Annons
Imorse blev jag uppringd av Sveriges Radio P1 för att diskutera Karin Adelskölds senaste krönika om den perfektionshysteri som råder både på sociala medier och i landets inredningsmagasin. Karin menar att det ständiga flödet av perfekta och tillrättalagda bilder skapar en ohälsosam stress och vill därför slå ett slag för stöket. ”Revolutionen börjar i skiten” säger hon och har nu låtit en tidning porträttera hennes hem utan att det vare sig städats, stylats eller plockats undan. ”Är inte en instagrambild av en tvätthög i motljus eller en kändis med en fläckig hallmatta mer effektivt än att prata om att vi måste sänka kraven?” frågar hon sig.
Jag håller inte med om det. Jag tror inte att skitiga eller stökiga bilder är lösningen på vår tids inredningshysteri. Om vi börjar fulblogga istället så resulterar det ju bara i en ångestförflyttning där vi försöker lösa ett problem genom att skapa ett annat. För vem vill egentligen bo i ett smutsigt och oordnat hem? Jag känner i alla fall väldigt få som mår bra av det, så därför vill jag inte bidra till att normalisera stöket som ett sundare inredningstillstånd än det utopiskt tillrättalagda.
Vad jag däremot kan hålla med Karin om är att vi måste lyfta frågan om att de ”perfekta hem” och” liv” som visas upp i magasin, på bloggar och i instagramflöden naturligtvis inte speglar hela sanningen. Jag tror att de flesta av er som läser renodlade ämnesbloggar förstår att det finns en annan del av den bloggarens verklighet också. Ta Trendenser som ett konkret exempel. Jag skriver ju inte om allt som händer i mitt liv på den här bloggen, bara om sådant som är inredningsrelaterat eller som kan inspirera och ge er energi på det temat. Jag väljer noga bland foton och idéer jag gillar och känner att jag kan stå för och jag hoppas att mina 205 000 unika besökare följer mig just på grund av mitt urval. Jag har aldrig lovat en deskriptiv bild av min verklighet, så att jag är selektiv i vad jag visar är nog de flesta väldigt medvetna om.
Däremot är jag inte säker på att alla är lika medvetna om de metoder som används för att få till de fina och inspirerande proffsbilder som också valsar runt i både magasin, bloggar, kataloger och reklam. Jag kan naturligtvis inte svara för alla aktörer här men visst existerar det retusch (justering av vitbalans, ändring av färger på möbler och textilier, redigering av utsikter från fönster och påstådda årstider osv) och visst finns det ”spökstylister” i kändisreportage och visst lånas det in rekvisita till många inredningsjobb – på samma sätt som man använder photoshop och ”spökskrivare” och lånade pressplagg i andra branscher. Men det har nog inte den breda allmänheten förstått och därför tror jag det uppstår en dissonans när man försöker jämföra sitt eget boende med de hemma-hos-reportage som en hel redaktion har jobbat på i veckor för att det ska kännas just så inspirerande och genomtänkt som man sällan lyckas få till det själv. Därför är jag också övertygad om att lösningen på ångestproblemet inte ligger i att skapa fulare bilder utan i att skapa en ökad medvetenhet kring de ”hjälpinsatser” som ofta görs – så att vi betraktare får en ärlig chans att förhålla oss till perfektionen i de här hemmen på ett vettigt sätt. Alltså att uppmuntra till eget kritiskt tänkande, snarare än att bombardera magasinsbilderna med dammråttor och diskberg.
Jämför gärna med modevärlden. Även om det fortfarande råder ganska osunda ideal på många håll där så vet vi ju numera att modellerna som syns på bild är stylade, sminkade, fotade i sin bästa vinkel och i det absolut bästa ljuset och att bilderna sedan har retuscherats innan de tryckts. Vi förväntar oss inte att bikinin vi ser på en supermodell i senaste Vouge ska få oss att se exakt likadana ut. Vi har lärt oss förstå skillnaden mellan tillrättalagd inspirationsbild och verklighet. Så är det inte i inredningssammanhang, ännu. Istället får vi ångest över att vårt eget hem inte ser ut som ett uppslag i ett inredningsreportage, även om vi har köpt (eller inte har råd med) snarlika möbler.
Och på samma sätt ringer vi ju heller inte till konsumentverket och klagar bara för att middagen vi lagat till efter Thommy Myllimäkis senaste kokbok inte ser exakt likadan ut som på bilden intill receptet. Vi fattar att det kommer krävas träning innan vi uppnår samma resultat. Så även i matbranschen har vi lärt oss förhålla oss till och bli inspirerade av foton som är uppenbart ”larger than life”. Däremot har vi inte det i inredningsbranschen, ännu. Där blir vi istället frustrerade och arga på oss själva för att vi inte omedelbart klarar av att göra proffsens jobb i våra egna hem. Men det är väl inte enbart bildspråkets fel, utan vår egen reaktion på dem.
Jag ställer mig alltså inte bakom fulbildernas lov. Däremot borde vi alla bli bättre på att medvetandegöra det osynliga arbetet bakom inspirationsbilderna i inredningsbranschen och därigenom uppmuntra ett kritiskt tänkande så att vi alla kan förhålla oss till ”perfektionen” på ett vettigare sätt. Så för att summera: Nej, jag tror inte på en ”revolution” som börjar i skiten. Ja, jag tror på en ”evolution” av ett sundare förnuft i vår tids konsumtion av inredningsinspiration.
—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–
Om du vill lyssna till radiodebatten i efterhand kan du göra det via den här länken på Sveriges Radios hemsida. Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarsfältet.
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Hej!Jag ska måla om sovrummet (själv) utan att anlita en målare och har kört fast när det kommer till elementen. Ska man måla in dem i samma färg som väggarna (Jotun Washed linen)? Eller bara måla väggen bakom elementen? Eller lämna både element och bakomliggande vägg omålade? Vad är branschstandard och vad rekommenderar du? Tacksam […]
Första veckan i november har bjudit på en blandad kompott av nordiska nyheter inom inredning och design. Här kommer en snabb scroll för dig som vill ha lite koll på vad som händer i branschen. DUX har lanserat en ny säng. Nyheten Sustainable Comfort är ett resultat av nästan tre års utveckling. Konstruerad med DUX unika […]
När höstmörkret sänker sig förändras ofta rumsupplevelsen i våra bostäder och ljussättningen blir extra viktig, inte bara för att vi ska se ordentligt utan också för hur man uppfattar och upplever rummets storlek, stämning och känsla. Ett vanligt misstag är att bara planera ljussättningen ett rum i taget, och inte analysera hur du kan tända […]
Trendenser.se drivs av Frida Ramstedt och är en av Nordens största ämnesbloggar om inredning och design. Bloggen uppdateras dagligen med inspiration, nyheter och trender för livet i hemmet.
Kommentarer
Jag tror på många sätt att ni båda har rätt. Jag tror att Karins idé om att "revolutionen börjar i skiten" på många sätt kan vara bra. Kanske inte i inredningsmagasin, men att livsstilsbloggare som enbart lägger upp välstädade hem med superfixade, stylade inredningar, kanske bara ibland kan tänka snäppet längre och ta med en sladd eller låta något "ofint" ligga framme.
Samtidigt tror jag det är otroligt viktigt att lyfta fram att man använt stylister, props eller annat fix, så att folk blir medvetna.
Väldigt intressant. Jag själv skulle inte köpa en inredningstidning där inredningen inte inspirerar och en tidning med gammal disk och dammråttor får nog sorteras under smuts-fetisch-tidningar istället. Det något mindre tillrättalagda har ju dock flera tidningar försökt sig på. (Family Living bla.) Karins ostädade hemma-hos känns lite som Skugges oretuscherade utvik för några år sedan. Och applåder för det- även om jag inte kommer att köa för att köpa tidningen så kan det vara bra att få en påminnelse ibland. Och det skapar debatt vilket alltid är välkommet och nödvändigt.
Tror absolut att det finns en poäng I att lyfta fram det "operfekta", det finns ju en anledning till att tex den här boken, Orka Torka (https://www.bokus.com/bok/9789170378089/orka-torka-motstandsinspiration-fran-facebookgruppen-family-living-the-true-story/) med bilder hämtade från Facebook gruppen Family living- the true story, blivit så framgångsrik. Och att gruppen har aver 35000 medlemmar. Det handlar nog inte om att folk inte vill se fina stylade reportage, för det vill man ju, utan om att man måste ha ett andningshål, veta att man inte är ensam om att inte ha det så himla perfekt. Att det är OKEJ att inte ha det perfekt. Att ingen faktiskt dör om man råkar ha damm I hörnen eller inte har färska snittblommor varje fredag. Det Karin vill göra handlar såklart inte om INSPIRATION, eller att hon VILL visa sina dammråttor så himla gärna, utan om att ge andra I samma situation lite tid att andas.
Alltid intressant att diskutera denna fråga där det inte finns några enkla svar tycker jag. När jag får frågan brukar jag svara med utgångspunkt från att vi som bloggare bjuder in våra läsare som gäster till vårt hem. Det är på många sätt annorlunda än att få besök i verkliga livet av någon såklart, men i grunden är det ändå lite lika. Oavsett vilka gäster man bjuder hem till sig så fungerar nog de flesta ungefär lika. Man putsar lite, man fixar lite, man lagar god mat, man dukar fint, man köper hem en bukett blommor till bordet. Man tar inte in sina gäster i ett ostädat förråd eller en superstökig tvättstuga. Jag vet inte varför man skulle känna sig bättre av att se det. Identifikation – jo då – men för mig handlar det om så mycket annat och mer än att visa upp ett stökigt hem på bloggen. Inget problem – jag är inte pedant, är högarnas drottning och har det ganska stökigt hemma mellanåt – men för mig handlar det snarare om att lyfta viktiga frågor och att vara en god bloggare på andra sätt än att visa smuts, stök och röra. Jag tror mig ha smarta läsare som kan sålla och som också ser inspirationen för vad den är. Sedan är jag även intresserad av att i en dialog samtala om inredning i mötet med människor – hur de själva gestaltar sitt hem. Jag har gjort några hemma hos där fokus låg på samtalet och inredning som berättelse, där jag inte stylade något själv utan skildrade det som redan fanns. Den genren vill jag utveckla och tror mycket på. Intressant fråga!
Oj, så intressant! Jag håller med er båda, faktiskt. Jag tror absolut på att väcka frågan, lite mer medveten kritisk gransking av den tillrättalagda, perfekta ytan som visas upp. Tack för att du väcker frågan!
Jag tror kanske inte heller på fulbilder men lite mer humor, självdistans. Lite mer svensk barnslighet. Jag tycker IKEA brukar vara bra på att få till det där vardagliga stöket. (låta barnen hoppa i sängarna – oj, så det provocerar utomlands) Utan smutsig tvätt, en veckas diskberg, dammråttor etc.
Det finns en elitism som säljer – det perfekta drömlivet – lyxlivet, men jag tror det är viktigt att väcka debatt och få fler att ta på sig de granskande kritiska glasögonen om hur detta påverkar oss alla, även våra barn som växer upp i det nya sociala mediesamhället.
PS
Du jämför med modebranschen men det är ju fortfarande ett enormt normativt utbud av unga, smala, långa, långhåriga vita kvinnor??? Jag önskar att fler företag vågade visa mer vanliga kvinnor a la "dove"-reklamen. Hur många unga tjejer lider inte av komplex, anorexi etc pga av stressen/pressen på hur en kvinna borde se ut. Även ålderskomplex då man visst inte får åldras i vår värld…
Ett hemma hos-reportage där man får se att även kända människors hem t ex samlar damm eller övertas av smålego kan vara en bra påminnelse och skapa debatt. Jag tror inte att inredningsmagasin skulle sälja särskilt bra om det inte fanns fina bilder och miljöer att bli inspirerad av och få drömma sig bort en stund från disk och tvätt. Men ibland kan en påminnelse behövas, för även om vi skulle tänka efter en stund och använda sunt förnuft och komma ihåg hur bilder i magasin blir hjälpta och manipulerade, är det inte alltid man gör det. För nog vet vi ju alla hur bikinimodellens bild kommit till, men samtidigt påverkas massor av tjejer och kvinnor negativt av att jämt se de bilderna. Så jag tror att det kan behövas lite av varje, ärliga hemma hos-reportage som skapar diskussion, öppenhet med vilka hjälpmedel som används även vid inredningsbilder och även vackra bilder som inspirerar och låter oss drömma 🙂
Bra talat. Jag håller också med er båda. Jag tror nämligen att de perfekta bilderna påverkar oss i allra högsta grad. Få har distans nog för att inte få för sig att man måste ha det likadant hemma. Jag tycker det är förlösande när Jannice på Add simplicity då och då lägger upp en verklighetsbild, det handlar om att ta ansvar och ge en balanserad bild tycker jag. Men det som jag uppfattar att Karin också ifrågasätter är varför det är intressant att se just hennes hem tillrättalagt o stylat?! Och det är väl där man borde dra en gräns. Ett reportage om en stylist eller bilder på en inredningsblogg – visst, där ska och bör man inte förvänta sig annat. Där tittar man för inspiration! Men varför så viktigt att styla en kändis hem i ett reportage – egentligen?
Jag tänkte på detta senast förra helgen när jag såg din perfekta frukostbricka Frida, med den perfekt upplagda maten, skeden, och glaset med den perfekta mängden nypressade juicen i. Jag reagerade över att det var så ljust ute när du äter frukost. Sen slog det mig, detta är inte på riktigt. Detta är reklam för sängkläderna… För vem äter croissant i sängen? Det smular ju ner hela den perfekta bilden och när det är så ljust ute så syns fettfläckarna direkt på de fint manglade sängkläderna och så kan vi väll inte ha det.. Eller?
"Amen to that "
Jag håller med, jag älskar ordning och reda och ett rent hem. Men bara för det behöver inte hemmet vara inrednings perfekt. ❤️?
Evelina (E): När jag skriver ett inlägg på uppdrag av ett företag så ligger det alltid under kategorin "sponsrade inlägg" och det framgår tydligt om det är reklam. Det här var inte ett sådant inlägg, jag berättade däremot att jag hade haft sovmorgon och långfrukost och att vi skulle förrådsstäda. Däremot har du rätt i den här bilden inte var fotad exakt samma morgon, men det skrev jag heller aldrig. För övrigt ser mina helgfrukostar alltid rätt pedantiska ut och ja, jag äter croissant i sängen. Fråga gärna min man 🙂 Han blir galen på det…
Bra skrivet! Vill bara berätta att jag fick en fråga kring inredningskonsumtionen och hur jag ser på att jag bidrar till den då jag driver en butik. Mitt svar på den frågan löd och lyder,
Det jag kan bidra med som inköpare är att ta reda på hur och var produkterna tillverkats, samt att syftet med exponeringar i butiken inte bara syftar till att sälja utan även inspirera genom att få till det med enkla medel.
Man kanske inte behöver byta ut allt på ex köksbänken bara för att man sett en snygg bild på en köksbänk, det räcker förmodligen med att plocka om lite och tips på just det, samt en massa inspiration får vi ju tacka alla bloggare för i samhället som råder.
Ni är ju experter på DIY som blivit hur stort som helst, alltså gör det själv, samt budgettips, samt en massa inspiration.
Trendenser är ju ett ypperligt exempel på det!!
Så jag vill nog tycka att du Frida tillsammans ned en massa andra bloggare arbetar stenhårt med att motverka perfektionshysteri!
men det är klart att detta dyker upp då inredningsvärlden fortfarande är ganska ung i jämförelse med mode, mat, hälsa etc-världen..
Sedan måste jag bara nämna till kommentaren ovan att alla är vi ju olika, vi njuter på olika sätt och definierar livskvalitet på olika sätt. Jag äter ofta i sängen på helger även om det inte är praktiskt. Jag älskar även att lägga upp mat så fint jag kan men blir samtidigt inte besviken när jag inte bjuds på perfekt upplagd mat:)
Vänligast/ Sofia PR
Tycker Karin gör en viktig insats här i och med att det väcker en diskussion som vi behöver ta oss igenom då och då. Tror inte heller på, som många av de som kommenterat tidigare, inredningsmagasin med stökiga hem men reportaget hos Karin fyller onekligen ett syfte.
Kanske har det med den svenska estetiken, det som hyllas här, att göra (det grafiska, svartvita, minimalistiska) men många hem som visas upp på svenska bloggar och i inredningsmagasin känns kalla och obebodda. Jämför gärna med hemmen som fotas på The Socialite Family (https://www.thesocialitefamily.com/). Hem från bland annat Paris, London och Los Angeles. Varma, bebodda, utrymme för barn, djur och en känsla av ett "riktigt hem".
Självklart är även dessa stylade i viss mån och många för att se härligt bohemiska ut, men det känns så mycket mer härligare och inte så ängsligt. Vi flyttar snart och längtar efter att leka med färger, mönster och vackra möbler som sticker ut.
Tack för ett bra inlägg och att du lyfter diskussionen i media och i bloggen! Även om vi inte håller med varandra till hundra procent är det viktigt att diskutera och reflektera.
Tycker det låter klokt! En hel del klagar ju också på att det bara visas "fina" hus o lägenheter i inredningstidningar. Men vem vill se vanliga o ospännande o t o m fula eller tråkiga hem i en tidning!!?? Inte jag i alla fall!! Man eller jag i alla fall, läser väl tidningar etc för att få inspiration o drömma lite!! Kram Lisa S
Äntligen kommer denna debatt upp. Såg för ett halv
år sedan på TV4 tror det var Jenny Sttrömsetter. De pratade om
detta ämne. För mig som älskar inredning så får ett stökigt och smutsigt hem en väldig dålig känsla, ett stressmoment för mig.
Så jag tycker man ska tänka vill man se stökiga hem så titta om man mår bra av det. Men låt oss som älskar perfektion och vackra saker för ögat glädjas åt det. Alla har ett val.
Jag är så trött på människor som inte kan glädjas
åt andras lycka. Jag blir lycklig att följa din blogg!
Herre Gud! Alla som har någorlunda koll på Karin Adelsköld vet att hon är en person som har extrem prestationsångest överlag. Att en krönika skriven av Karin Adelsköld därmed ska ligga till grund för en diskussion i detta ämne blir ju bara absurt och märkligt. Ämnet är intressant i sig, men prestationsångesten säger egentligen bara mer om personen som har problem, än hur inredningsmagasinen faktiskt ser ut.
Tänkte att jag skulle hålla mig utanför den här kommentarstråden men så såg jag Roberts kommentar ovan och han är något på spåren..
För det första så är detta en ickefråga. Karins "krönika" är ju skriven i samma anda som hon agerar i all media – att väcka uppståndelse och bygga sitt varumärke. Om det är ett barn som blivit blåst på blocket när hen köpte hamster eller om det är storbanker som svindlar bort pengar – det kvittar, bara Karin är mest högljudd. Just nu blev det inredningsbilder.
Lyssnar man sen på SR-klippet så blir man bara återigen besviken över hennes generaliserande och behov av att skapa liv i luckan.
Hej…varför får folk sådana prestationskrav? Varför ser man inte det vackra istället och tar det till sig som inspiration? Bara för att något ser vackert ut behövs ju inga pekpinnar…Vackra bilder är inspiration, luft åt hjärtat och tanken, glädje och lust..Tror att alla hade blivit lite gladare av att vi jämförde oss mindre med varandra och istället försökte njuta och inspireras av bilder och livet..:-)
så tycker jag..:-) <3 Inspirera mera !!! go Go Go
Hej Frida,
Nu har jag lyssnat på radioinslaget, läst Karins text och låtit det sjunka in lite.
Först och främst, så skönt att höra lite norrländsk dialekt! Men till ämnet då;
Just detta har ju varit "på tapeten" senaste månaderna, och jag funderar lite över hur mycket bara bilder påverkar, i förhållande till bilder med bildtexter? Funderar lite över användandet av, eller överkonsumerandet av superlativ.
Kanske är det så att vi ser på bilder/foton på olika sätt? Jag själv ser nog på en hel del av de inrednings- och arkitekturfoton som jag konsumerar som en form av konst. Jag skulle vara helt ointresserad av att se stökiga hem. Tycker helt enkelt inte det är vackert.
En vacker bild utan text ger mig enbart inspiration, inga övriga känslor. En bild från ett hem där det däremot finns en text med om hur underbart allt är, gärna med ord som tex "magisk" talar mycket mer med mina känslor. Jag kan instinktivt känna att "är det bara hos mig barnen retas med varandra så mycket så att vi inte kan äta en underbar, magisk, drömlik, fantastisk frukost tillsammans?"
Om det nu är så att folk mår dåligt av sättet som inredning presenteras på nu, hade man kunnat påverka detta med ord tro? "På fjärde försöket fick jag tillslut till den fina crossianten", alltså att berätta mer om arbetet bakom, och kanske misslyckanden på vägen? Jag vet inte, det var bara en tanke som legat hos mig ett tag efter att jag funderat på mina egna reaktioner.
En sak är jag dock säker på, jag vill ha fina bilder!
PS. Såg i senaste IKEA family live att dom skrivit ut vad dom lagt till i hemmen som var med i tidningen.
Martin och Robert: Vi måste väl ändå kunna särskilja på sak och person här. Huruvida Karin lider av prestationsångest, uppmärksamhetsbehov eller vad det nu må vara spelar väl igen roll för själva sakdiskussionen. Om en person skulle kritisera exempelvis modevärldens smala ideal är det helt irrelevant för själva diskussionen vilka egenskaper avsändaren har.
Tycker det har gått lite av en frisk fläkt genom inredningsbloggarna de senaste veckorna där saker tas upp till diskussion och reflektion (den här posten inkluderad). Det har bland annat diskuterats färgkoder, Beni-mattor och mäklarknep. Kul! Mer av den varan säger jag!
Ja det här ämnet intresserar även mig och vi har ju diskuterat det lite grann då och då vi inredningsbloggare emellan.
Risken är ju precis som du säger att man i branschen är så inne i sin egen bubbla att man tar för givet att "alla andra" dvs betraktarna också förstår och är med på noterna om att det inte är på riktigt, att det är överdrivet och tillrättalagt för att skapa intresse, väcka nyfikenhet och inspirera, men så fungerar det nog tyvärr inte.
Det finns mängder människor som inte har en aning om hur sociala medier egentligen fungerar, vilka syften och affärsidéer som ligger bakom tex en del bloggar osv.
Man häpnar lite grann ibland när man inser hur ovetande en del personer verkar vara inför det faktum att det är mycket som är tillrättalagt och förskönat, reklam fastän det inte ser ut som reklam, produktplaceringar osv osv.
Men, jag tror absolut INTE på mer stök, ordinärt och att visa hela verkligheten rakt upp och ner utan tror hellre på att vi ska vara mer noga med att berätta mer om hur saker och ting har gått till väga, vilket arbete som ev har lagts ned, vilka som ev har varit inblandade och gjort styling, fotograferat osv, om det är sådant som är sponsrat, gjort i samarbete med tex ett företag osv osv.
Ärlighet vara längst eller hur det nu var…
Inredningshjälpen/Anette
Inredningshjälpen:
Jag vet inte om det är för att jag läser din kommentar fel, men jag tycker du formulerar dig lite olyckligt. Det låter som om allt som syns i sociala medier och i bloggvärlden är bluff och oärligt. För mig är det en en väsensskillnad mellan att något är tillrättalagt och att något är fejk. Jag kan naturligtvis inte svara för alla bloggar och jag tror/hoppas jag vet vilket fåtal personer du syftar på vars liv är en enda lång produktplaceringskarusell men det vore synd om deras approach till bloggandet spiller över och blir till en sanning för hur ALLA bloggare tänker. Jag vill vara supertydlig med att jag verkligen märker ut de inlägg som är sponsrade och att jag är tydlig med att jag gör något i samarbete med ett företag de gånger jag agerar på uppdrag.
Att jag bara fotar de bästa delarna från min vardag gör den inte per definition oäkta. Vinklad kanske, men inte mindre sann än den som går in för att enbart fota de mest provocerande stöket och oväntade vinklar de kan komma på ifrån sin omgivning. Det är bara en annan typ av effektsökeri.
Jag vill ha det fint omkring mig och det speglar mitt instagramkonto och min blogg. Vill man följa någon som gillar att ha det stökigt runt sig så ska man välja en annan person 🙂
Väldigt intressant läsning Frida! Nästan ännu mer intressant att läsa kommentarerna…
Det ironiske er at det er like mye koketteri i å vise rotet/stöket. Jeg har sett noen slike tilfeller av at folk viser rot på Facebook, og det er helt tydelig at budskapet er: "Se, så avslappet jeg er! Jeg bryr meg ikke om at det er rotete hjemme!" Koketteri.
Visst kan inredningsbloggande bli ytligt och prestationsinriktat, men det behöver inte betyda att de som visar upp sina hem är det. De allra flesta bloggare jag följer har en ganska sund inställning. Jag tror inte alls på fulbloggandet, mer än någon enstaka gång för attman vill. Läsander och följandet i sociala kanaler handlar om att dela ett gemensamt intresse för det som är vackert. Få utlopp för sitt nörderi. Jag har följt en diskussion på insta kring att intresset för det vackra fyller ett tomrum av ensamhet eller kaosartad liv. Det är intressant och kanske sorgligt. Jag förstår att det kan vara så. Har själv flytt till sociala aktiviteter och bildsurfande nu när mitt eget hem genomgår en omfattande renovering efter vattenskada.
Well well…personligen så mår jag bra av ett "perfekt" hem. Älskar ordning och reda. Ordning och reda skapar ett flow i livet. Love it!
Till Frida: Nej absolut inte det var inte min mening att generalisera eller dra alla över samma kam jag i min fantasi trodde att det framgick när jag skrev "i en del bloggar" , det jag ville ha sagt var att det förkommer, och alla förstår inte alltid de bakomliggande faktorerna.
Det finns ju en hel uppsjö av alla möjliga bloggar med olika stilar, inriktningar osv och precis som vi alla är olika inom en massa andra områden så avspeglar ju det sig även här, och det finns säkerligen något som passar för alla.
Jag tycker att du är ett föredöme när det gäller att vara rak och tydlig med vad som är redaktionellt och vad som är reklam och ja jag gillar ju hela konceptet och tjejen som finn där bakom 🙂
Kram Anette/Inredningshjälpen
jag har ingen jättefärdig tanke kring detta men några funderingar. Jag kan tycka att det svåra är just att värja sig mot sin omgivning, vi har alla triggers som gör att vi går igång både positivt och negativt på olika saker. jag väljer att inte köpa modetidningar därför att jag själv inte riktigt kan se förbi hur "lyckade" alla modeller är – det är precis så snygg o smal jag vill vara. Då spelar det ingen roll att jag logiskt vet att allt bara är en fasad (de är iofs smala). Om jag matas med bilder om hur det perfekta hemmet ska se ut så kan det vara svårt att värja sig mot att det inte ser ut så hemma hos mig. Nu är dock "perfekta" hemmamiljöer ingen trigger för mig så jag kan snarare drömma mig bort och tänka hur det skulle kunna vara än att få ångest över hur det borde vara hemma hos mig.
Men generellt så har jag absolut mest problem med konsumtionshetsen som finns, oavsett område. Du är vad du konsumerar liksom.
hmmm, slutfunderat från mig och jag tycker diskussionen bland kommentarerna är väldigt intressant och som slutord vill jag nog bara säga att jag är för en variation, låt både stök, ordning och allt däremellan komma fram medialt så slipper vi en ensidigt fokus.
Men Gu’ vad är det med folk och att klaga nuförtiden! Alltid ska man hitta något att störa sig på istället för att sträva efter att se till sig själv, vad man mår bra utav o därav växa.
De flesta utav oss är vuxna människor – när slutade vuxna människor kunna resonera o rationalisera på egen hand?! Har vi blivit fördummade senaste tiden?
Om man blir olycklig o får ofrid så bottnar det väl ändå i något helt annat? Jag läser din blogg för att jag gillar din stil, den är informativ och har bra balans mellan nyheter och inspiration till vad man kan hitta på. Är det något jag inte gillar så gör jag det inte o behöver inte yttra mig om det för jag litar på att du, som proffsig o duktig (då jag följt dig länge o vet), visar det du själv valt o tycker om. Varför ska det vara svårare än så? Jag tror dagens samhälle ofta strävar efter att komma (eller drömma sig?) bort till grönare ängar istället för att uppskatta det man faktiskt har och där njuta. Allt annat är ju bara en bank till vad man själv önskar ta till sig för att må bra!
Det är jätte kul att vissa kan hitta på nya idéer för de som är intresserade, men att vända det till något negativt.. nej tack! Jag tycker att man totalt nedvärderar det kreativa o estetiska hos dem som faktiskt gör det de gör – bedöm därefter! De som har 100k följare på insta eller blogg borde ha dem just för att deras fans gillar det de gör, inte för att de älskar att hjärntvättas. Förhoppningsvis är vi då mogna nog att förstå vad vi ser..
Mindre negativitet o mer kärlek, ja tack!
Anncharlotte/Stiligahem: Mkt intressant, den debatten har gått mig förbi. Det där med att söka förklaringar till andras livsval är säkert ett mentalt mänskligt försvar, för att man vill rättfärdiga sina egna beslut oavsett vilka de nu månde vara. Själv kan jag ju dock tycka att om man har problem med att andra mår bra, så borde man fundera över varför man själv mår dåligt. Happiness is an inside job 🙂
Trender kommer och trender går.. Jag tänker på modebranschen där brunbrända hårdsminkade modeller med perfekt tandrad dominerade åttiotalet men nu är utbytta mot bleka " osminkade" tjejer med glugg och ett nästan ostylat hår. I kokboksvärlden är felfria matbilder inte längre normen. Det ska gärna vara en såsfläck eller slarvigt lagda bestick vid den upplagda maten. Inredningsbilder i tidningar har ofta de senaste åren någon " slarvig" detalj som halvbäddad säng eller leksaker på golvet. Allt visserligen noga stylat… Jag tror att en stor del av (inrednings, mode, mat mm) stressen vi känner kommer från privata bilder. Dels är de förskönade genom filter av alla de slag, dels är det ju bara happymoments och fin-moments som blir upplagda till allmän beskådan.
Nagon annan skrev om detta igar ocksa, och jag sager har precis som jag sa dar; jag tror att vi som laser och foljer bloggar och instagram-konton ar intelligenta nog att fatta att ingen har det helt 100% rent och snyggt dygnet runt, aret om.
Vad kan man göra, tycker du, för att öka det kritiska tänkandet och stärka medvetenheten?
GP har en intressant artikel i frågan : https://m.gp.se/bostad/1.2661016-ar-feng-shit-det-nya-feng-shui-