlägg mitt i prick- älskar dessa korta och koncisa ifrågasättande inlägg som får mig som läsare att tänka till och reflektera!
Ja! Jag saknar reportage om alla de halvfula 70-talshus som finns i landet, de är praktiska och vanliga, men är det inte intressant att göra reportage om boenden som faktiskt är praktiskt möjligt för den vanliga människan?. /En som bor i ett 70-talshus.
Älskar när du skriver länge texter!
Det är jättebra skrivet, och jag håller med. Tycker dessutom att det gäller bloggare, och just Krickelin som redan nämnts bland kommentarerna är intressant. Det är en jättefin blogg med fantastiska bilder, men jag kände till slut att det var dags för mig att avfölja den – just för att den påverkade mig så subtilt. Många bloggar känner i vart fall jag att jag kan ta med en nypa salt; det är rätt lätt att se bristande verklighetsförankring och överdosen av konsumtion t.ex., men just den (och någon annan i samma krets) fick försvinna för att jag till slut bara kände att den kröp in under skinnet på mig.
Verkligen WORD!
Jag är så in i märgen trött på alla floskler som highlightas i inredningsreportagen och där allt blir mysigt och rätt, oavsett. Släng in intervjuobjektets bästa tips: "jag kombinerar loppisfynd med designerprylar" och du har ett högst vanligt och löjeväckande reportage. Slutat läsa pga denna mainstream fixering och som du beskriver doktrineringen. Jag har synat bluffen.
Håller med dig! Och håller också med några som skrivit här tidigare att Krickelins blogg "kryper under skinnet" på en, just på tal om att allt ska vara så perfekt, enkelt, naturligt och ändå hypermodernt och bla bla. Jag tycker om hennes bilder och jag vill minnas att hon skrivit nåt inlägg om att hon vill hålla bloggen positiv och inte blanda in bråk med barnen, vardag osv. Full förståelse för den tanken. Men nu har jag slutat läsa den bloggen trots superfina bilder och en cool tjej, just för att det inte nånstans går att relatera. Jag känner mig misslyckad och otillräcklig när jag läser liknande bloggar.
Hörrni, alla har förstås rätt till sin egen åsikt men jag tycker inte ni är schyssta med Krickelin nu. Vi kan väl hålla oss till att prata om ämnet i generella termer / normer och inte namnge eller rikta kritik till enskilda personer. Please ❤️
Så huvudet på spiken. Lika mycket habegär och inspiration som magasinen och bloggarna mig, lika mycket fulångest får jag över mitt egna "simpla" hem. Vi valde den tapeten, vi valde den stenskivan, vi valde det där badkaret, bara och välja och vraka och inget är någonsin för dyrt. När man läst det tillräckligt många gånger tror man att det är så för alla och att man är själv om att faktiskt behöva spara för att handla.
Har funderat ett tag på detta ämne och håller med dig. Älskar inredning och design men har hamnat i en mättnad över allt utbud och hysteri om hur tillrättalagt allt skall vara. Hur vi skall bo och vilka val vi gör. Tyvärr är mycket likriktat och ointressant. Kanske behövs det hitta ett nytt fokus och nytänk?
Inredningstidningar är väl inte mycket mer än köpkataloger med lite mumbojumbo-text runt prylarna. Inget konstigt med det. De är ju en del i en stark inredningsindustri som vill få oss att tro att alla kan förverkliga sina drömmar med något nytt. Mäklarfirmorna har hakat på och kramar ur bostadsköparna ännu lite till med stajlingknep. Dyra, snygga klickmonstret i söndags från Fantastic Frank t ex: hur praktiskt är det att inte ha en sittplats i köket och ingen avställningsplats intill kylskåpet? God jul!
Det här suveräna inlägget kanske blir startskottet på nästa trend? Mindre styling, mindre konsumtion, mindre ’lifestyle’ i tidningar, annonser och bloggar. Kan dessutom tycka att många stylister går för långt idag i speciellt annonser, både för produkter och bostäder. Det ser tillgjort och verklighetsfrämmande ut. Vem t ex har en skör (och dyr) krukväxt under takduschen typ?
Jag tycker mäklarstylisterna har banat väg för detta det verklighetsfrånvända med ibland helt knasiga tilltag för att få lajks. Vem helt ärligt vill bo i en helt mörkmålad lägenhet i vårt land? Jag uppskattar att du tar upp det, frida. Kanske påverkas jag inte av det så mycket. Jag är just själv 40++ och har en egen stil och är rätt säker i min egen stil, så jag låter mig kanske inte påverkas. Men många gör det. Och då är det viktigt att också stå upp och utmana ängsligheten. Behöver nog göra det mer. Tack
Jag har tänkt mycket på detta ur ett klassperspektiv. Vilkas hem är det som visas i reportagen? Arkitekter, designers, kulturarbetare, stylister, reklamfolk. Och sen tittar man på bilderna som läsarna skickat in (finns i vissa heminredningstidningar) och det är oftast helt andra hem och andra yrken som blir representerade.
Jag bor på landet i en liten håla och det är intressant att se hur folk här inreder sina hem. Barnrum utan loppisfyndade 30-talssängar med plastleksaker och Ikea-möbler : det är normen här. Men dessa hem syns aldrig i media (även om de skulle vara "fint" inredda).
Fantastisk spaning!