Annons
Efter gårdagens inlägg om den inspirerande tavelväggen och dess innehåll tipsade Sofia om konstnären Alberto Giacometti, vars utställningsplansch från Louisiana tycktes skymta bland ramarna. Jag klickade mig vidare till hans skulpturer och kom då att tänka på Elsa Kirstine Krogh, designchefen på Flügger, som hade gjort en så fin tavla när jag var hemma och hälsade på henne i Danmark förra sommaren. Hon hade låtit måla av skuggan från en av sina skulpturer i vardagsrummet, och ställt bakom. Jag fick rota lite i arkivet men till slut hittade jag några bilder som jag tagit på den fiffiga idén. Visst blev det fint?
Foto: Frida Berglund, Trendenser.se
Okej, önskelistandet gav nog mersmak. Här är ytterligare fem nya önskeprylar att lägga till inköpslistan framöver. Vi behöver mer förvaring i vardagsrummet. Dubbla uppsättningar av glas, porslin och tallrikar kräver ju sitt space och just därför skulle det vita skåpet från A2 sitta som hand i handsken här hemma. Såhär på höstkanten är det ju också mysigt med fler smålampor tända, i fönster och hörn. Milk har ju legat och bubblat i medvetandet ett tag men nu är det snart dags att göra slag i saken! 
Foto: Den danska designlampan Milk står högt i kurs hos mig, finns hos Danskdesign för 1495 kr. Skåpet Collect från A2 skulle också passa fint i vårt vardagsrum. Kan beställas från Svenssons i Lammhult för 9500 kr. Nu har jag nästan alla trädjuren i samlingen men jag saknar fortfarande Kay Boyesens Elefant. Finns på Danskdesign för 1695 kr. Min oförklarliga fäbless för Josef Frank fortsätter, den här glaspjäsen ska jag bara ha. Strunt samma att den ligger i samma prisklass som en halv månadshyra just nu. Hortuskrukan från Liljevalchs vårutställning 1939, i klarglas, pris 1800 kr på Svenskt Tenn. Vitriini i klarglas och trä, eller helt i klarglas, måste införskaffas till mina örhängen och smycken. Pris 650 kr på RoyalDesign.
Jag är inget större fan av Sias vanligtvis överdådiga och koloniala inredningsstil, men i år tycker jag de har lyckats lite bättre. I alla fall med serien Refectory Chic för köket. En servis med handtextade budskap och funderingar, att vila ögonen på mellan tuggorna. Bäst gillar jag de här grovhuggna kaffemuggarna som jag tyvärr inte hittar på deras webb, men hittar jag dem på stan kommer det defintivt att bli ett köp.
Foto: pressbilder från Sia
Ni minns kanske sommarens bilresa i Skåne, och ni minns kanske mina rapporter om all god mat som fanns att äta. Vad jag inte nämnde var att jag köpte med mig världens godaste helgmüsli hem därifrån. En blandning av rostade (och ja, nästan kanderade) nötter med smak av kanel, som förmodligen har större sockerhalt än det värsta av lördagsgodis. Men gott var det. Och slut är den. Imorse skrapade jag verkligen mot botten av burken och nu vill kolhydratsknarkaren i mig ha tag på mer. Men frågan är bara vem som gör den och var jag kan köpa mer. Förpackningen saknar nämligen etikett. Det enda jag vet är att det var en ung tjej i krokarna som precis hade startat upp sin müslitillverkning och att de hade tagit in hennes produkt på prov. Och det är alltså inte Olof Viktors gourmetmüsli, även om burken är förvillande lik. Suck. Dagens i-landsbekymmer. Är det månne någon av er som vet vem hon är och om hon säljer på distans? 
Foto: Frida Berglund, Trendenser.se
Nu när höstrusket kommer smygande är det dags att se över önskelistan. Faktum är också att jag bockat av det mesta på mina tidigare sådana, så nu är det verkligen hög tid att göra en ny. Här är några saker jag skulle behöva. Bor man i regniga Göteborg är det lika bra att kapitulera och köpa ett fint paraply, så att de ruggiga dagarna åtminstonde får en liten guldkant. Lisbeth Dahls urtjusiga paraflax i svart eller vitt får gärna flytta in här, i väntan på ösregnet. På samma vis kan levande ljus och en kanna värmande dryck pigga upp sådana dagar. Marimekkos porslin behöver man ju inte ens använda för att bli glad av. Det räcker gott att det bara står framme som ögongodis. Crux-filten från Pia Wallen är hårdvaluta hos oss, så ytterligare en i soffan skulle helt klart minska vardagsgnabbet framför TV’n. Sist men inte minst skulle ett armbandsur från AJ sitta fint, nu när man återigen har viktiga tider att passa. 
Foto: Tekannan och muggarna från serien Siirtolapuutarha från Designonline, Paraply från Lisbeth Dahl finns b la på Duka Josepssons i Göteborg, oljelampan Glow finns nu även i svart och kostar 359 kr på Royal Design. Pläden Crux kostar 6000 kr på Urban Living, Arne Jacobsens klassiska väggklockor som formgavs för National Bank i Köpenhamn finns nu även som armbandsur, och kostar 4595 kr på Danskdesign
När vi ändå har tangerat ämnet stiliga ungkarlslyor i veckan, tänkte jag passa på att tipsa om bioaktuella filmen Bröderna Karlsson. Okej, manusförfattaren lär knappast vinna någon Oscar och nej, det var inte mitt val av film när det vankades biosittning – men jag måste ändå säga att jag gick därifrån med något i behåll. Ni måste nämligen kolla in huvudpersonen Niklas lägenhet, och framförallt köket! Set designern Peter Bävman har gjort ett fantastiskt jobb. Han har fått ihop en riktigt smakfull kombination av möbler och inredning för en kille ”30-någonting”. Och faktum är att allt är ett studio- och fuskbygge i Luleå. Lägenheten ligger i alls centrala Stockholm där filmen egentligen utspelar sig. Bäst av allt gillar jag matplatsen och stolarna med skinnsits. De kommer från Modell Äldre på Skånegatan i Stockholm. 
Foto: privata bilder från set designern Peter Bävman
Jag har drabbats av ett nytt inredningsrelaterat tvångssyndrom. Jag måste bara ha tag på en rejäl glaslampa till vardagsrummet. Drömmen har länge varit att hitta ett välbevarat exemplar av Hans-Agne Jakobsson hos någon antikhandlare, men det är inte det lättaste. Man vill ju inte gärna att någon kupa ska vara trasig och hur funkar det egentligen med de nya glödlampsreglerna i en sån här gammal klassiker? 
Ett annat litet dilemma är att jag inte riktigt gillar den mässingsfärgade stommen. En kollega på jobbet tipsade om ett fullvärdigt alternativ. Modo Chandelier av Jason Miller. Och nu kan jag inte släppa den ur tanken. Den skulle bli helt perfekt som kronan på verket ovanför ett stort matsalsbord. Kruxet är bara att att det inte finns någon svensk återförsäljare vad jag vet. Så R.O.O.M eller Nordiska Galleriet eller valfri möbelbutik med ett sortiment av det här slaget. Vill ni ta in den? Jag skulle bli er första kund!
Löser sig inte ovan på något vis (jag vill ju ogärna skeppa och tulla en sådan pjäs över Atlanten på eget bevåg) så är Flos klassiker 2097 av Gino Sarfatti ett full möjligt om än mer fantasilöst alternativ. Finns på Rum21 från 13000 kr, beroende på vilken storlek och antalet ljus man vill ha i kronan. 
Foto: Hans-Agne Jakobssons glaskrona fotad av Klassik.Dk och lampan Modo från Rollandhill
Jag vet, det här är egentligen urfånigt. Men jag tror också att det är ganska talande fenomen för vår generation. Man scrollar ju runt på bloggar i jakt på inspiration och läser tusentals olika artiklar, om tusentals irrelevanta saker, varje dag. Och man glömmer det mesta. Men vissa saker, och framförallt bilder, etsar sig fast. Och när någon frågar om ett plagg, eller en möbel, så ploppar den där guldkornsbilden upp till medvetandets yta igen. Men, och det är här det jobbiga kommer in, det är ju oerhört svårgooglat att söka redan på en random rubriklös bild bland miljontals andra ute på nätet. Sofi Fahrmans skrivbord med glasskiva är en sådan hang up jag haft i mitt omedvetna under en tid. Jag såg det i ett blogginlägg för hundra år sedan när hon skrev att hon skrev på en bok. Och när jag skulle bege mig ut på jakt efter den där bilden var det ju stört omöjligt att hitta den igen. Men efter idog nätreserach verkar det som om syrran tagit över skrivbordet när Sofi flyttade från Stockholm. Så nu återstår bara att fråga Frida var det är köpt. Så slipper jag googla mer. För visst är det snyggt!
Uppdatering: Frida lät hälsa att hon köpt skivan och benen som separata delar på IKEA, men att hon glömnt namnet på dem. Tack vare läsarlänkar luskade jag reda på att bordsskivan heter VIKA GRUVAN och tack vare tips från min kollega Peter fick jag namnet på benen, de heter LEIF. Tack!
Foto: Frida Fahrman, Kanal5.se
I Malmö finns en av mina favoritmäklare, som har hittat sin egen tydliga nisch på både bilder och objekt. På samma obevekliga vis som Lagerlings vidhåller sin Östermalmsfiness och Alvhem kör sin Göteborgslantligt Linnévita stil, så håller de här ett danskt retrorätt spår rakt igenom. Det är sällan helt nya möbler, men det är väldigt ofta designklassiker och personlig smak – och det är alltid roligt att klicka runt. Här är köksbilder från två lägenheter som ligger ute just nu. Gröna detaljer, trä och glas. Me like!
Foto: bilder publicerade med tillåtelse från Bo-Laget.se
Missade ni drevet i våras, när Muuto lanserade ett par fantastiskt fina ljusslyktor, men med vad som spekulerades i ”lånta fjädrar” – så läs det här. Charlotte Elsner var ju egentligen allra först på bollen och har till och med patenterat idén med tändsticksskåran, men fick sin skiss nobbad av Muuto som senare lanserade exakt samma design fast i den mer kända formgivargruppen Form Us With Loves namn. Trist historia. Vad som gör Charlottes version än mer sympatisk är ju att hon även gjort prototyper i återvunnet glas. En bild jag fick korn på först idag. Och visst är de fina? Hon testade nämligen den slipade idén även på vintage-ljuskoppar. Hade det inte varit för att de listas som slutsålda hade jag köpt ett gäng på studs. 
Foto: Xordinary
