Dagdrömmen

Jag fångar den med pekfingret i vardagens små mellanrum. Plitar ner stödord och stolpar i mobilens anteckningsfunktion. En dagdröm spunnen av lösa målbilder, sammanvävda till en tankemässig snuttefilt. En plats att blunda och resa till – i fantasin. Jag kan se flyttfågelstrecken mot den höga vårhimlen. Känna doften av mylla och solvarm tallskog när vi cyklar på den slingriga vägen ner mot Sandhammaren. Jag hör bränningarna på avstånd. Havet som rullar in. Den fina timglassanden som gnisslar under fötterna. Jag ser de vitkalkade husen. Gruset som frasar när jag sneddar över innergården. En brasa knäpper i kaminen. Kvällsljuset glöder och dansar över takbjälkar och brädgolv, tummade kokböcker och inbodda rum. Där finns ett stort köksbord, sovplatser till alla och gott om utrymme för nya minnen. Tiden står stilla medan vinden går i vågor genom fälten utanför. Axen böljar och bugar sig. Mjukt. Och rogivande. Långt från intrampade legobitar i hålfoten, vanliga vardagsbestyr och min stapel av flyttkartonger med arvegods som ska packas upp och hitta nya sammanhang. Inte idag, kanske inte imorgon, men absolut någon gång i framtiden. Blir mitt fantasihus i Skåne familjens nästa knutpunkt?