Annons
Snart kan 2011 läggas till handlingarna. Ett år fyllt av förändring för min del. 2011 var ju året då jag samlade mod att säga upp mig från en av Sveriges bästa reklambyråer för att starta egen låda. Året då jag registrerade aktiebolag, började jobba med SVT, fick bokkontrakt och en massa andra roliga uppdrag – och inte minst, året då jag gifte mig! Det har varit en omvälvande period med andra ord, men på ett positivt sätt. Och det ser inte ut att ta slut här. Redan i januari väntar fler spännande utmaningar, en ny layout på Trendenser (signerad Edholm Ullenius) och några overkliga men ännu hemliga projekt. Kort sagt, jag ser fram emot 2012 och hoppas att ni hänger med ett år till. Gott nytt på er, och stort tack för det som varit! Nu åker klackarna och lösögonfransarna på. Här ska 2012 firas in med dunder och brak!
Här kommer ett sent och något glöggvingligt bevis på den hemmagjorda pappersgranens existens. Så enkel att till och med ett barn kan klara av att göra den. Vi skippade PDF-mallarna och klippte på frihand, efter Underbaraclaras vik-och-häfta-modell. Lätt som en plätt, och kul. Vips har man klippt sig en mindre skog. Perfekt om du vill addera lite snövit midvinterfägring till gottebordet såhär i sista minuten.
Har du en odlingsklocka som du vill fylla med något juligt, utan krav på vattning? Då kanske det här kan vara något! En miniatyrgran i papper. Jag plåtade den på Royal Copenhagens café i Köpenhamn där sådana också fanns att köpa. Har du ingen återförsäljare i närheten kan du göra enklare modeller av vanligt skrivarpapper. En sån här tillexempel. Perfekt pyssel för uppesittarkvällen.
HAY’s flagshipstore i Köpenhamn ligger inrymd i en spatiös sekelskiftesvåning med utsikt mot Ströget. Högt i tak, generöst med stuckaturer och massor av fina miljöer att titta på och inspireras av. Det här är ett ställe ni inte får missa om ni åker över. Jag fick ”göra en Kurre” och limma på mig ett par boxarhandskarna för att inte förköpa mig på allt fint. Men några julklappar blev det.
Man kan inte åka till Köpenhamn som inredningsbloggare, utan att besöka Illums Bolighus för att spana in deras julskyltning. Allt annat vore tjänstefel. I år var jag dock inte lika imponerad som tidigare. Det kändes gyttrigt och grylligt, för att använda två dialektala beskrivningar. Men jag tror ni fattar vad jag menar. Man ser liksom inte skogen för alla träd (även om de för all del använt en hel del av den varan för att få till det rustika som kontrast till sobert grått). Här är lite tittgodis på mitt favoritfönster av de som är till beskådan. Extra kul att Jens Fagers fina stol står på paradplats! Kan ni skymta den, däribland allt?
Frukosten hann visst bli till lunch innan jag kom till skott (fastnade i några oplanerade jobbmåsten) men bättre sent än aldrig. Här är bilder från ett av de första pitstopen vi gjorde igår. Den superfina lilla butiken Stilleben som ligger en fållad gardinlängd från (turists)tråket Ströget. Underbart sortiment!
Sent inatt kom jag hem från en heldag i Köpenhamn. Det är ju en alldeles magiskt fin stad, i synnerhet såhär års när husfasaderna är uppklädda till tänderna och hela Tivoli bågnar av gnistrande julbelysning. Jag hade sällskap av Henrick, som kan de danska kvarteren som om de låg i hans egen innerficka. Vi träffade annonsörer, spanade in fina butiker och fyllde på inspirationsbanken deluxe. Trots att jag bara fått några timmars sömn är jag redan uppe med tuppen och full av energi. Jag fick så många idéer! Nu ska jag bara tömma minneskortet från kameran och pilla i mig lite frukost, sen kommer mer bilder!
Sist jag bloggade om min fäbless för stora tyglampor (Mark Edens Schooley lamp) så delades kommentarsfältet med laserstråle. För eller emot. Gilla, eller inte gilla. Och jag förstår er. Det är ingen pjäs som är fjäderlätt att ta till sig, även om det lilla stycket dansade rakt in i min Norrländska själ som ständigt suktar efter vackra ting som silar ljus skirt och skört. Men för er som också gillar tänkte jag visa ytterligare en modell: Ay Illuminate Z1 Cotton Lamp – som jag plåtade häromveckan. Från ett annat perspektiv. Nämligen det man ser allra mest som slutförbrukare – underifrån! Den vinkeln får man ju aldrig se på produktbilderna. Här jag är benägen att eventuellt hålla med dem som är skeptiska mot dessa stora tygskapelser De är ju trots allt finast från sidan. Så de kräver både sitt rum och sin stuckatur för att bli såhär fina. Och något sånt stort eller tjusigt har jag icket. Än.
Efter ett par års vilt experimenterande med julens färger verkar tillverkarna ha återgått till det traditionellt tomteröda igen. Butikerna bågnar av klassiskt rött och vitt, så vad passar väl bättre än ett bildsvep med klappinspiration modell polkagris. Tomtemönster och tomtemonster, någon?
