Som ni vet samarbetar jag sedan en tid tillbaka med Daniel Wellington Inför Alla Hjärtans Dag fick jag denna fina vackra box omgiven av rosor. Deras klockor med utbytbara armband och matchande accessoarer är en perfekt present att ge bort till (eller önska sig av) någon man tycker om. Just nu har de två erbjudanden till er som läser Trendenser;
1) Köp valfri läderklocka och få en heart charm på köpet 2) Beställ ett gift set med en klocka + ett extra läderband + en charm
Använd koden TRENDENSER så får du 15% rabatt (som kan kombineras med dessa två erbjudanden!) Din beställning levereras sedan i den fina presetboxen i mitten på min sista bild (dock inte den stora med rosorna, så att inga missförstånd uppstår). Rabattkoden gäller t o m 2018-02-30
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
* Inlägget är reklam för och presenteras i samarbete med Daniel Wellington
Vi har vänt kalenderblad till februari och därmed går jag in i en mer intensiv skrivfas eftersom min deadline på bokmanuset är satt till 1 mars (utgivning hösten 2018). Det blir ingen möbelmässa eller stundande pressvecka för min del med andra ord. Men jag som älskar att skriva och dessutom känner ett stort behov av reflektion just nu är tacksam för att livet på något märkligt sätt tycks ge oss det vi behöver – innan vi ens förstått det själva. Jag tar helg med en bukett lokalodlade tulpaner på soffbordet och passar på att tipsa om min fredagsintervju hos Trendspanarna från förra veckan. Bjuder bland annat på ett besöksmål som funkar för hela familjen. Kanske en lördagsutflykt? Trevlig helg!
Min bloggkategori ”Lika som bär” eller Lookalikes (där jag lyfter fram exempel på liknande produkter) väcker blandade känslor hos er läsare. Några misstolkar inläggen som budgettips medan andra är glada för att jag vågar sticka ut hakan och kritisera kedjorna som härmas. Vissa blir arga och tycker att jag skammar dem som inte har råd med originalen, medan andra tycker det är jättebra att jag synliggör och creddar förlagorna.
Företagen blir förstås upprörda när de pekas ut som härmapor, medan formgivarna hör av sig och är tacksamma för att mina inlägg hjälper dem i deras juridiska processer. Det är nämligen lättare att hävda sin rätt om även allmänheten har uppfattat likheterna. Det handlar inte alltid om ren kopiering, men ganska ofta om en medveten snegling på andras idéer och storsäljare. Man kan tycka mycket om det här och man måste inte hålla med – men jag fortsätter ändå. Inte minst eftersom ingen etablerad inredningstidning tycks vilja ta debatten. Istället för att fråga mig varför jag envisas att skriva om lookalikes tycker jag att ni borde fråga chefredaktörerna varför de inte vågar ta i frågan.
