Annons
Jag svarade på intervjufrågor om 2017 års trender till ett stort inredningsmagasin idag och tanken slog mig flera gånger. Nej, jag tror inte att det kommer vara färgen brunt, eller fortsatt mycket Art Deco eller fler flirtar med det murriga 70-talet vi förenas kring under nästa år. Det jag tror kommer prägla inredningssverige allra mest under kommande period är diagnosen ”inredningströttma”. Jag känner det själv, trots att det är mitt jobb. Att bieffekten av det lättillgängliga och konstanta flödet av inspiration, inredningsnyheter, åsikter och intryck på sociala medier inte bara ger energi utan också tar. För likväl som jag ibland får upp ögonen för nya inredningsprodukter, färger och former tack vare den – så kommer jag allt oftare på mig själv med att känna mig mätt och trött på vissa grejor innan de ens fått en ärlig chans. Just på grund av all inspiration. Den mättar mig. Och jag måste erkänna hur trött jag har blivit på att tröttna. En konsekvens av det är att jag vågar mindre nuförtiden. Jag satsar hellre på säkra kort. Söker efter det som känns minst kittlande och nytänkande. Väljer det enklaste eller tråkigaste om du så vill, för att jag tror att det har störst chans att undgå min egen ombytlighet.
När vi skulle rita om vårt kök häromveckan blev briefen till köksfirman att det skulle vara otrendigt, med mindre förvaringsutrymme (för att vi inte ska kunna samla på oss en massa onödiga saker) och utgå från storsäljarna: Material som funkar, som håller, som har sålt i alla tider och som man inte ledsnar på.
Nu hör jag någon viska om ängslighet och brist på stilsäkerhet. Till er vill jag bara säga, må så vara. Men jag tror sanningen är att jag är mer ängslig för min egen tröttma än för vad andra ska tycka om mina val. Och jag tror inte jag är ensam i den känslan. Jag vill inte ledsna på mina favoriter. Och lika kul som det kan kännas när man prickar rätt i ett köp eller en spirande trend (fåfängt jag vet, men handen på hjärtat vem har inte tänkt den tanken?) lika jobbigt känns det ju när en trend kommer och ”urvattnar” något man alltid har tyckt om. Den där inre stilsäkerheten och kompassen (som jag tror att alla har, men ändå brottas med lite till mans) står sig ju rätt slätt mot det eviga yttre nötandet. Dra en paralell till mat. Hur smaksäker man än är kring vad man gillar för slags maträtter så skulle man ju ändå tröttna på att äta dem till frukost, lunch och middag – varje dag. Förstår ni hur jag tänker?
Jag tror tröttheten kommer av tillgängligheten. Men får man skriva så om man driver Nordens största inredningsblogg och lever av att prata om tidens trender? Ja. Varför inte. För det här fenomenet (om jag är något på spåren) är ju isåfall en makrotrend i sig. Och det är ingen strömning jag tror att man kan blunda för oavsett om man lever på nyhetsflödet och kommersen eller inte. Man måste hitta ett sätt att förhålla sig till det. I USA pratar man om begreppet Normcore. En antirörelse inom modebranschen. Det har blivit en större utmaning att smälta in än att sticka ut och Normcore-anhängarna väljer aktivt bort synliga logotyper och uppmärksamhetskrävande plagg som skriker efter reaktioner ute på stan. Lite så känner jag nu, när det kommer till inredning. Framförallt inom mina egna fyra väggar. Jag vill inte behöva lära mig tycka om konstiga saker som pockar på min uppmärksamhet eller är obekväma. Jag vill vila från effektsökeri och image. Trivas. Landa och bli klar. Och det blir jag inte om jag utsätter mig för mer input. Tvärtom.
Jag tror inredningströttman gör att vi kommer banta antalet instagramkonton och inredningsbloggar vi följer under 2017, jag tror den kommer göra oss mer resistenta mot nya förslag på säsongsnycker och trender och jag tror den kommer överraska leverantörerna med mer bakåtsträvande konsumenter.
Håller du med? Eller hur tänker du?
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Svenskt tenns rosettformade krok i mässing står på min önskelista och när jag skulle googla en länk för att skicka till tomten dök en annan variant upp… Den första modellen formgavs av Svenskt tenns grundare Estrid Ericson och är handgjord, så varje exemplar är unikt i sitt slag. Rosetterna kan variera något i utseende och […]
Första söndagen i december och äntligen dags att tända det första adventsljuset. Men innan jag gör det kommer här ett svep med inredningsnyheter från inredningsbranschen! I slutet av november öppnade inredaren Marie-Louise Sjögren upp sin nya butik på Grev Magnigatan 6 i Stockholm. Nu har hon även webbshop och en egen serie keramik och textilier. Elsa […]
Peppen inför första advent är hög och jag har redan börjat smyga in några juldekorationer. Längtar så mycket efter julstämningen, julljusen och dofterna och att få uppleva allt det i vårt nya hus. På tal om dofter så förknippar jag kanel och stjärnanis med min egen barndom, så en av de absolut första sakerna jag […]
Trendenser.se drivs av Frida Ramstedt och är en av Nordens största ämnesbloggar om inredning och design. Bloggen uppdateras dagligen med inspiration, nyheter och trender för livet i hemmet.
Kommentarer
Modigt. Jag känner igen mig ?
Amen. Älskar inredning men börjar tröttna på trender. Eller är det något som händer när man åldras/mognar? Smaken mognar också, experimentlustan är stillad. Och är det inte äldre människor med en smak för stil, enkelhet och kvalitet och som samlat på sig saker under åren, som har de finaste hemmen?
Jodå, jag tror att du har rätt i mycket. Jag har tidigare reflekterat kring Normcore i inredning och att vi ser en ny trend här. När allt är tillgängligt och synligt för alla, när alla frågar om var kuddarna i soffan kommer från, när design är mer allmängods och rullas på Instagram och många kan skaffa dessa saker, drar även fler och fler åt sig öronen. Det är nog ingen slump att framstående stylister i intervjuer säger att de sitter på nätterna och försöker finna unika föremål på auktion som ingen annan har. På ett sätt har design demokratiserats och gjorts tillgängligt för många i vårt inredningsintresserade land, men i den processen tror jag också att när det blir för vanligt och designbingo över det hela, så kommer en motreaktion. Som alltid.
Här tror jag att vi står inför en utmaning i bloggosfären och att vi är lite olika rustade för det. Vi har varit vana att kommunicera genom produkter och förändringar – men vad händer om intresset för det svalnar? Jag tror kanske inte att det riktigt gör det, men jag hoppas på att vi kommer att se en utveckling där vi inte endast är bildstyrda utan där ordet kan få en viktig status också med analys, kunskap och diskussion. För egen del funderar jag mycket i dessa spår och vad mitt bidrag kan vara i en bloggosfär där man inte har målarburkar stående på lut för att göra om hemma eller köper det senaste julpyntet. Jag känner starkt för säsongsspåret och att visa att man kan vara kreativ hemma på så vis. Med åren kommer en mer rofylld inställning till hemmet och kanske har man funnit sin stil och sitt uttryck. Det blir onekligen intressant att följa utvecklingen framöver. Intressant diskussion!
Hög igenkänning! Därför läser jag mest bloggar som har sin egen personlighet och inreder utifrån egen smak men gärna pratar nyheter, jag tycker Inredningshjälpen är ett bra exempel. Hon målar inte allt mörkt och jobbar med svårmodiga interiörbilder som så oerhört många gör. Hon kör sin smak, vågar tro på den men är icke desto mindre kunnig om trender. Mer sånt. Instagram är en slags klappjakt efter att få visa att nu har jag minsann också svenskt tenn vasen etc. Även det tröttsamt eftersom jag inte hi ner reflektera om jag gillar den eller inte för dess form. Jag har tröttnat på den innan dess.
Mycket bra skrivet!
Du sätter ord på hur jag känt en tid.
Jag har prenumererat på samma inredningstidning i över tio år, sett alla inredningsprogram på tv, läst bloggar osv. Plötsligt slutar jag titta på tv, prenumerera, minskar bloggläsandet, köper mindre prylar. Visserligen har vi rustat nästan hela huset och behovet av inspiration är inte så stort just nu, men jag är så trött på allt slit och släng. Något jag inte kommer sluta med är att följa dig, ska bli spännande att hur du jobbar framöver. Heja dig!
Huvudet på spiken! Känner igen för längesedan… och snart följer jag noll konton på Instagram, just för att det suger energi.
Jag håller med dig och jag vet att vi som är i branschen bloggare, stylister, fotografer, butiksinnehavare, inköpare osv, från och till sedan en tid tillbaka har diskuterat all likformighet, att allt stöps i samma form och den ängslighet som gör att vi väljer att "apa efter" ett redan lyckat koncept istället för att våga gå vår helt egna väg.
Antagligen är det just detta samt det aldrig sinande flödet och mängden impulser som vi tar emot dagligen via sociala medier osv som gör att vi till slut tröttar ut oss själva.
Man håller på och håller på tills man börjar fråga sig själv vad det är som man EGENTLIGEN håller på med och vad som är vitsen med det hela.
Ungefär så känner jag iallafall och du satte verkligen orden på mina tankar.
Kram Anette
Du satte ord på mina känslor och tankar, precis så har jag känt o tänkt länge. Jag har liksom tappat bort mig själv och det jag tycker om i all inspiration som flödar. Jag har redan plockat bort bloggar/IG och inredningstidningar. Känner så även för trädgårdstrenden.
När samma saker snurrar runt på Instagramkonton och bloggar ledsnar jag. Trender och nyheter behövs, men frågan är om man verkligen behöver haka på alla? Det verkar som många gör det.
För min egen del har jag kommit till att jag vill ha saker som inte någon annan har. Det innebärt ex att jag väljer stolarna som mormor hade, men de rustas upp på något sätt, jag har byggt mitt eget högskåp/vitrinskåp med gamla fönster, jag väljer matbordet som farmor hade. Jag matas med mycket intryck i mitt jobb som stylist och inredare, så jag håller med om att man hemma vill ha det lugnt och förhållandevis enkelt möblerat.
I mitt yrke har jag och mina kollegor också börjat köpa mer vintage. Det skapar en helt annan karaktär till bostaden. Om allt är nytt och det senaste blir det ganska platt och tråkigt.
Jag tror det kan ligga något i det. Jag följer själv väldigt få bloggar som har den rådande avskalade Lotta Agaton-stilen. Jag menar både hennes tidigare vita och nuvarande mörka stil. Jag är trött på följa John och det har jag varit länge. Det var därför jag startade stiligahem. Jag letade efter en sån blogg, utan att finna. Jag ville ha något mer. Till viss del har det nog också att göra med livsfas. När man kommer förbi flytta hemifrån fasen och vill köpa saker som håller. Jag har haft min Morgan-soffa sedan 1991 och matsalsbordet och mitt skåp ungifär lika länge. Jag byter inte ut. Jag förstår precis din tankegång i rädslan att ledsna på det du tycker om. Nu exponeras du ju mer för nytt än jag, men jag, så det är klart att det är en utmaning. Men följer man instinkten kring saker man instinktivt bara vill ha är man på god väg. Bygger man sitt eget hem långsamt så det blir årsringar blir ju hemmet automatiskt inte så trendigt. Det var kul att läsa Frida. Svävar ut lite här, men tänkvärda saker är värda att tänka på
Känner igen mig – mycket! Allt snurrar fortare nu och jag är trött på att ledsna på det som varit favorit-saker och stilar. Det är dock till stor del positivt, jag köper färre saker (och har så gjort under flera år nu). Jag blir inte så hyper över en inredningspryl eller trend som jag kan ha blivit innan utan VET att begäret kommer inte bara mattas av utan även försvinna helt. Istället arbetar jag med det jag har men fortsätter så klart att inspireras. Köp-hetsen och trend-hetsen har helt klart lagt sig hos mig.
Jag tror i grunden att det handlar om att man blir mer intresserad av sig själv än andra. Alla dessa bloggar, vad har dom med mig att göra? Inte mycket.
Suveränt skrivet, har haft samma tankar en längre tid!
Vi håller också på och ritar kök o jag sa precis samma till min man här om dagen "bara det inte känns trendigt".
Det här inlägget tycker jag är det bästa du har skrivit på väldigt länge kanske för att den fångar min egen känsla så bra. Jag var som du vet en passionerad bloggare till för ett par tre år sedan då inredningströttheten sköljde över mig. Lusten att skriva försvann i ungefär samma takt som den svartvita trenden vällde ut i bloggosfären. Detta trots att jag är och kommer att förbli ett stort Lotta Agaton fan eftersom hon i mitt tycke är en av de skickligaste stylisterna jag känner till. Tyvärr lockar hennes då ljusa (och nu mörka) stil de allra ängsligastes inredningsintresserad i vårt land och allt som inte gick att härleda till svartvitt var plötsligt helt fel. Och när allt plötsligt kändes likriktat och ängsligt så kände jag att det fick vara nog. I mitt tycke har alltså trenden inte kommit nu utan stegvis smugit sig på. Nuförtiden när utbudet och inspirationsmöjligheterna är i princip oändliga är allting märkligt nog mer likriktat än någonsin. Och ängsligheten spiller över alla kanter då knappt någon längre törs köpa hem något man inte sett Någon Annan har. Någon Annan ska helst vara en stylist, inredningsbloggare… Så jag går själv i dina spår. Minimalt med inköp, hållbara, otrendiga och ve och fasa rätt av lite tråkiga. Kram Charlotte
Skriver under. Ju mindre aktivt jag söker inspiration, desto mer inspirerad blir jag! Hjärnan behöver vila för att tänka själv – utifrån vad jag vill, behöver och längtar efter, snarare än på det som (just nu) verkar falla "alla andra" på läppen. Det är så jäkla lätt att dras med och när man har gjort det ett par gånger, utan att ha blivit ett endaste dugg lyckligare/hippare/merframgångsrik/vadmannuvillåstadkomma så är det enkelt att lägga av och le åt sej själv och alla som försöker så förbaskat hårt. Så. Jag tror att det är tiden. Men faktiskt också erfarenheterna (= åldern).
Igenkänning! Bra skrivet och många kloka kommentarer. För mig går det i vågor. Jag tröttnar och stänger av och får suget åter och tar in inspirationsflödet på nytt för att stänga av igen… Det bästa jag vet är när jag landar i något som jag gillar lång, lång tid. Det är liksom målet – att inte tröttna. Men visst hinner man tröttna på sig själv under den resan. Många gånger. Kram kram
Exakt precis så!
Ett hem skall ge dig den energi som du och din familj behöver ! Att ständigt se trender följa trender skriva om trender gör att du behöver en motvikt – ditt hem – yin och yang.
Så det du känner är helt rätt du har bara rent sunt förnuft.
Ett hem skall ge dig den energi som du och din familj behöver ! Att ständigt se trender följa trender skriva om trender gör att du behöver en motvikt – ditt hem – yin och yang.
Så det du känner är helt rätt du har bara rent sunt förnuft.
Ja, det är kanske en sådan trend vi ser nu. Men först när jag ser en renässans för den klassiska diskbänken i rostfritt stål med kant, istället för att alla opraktiska köksbänkar, kommer jag vara övertygad. Är det bara jag som är genomless på alla marmor- och stenskivor?
Tröttma – kul ord!
Inredning ska inte vara en religion…
… by the way… det här med supersnygga parkettgolv i kök – hur praktiskt är det egentligen? syns i var och varannan lägenhetsannons.
För övrigt, många unga bor trångt och skulle behöva tips om hur man inreder smart och snyggt, för dem är det ganska ointressant med skitdyra prylar från Svenskt tenn. Var hittar man de hållbara lösningarna för dem utan tjocksmock plånbok?
Håller med så in i bomben, känner exakt samma sak! Börjar känna mig sorglig, ihålig och… trött!
Nu har vi precis köpt ett gammalt hus med tillträde i mars och jag kommer också köra på klassiska, enkla, stilrena kort trots att jag äääääälskar inredningstrender. Eller så gör jag kanske inte det… längre…
Ja, måtte vi slippa flera Daggvaser, marockanska ryamattor, taklampor med glasbubblor och likadana fredagsbuketter m.m
Det här inlägget är det bästa blogginlägget, alla kategorier, jag har läst på flera år. Kunde inte hålla med dig mer. Jag blir så mätt på alla "instagramtrender" så det snurrar i huvudet. Blir otroligt svårt att hitta sitt eget bland alla likadana flöden. Tack för dina kloka ord och din fantastiska blogg!
Jag håller verkligen med dig! Jag har alltid varit intresserad av inredning och även jobbat med det. Men just nu känner jag att det inte alls är lika kul att leta runt och hitta det "ultimata" för hemmet, eller hålla koll på vad som är det nya. Mättnad och som du skriver trötthet, är precis vad jag upplever!
Jag håller verkligen med dig! Jag har alltid varit intresserad av inredning och även jobbat med det. Men just nu känner jag att det inte alls är lika kul att leta runt och hitta det "ultimata" för hemmet, eller hålla koll på vad som är det nya. Mättnad och som du skriver trötthet, är precis vad jag upplever!
Jag drar en lång suck när jag skriver detta. Du sätter ord på precis vad jag känt ett längre tag nu. Kommer på mig själv med att sålla ut inredningskonton från mitt flöde på instagram för att jag inte orkar mer. Jag orkar inte perfekta rum med dyra lampor.
//Elin
Håller med på ett lite ledset vis. För jag gillar ju bloggar egentligen. Men det har blivit så uppskruvat. Bloggarna har precis som magasinen tappat sin kärna och glömt var de började. I det äkta. Nu känns det så mycket på låtsas hos många. För att inte tala om reportagefotograferingstrenden man ser överallt på instagram och i bloggvärlden. En arrangerad dag i mitt liv men vi låtsas att det är på rikt? Har man en proffsfotograf med sig medan man vaknar och äter frukost och bakar äppelpaj och umgås med sin familj osv? Hur äkta blir det?
Det skulle kunna vara så att du liksom börjat följa modet i längre cykler! Istället för att följa dom snabba trenderna och byta stil direkt så kanske du blivit ännu mer känslig för dom längre strömningar ?
Du kanske inte alls är ängslig utan snarare väldigt lyhörd. När man varit duktig på att lyssna utåt ett tag så tror jag att nästa steg i processen är att börja lyssna BÅDE utåt och inåt.
När man lyssnar utåt får man en fantastisk känsla för trender och snabba svängningar. När man lyssnar både utåt och inåt blir valen både trendiga och personliga i ett längre perspektiv både vad gäller hur lång tid man kan ha något och i vilka parametrar som styr vad man väljer.
Sen. När man blir riktigt gammal lyssnar man bara inåt. Och då kan ens hem bli väldigt personligt. He he he…på gott och ont.
Jag känner bara delvis igen mig, förmodligen för att jag bara är intresserad av inredning, jag håller inte på med det hela min arbetsdag. Jag bor dessutom inte i Sverige, så jag överöses inte direkt med snygga hem i vardagen (amerikanska västkusten kryllar inte av inredningsintresserade.) Men blir det som du tror hoppas jag snarare på funktionella grejer än medvetet ful normcore (Sofia! Vi kan bilda klub för metalldiskbänkens återinförande. Jag lovar att nystarta trenden när jag köper lägenhet till våren.) Hygien och ergonomi och sånt som skandinavisk design byggdes på.
(däremot stör jag mig inte så mycket på alla linkande bloggar; jag tror att man måste härma för att lära sig, för att utveckla öga och hand och folk blir säkert bättre med tiden. Då kommer det förstås nya bloggare som härmar varandra igen.)
Vi kanske skulle må bra av lite inredningströttma? Ta ett steg tillbaka och betrakta vår samtid, låta både hemmet och plånboken vila lite. Det här var ett väldigt bra inlägg Frida, tack! 🙂
Årets bästa inlägg Frida. Sunt!
Tror vi är många som börjar tröttna på karusellen och skulle må bra av att skala ner och ta det lugnare. I te bry oss
Mitt inlägg blev knas… fortsätter här:
Inte bry oss om vad andra ska tycka, inte direkt hoppa på trender "bara för att".
Inreda för sig själv och inte andra. Tänka hållbart! Minska konsumtionen!
Jag har aldrig känt mig pressad eller velat följa alla trender som dyker upp och som skapar smått hysteriskt köptvång, och som väl i rimlighetens namn inte så många har råd med utan de lånemöjligheter som finns. Att vara intresserad av tendenser, skiftningar och vackra saker till sitt hem kan man vara ändå och jag hittar min inspiration mestadels på andra platser än just inredningsbloggar och tex Instagram. Det kan vara filmscenografi, ett vackert hus, utställningar, trädgårdar osv. Med en viss mognad som följer med ålder känner man sig lugnare och mer säker på sig själv och därmed också på det man vill omge sig med, både i form av saker och människor. Att skala bort känns som ett nödvändigt nutidsfenomen när vi låter oss översköljas av information från alla håll och kanter. Att våga ta en paus från detta då och då för att faktiskt leva sitt eget liv istället för att hela tiden titta in i andras konstruerade är en bra medicin mot trötthet! Tack för ett riktigt bra inlägg!
Bra talat Frida. För vem ska skriva om det här på ett sätt som tar frågan på allvar om inte vi som jobbar med det hela dagarna? Jag har en text på samma tema i en av Sveriges största dagstidningar på söndag. Det är bra att kasta sten i glashus i bland för att se vad som händer. Förmodligen får vi en del skit, men förhoppningsvis bidrar vi till en hållbar utveckling och nya perspektiv. Heja. /Stina.
Mode ligger ju i inredningens närområde. Det mest fachinerande där, måste ju ändå vara bärandet av trasiga jeans. Det är det som förvånat mig mest. Och då tänker jag på vuxna, väletablerade och välbärgade människor. Dessutom tycker jag, att det är ett hån mot alla, som av ekonomiska skäl under sin uppväxt fått gå med trasiga och slitna kläder.
Heja dig! Mer av Frida – det är då du är som bäst!
Jag tror att de flesta som jobbar med inredning, mode, trender etc känner "tröttma" och orkar/vill inte hänga med i alla svängningar, varenda trend utan finner sin stil, sitt lugn att skapa, vara kreativ, inspiration någon annanstans.
För mig är det lagom att inspireras när jag väljer/söker och samla via Pinterest men jag köper väldigt sällan nya saker, bryr mig inte så mycket om hur det ser ut hemma – då det är just inspirationen/kreativiteten jag vill åt, inte ägandet/visa upp för andra. Jag tror också som nån som kommenterade ovan att du kanske börjat se macrotrender, lyssna mer inåt istället för att följa ytliga microtrender.
Väldigt intressant! Mer krönikor!!!
Huvudet på spiken!
Men jag tror att det kan ha andra anledningar än att samma saker valsar runt runt och runt. Jag tror faktiskt att bostadsbristen bidrar till denna trötthet. Bostadsbristen är inte längre ett avlägset problem som "utsatta grupper" råkar ut för, utan det är faktiskt PÅ RIKTIGT för alla. Vanliga medelklassfamiljer som inte kan flytta på grund av bostadsbrist och olust över miljoner och åter miljoner i lån. Det finns inga 2000 kr kvar i månadsbudgeten att köpa en vas/ljusstake/etc för.
Det är provocerande att klicka sig in på perfekt stylade lägenheter för 10, 20, 30, 40 miljoner. (jag säger perfekt stylade för det är inte perfekta lägen längre) Det är dit vi har kommit. Jag klickar mig in på lägenhetslänkarna för att hitta ytterligare en smart lösning på omöjligt byggda lägenheter.
Trenden med stylister, makeovers, att tjäna pengar och mäklarnas stjärnstatus har förvandlats till desperation och girighet. Jag tror vi är trötta på det och vill bara få ett fungerande liv där nästa boende är till ett vettigt pris för en familj att rota sig på. Sadness in a luxury decoration.
Så rätt, härligt och modigt att just du tar upp ämnet! Som de esteter vi många är tror jag att intresset att skapa vackra miljöer hemma och runt omkring oss kommer att bestå men denna hysteri att just köpa vissa specifika prylar och visa upp dem på sociala medier, den trenden är nog snart förhoppningsvis över. Vintage, unika personliga ting, konsthantverk, arvegods och det enkla från naturen är framtiden tror jag.
Du ifrågasätter hur och vad vi konsumerar och gör det på ett smart sätt genom att förknippas med den nya konsumtionen, den medvetna. Bra! Det är den som kommer göra skillnad. Jag var tidigare ordförande i föreningen Medveten Konsumtion och vi såg och ser personer som dig som de viktigaste i att driva positiv förändring. Snälla fortsätt!
Och jag som trodde det berodde på åldern att jag aldrig läser vidare när rubriken är "nya trenden" 🙂
Sporten för mig är att använda så mkt ärvda möbler och inredningsdetaljer som möjligt. Tror jag tröttnar mindre på ngt jag växt upp med och har sett hela mitt liv.
Lämnade tillbaks en del på IKEA för några veckor sen och personen bakom kassan frågade om det inte var bra. Jo, sa jag men det har bara legat i skåpet.
Det blir lätt så att man köper på sig med dessa tillfälliga kollektioner blev reaktionen tillbaks.
Precis så ja.
Åh va skönt att du sätter ord på det jag gått och känt så länge. Jag är utbildad inredningsarkitekt och har bott utanför Sverige i 15 år. Får sån prestationsångest när jag ser hur vackert folk bor hemma i Sverige, vilka fantastiska hem som är perfekta in i minsta detalj (i alla fall dom man ser i bloggar och på IG… sen är verkligheten säkert annorlunda). Nu ska vi flytta hem igen och när jag funderar på alla möjligheter vi har och hur tillgängligt allt äntligen är så blir jag matt istället för inspirerad. Blir också äcklad av konsumtionen och slit och släng och byta ut. Jag bor just nu i ett Afrikanskt land som har RIKTIG fattigdom och sedan vi flyttade hit har jag mer och mer känt ett obehag över hur vi lever i Norden och slösar på resurser. Nej… back to basics känner jag! Mer hållbarhet och snälla material. Och FÄRRE grejer. Lägga energi och pengar på att hjälpa andra istället och inte föda alla multinationella industrijättar med barnarbetare och miljöförstöring. Tack för ordet 😉
Vilken bra artikel! Just för att jag vill konsumera mindre så fyller bloggar och instagram en viktig funktion för mig. Jag hämtar väldigt mycket inspiration här och får titta på mycket fint utan att behöva tillbringa tid i butiker och utan att shoppa fysiska prylar. Inredningströttma känner jag alltså inte, men däremot konsumtionströttma och bantas den så skulle jag, och inte minst planeten, bli väldigt glada!
Vad modigt av dig att skriva som du kanner. Och vad jag haller med dig!!!! Jag borjar bli lite anti trendig och forsoker i stallet leta efter inredning jag tror kommer att ge mig kanslomassig trygghet nar jag kommer hem plus en o annan farg fokus som ger mig gladje. Det svara ar ju nu att hitta inspiration som star sig i mer an fem ar. Ska precis mala om i vardags rummet och star har som forlamad. Hjalp!
Bra skrivet Amanda. Man undrar också över vad som anses som "svensk" inredning numera. Är det det som vi ser framför oss eller finns det andra verkligheter därute som aldrig tar sig in i bloggflödet?
Bra skrivet Amanda. Man undrar också över vad som anses som "svensk" inredning numera. Är det det som vi ser framför oss eller finns det andra verkligheter därute som aldrig tar sig in i bloggflödet?
Jag håller så med dig! Försökte samla mina egna tankar kring det här fenomenet som jag själv tampats med under de senaste åren, men det var svårt! Så många motpoler på något sätt. Att fortfarande älska inredning, men inte på samma sätt som för 5 år sedan. Här hittar du i alla fall mitt svammel i den här frågan 🙂
https://sevendays.vasabladet.fi/bloggar/annalena/trott-pa-inredning
Yes! Det här är när bloggen är som bäst säger jag bara!När du går din egen väg Frida, sätter trenderna mer än du förevisar dem. Har med känt så här länge, inte minst pga att jag har en väldigt dyr hobby & vill kunna leva & inte bara bo. Jag har inte råd eller tid med felköp. Så kan se trenden, men helt enkelt vänta med köp eller avstå. Säkert något kommer med åldern & känslan att man blir mer trygg i sin egen stil & följer sin egen väg.
Men hoppas på mer av "Fridas tankar" i bloggen. Det är så kul & befriande att läsa 🙂
Intressant! Jag känner igen mig, men trodde att det kanske handlar om att vi byggt upp vårt hem nu och projekten börjar ta slut. Intresset är ju som störst när man själv planerar förändring! Men en sak som vi tänker ta oss an är faktiskt också vårt kök. Precis som dig vill jag satsa på långsiktighet och klassiska val. Men vad är det? Vilka val har du gjort?
Först tänkte jag att du har helt rätt och jag kände också lite depp över det. Men sedan har jag funderat på det och tänkt om. Jo, en motreaktion tror jag det blir. Men jag tror, och hoppas, att det snarare kommer innebära att folk vågar explodera i det personliga. Våga färg, form, uttryck!!! Kanske blir det två riktningar: några som väljer att gå tillbaka till det förenklade, naturliga – några som följer den explosiva och koloristiska känslan? Det låter spännande tycker jag!
Det är så himla intressant att folk tror attman inreder utan färg för att man är feg? Alla kanske inte gillar starka färger? Alla klär sig ju så och de som går bananas i rött/blått/gult/orange betraktas som osäkra personer som suktar efter attention men när det kommer till inredning verkar de färgstarka personerna utgå från att de är de normala och de "färglösa" som föredrar skandinavisk stil är fega jäklar utan kurage. WHY?
Halleluja Frida! Äntligen någon som ger relevant kritik om inredningsbranschen. Själv känner jag ofta att mitt största intresse och passion har förstörts, berövats mig, och förvandlats till något jag inte alls kan förhålla mig till eller stå upp för.
Heja ! Jag gillar också nya saker och det man inte har sett förut, blir glad av färg men när jag gör om hemma så måste det hålla för jag orkar inte måla och tapetsera och riva kök , njae det gör jag bara en gång så då måste det fungera och vara bra och passa med resten 🙂
Tröttman har redan kommit över mig.. Förr köpte jag minst 3 inredningsmagasin varje månad, följde en massa bloggar och IG-konton. Tidningar och bloggar (utom din) har jag utrangerat helt men följer fortfarande några konton på insta. Inspireras mer av Hemnet-annonser från icke stylade hem. För min del har min inställning till inredning ändrats rejält sedan jag träffade min kille som handlar med antikviteter, nu ägnar jag mer tid åt att leta unikum tillsammans med honom och lära mig mer om olika material och formgivare från förr.
Och på tal om kök vill jag också se ett återtåg av den klassiska diskbänken och annat material på golv än parkett! Nästa år när vi köper hus kommer vi definitivt att satsa på det.
Du har så rätt! Mässingen och marmorn hinner inte vända i boendet förrän den åker ut igen, typ. Det som blir kvar, är de klassiker, nötta och stötta, som vi haft i många år. Jag skriker snart om jag ser fler likadana vardagsrum med Svenskt Tenn-vaser. Orkar.Inte.Mer.
Först läser vi bloggar om allt som är inne. Sedan ser vi grejerna i inredningsaffärerna. Slutligen ser vi sakerna som kopior på Rusta, Jysk mm. Gissa om man tröttnar.
Intressant att läsa för mig som inte alls är särskilt inne på trender. Jag kör mitt race, sen vad andra tycker är inte viktigt.
Jag har aldrig gillat trender faktiskt. Självklart kan man periodvis bli påverkad men är så enormt ointresserad av att följa det senaste.
Och ja vi har en klassisk diskbänk i rostfritt med kant. Och en i marmor som jag också anser är en klassiker och fram för allt är grym att baka på 🙂
/Julia K
Hej Frida, det är så intressant att följa dig. Det är så väntat det du skriver. Livet är en resa. Snart kanske du sysslar med något helt annat!! Följer med spänning :)!
Hej,
Känner precis likadant och sa nyligen precis samma sak om köket som jag ska renovera. I all inspiration upplever jag dock att det stilrena och säkra försvunnit lite och jag hittar inga säkra kort. Hur blev ditt kök till slut? Har du bilder att dela. Mvh, Klara