Ljust och fräscht

Igår var jag på Scandinavium för att se Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts bejublade show ”Ljust & Fräscht”. Om den var bra? Ja. Faktiskt. Riktigt bra till och med. Faktum är att jag skrattade så mycket att jag har träningsvärk i magen idag. Och då ska man ändå komma ihåg att mitt utgångsläge var ”svårt skeptisk”. Jag är ju så sjukt trött på den tsunamivåg av hittepåalternativ till de vita väggarnas välsignelse som de här herrarna har tvingat fram tack vare sitt raljerande. Så trött att jag nästan önskade att krogshowen skulle vara dålig, för att kunna avfärda dem med en axelryckning. Men nej. Fredrik Lindström är fullkomligt briljant och Schyffert gör ett bra jobb med att piska upp hans sävliga underfundighet till NileCity-tempo. Svårmodiga Sverige distanserar sig i kano genom att kalla detta ängslig medelklasshumor (samtidigt som de svettas ymnigt nere vid sopsorteringskärlen för att göra sig av med bevisen på att de är precis lika ”vanliga” som alla andra – innan de blir påkomna) men jag älskar’t. Just därför. Man känner igen sig och man kan inte annat än garva åt det. Får du tag på en biljett, gå och titta!